Känner mig stark, v. 14. |
Onsdagen den 27 augusti förändrades vårt liv för alltid och därmed också mitt huvudfokus. En liten blå och vit sak meddelade att jag var gravid i 1-2 veckor och därmed visste jag att jag inte längre kan sätta mig själv i första rum. Snusburken var genast ett minne blott, och vinet hade redan helgen innan smakat illa. Det enda som inte ändrades var min träning. Däremot ändrades mitt mål. Målet var inte längre att bygga muskler, gå ner i fettprocent eller träna inför ett lopp. Från och med denna dag var mitt mål att hålla mig stark. Att varje dag från och med denna onsdag fortsätta kämpa med det jag har byggt upp under de senaste åren. Jag behöver vara stark för det som komma skall. Min kropp kommer att utsättas för påfrestningar den inte haft aningar om tidigare, och jag vill kunna lita på att min kropp klarar av det. Jag vill också ha styrka kvar när jag ska bygga upp min kropp igen efter min största utmaning hittills.
Med tanke på detta valde jag medvetet att hålla en paus med bloggen under hösten. Självklart skulle jag ha kunnat skriva om min träning ändå, för tränat har jag gjort. Men eftersom jag inte hade något specifikt mål att presentera så kände jag mig inte inspirerad. Jag ville ju berätta vad mitt nya mål var och hur jag tänker kring träningen nu. Så jag valde att vänta. Imorgon har jag varit gravid i 18 veckor och det är helt otroligt att det snart har gått halva tiden.
Vår älskade lilla skutt som vänder världen upp och ner. |
De första veckorna mådde jag illa och var extremt trött. Men jag vägrade släppa träningen. Och jag kommer specifikt ihåg ett riktigt tufft benpass med Conny och hans träningskompis Mark. Jag var fem före att spy, men jag kunde ju iallafall skylla på att det var den tuffa benträningen som var orsaken. ;) Jag tänkte, mår jag illa kan jag lika bra må illa på gymmet! Förutom styrketräningen höll jag mina pass, gick promenader och sprang sporadiskt. Så har det fortsatt hela hösten. Förutom att promenaderna och löpturerna blivit lite lidande. Det är på helgerna jag ofta gått promenader i skogen, men i övrigt har jag inte riktigt hunnit med konditionsträningen. 3 pass som instruktör och 3-4 gympass har tagit upp min tid. Och jag har ändå valt att prioritera styrketräningen framför konditionsträningen, för jag anser att den är viktigare för mig.
Ungefär i vecka 7 fick jag veta att jag hade underfunktion av sköldkörteln. Detta är något jag visserligen misstänkt tidigare men inte kommit mig för att kolla upp. Tack vare att jag tränat så pass mycket har jag troligen hållit mina nivåer i någorlunda skick, men nu under graviditeten märktes det förstås just genom den extrema trötthet jag upplevde. Många är säkert jättetrötta utan att ha underfunktion av sköldkörteln, men detta tillstånd gör ju inte saken bättre direkt. När jag fick medicin,thyroxin, försvann såväl mitt illamående och min trötthet gradvis. Ungefär en månad senare hade mina värden gått ner och jag mådde som en prinsessa igen. Och så det har lyckligtvis fortsatt! Nu har jag ju dessutom fått en förklaring till varför jag har vääldigt lätt att gå upp i vikt, och ganska svårt att gå ner. Jag hoppas att thyroxinet kommer ge mig lite lite assistans i rätt riktning sen när det är dags att slipa formen nästa gång. :)
Mina duktiga Somister under Soma teknikklassen. Jag i v. 10. |
Magen börjar synas lite, v. 17. |
Så, tack för att du orkat läsa. Nu vet ni vad som är på gång. Jag är lyckligare än någonsin och mår som jag förtjänar, dvs jättebra! :) Ska bli så otroligt spännande med detta lilla liv som förändrar hela vår värld. Jag känner mig så redo man kan vara för något man inte alls vet vad det handlar om. En resa som jag verkligen ser framemot. Det är förstås ovant med alla förändringar i kroppen, men jag längtar efter att magen ska växa så jag stolt får visa upp den. Häng gärna med på min resa genom bloggen. Nu när det är officiellt kommer jag att börja uppdatera den oftare och skriva om min upplevelse av graviditeten och träningen under den.
Puss och gonatt och ta hand om varandra!