Läste två intressanta blogginlägg här om dagen, och blev inspirerad att skriva om ämnet själv, eftersom jag
kände igen mig i mycket av det jag läste.
För två år sen fick jag frågan: tycker du att du är inspirerande som instruktör? Detta var under ett utvecklingssamtal och jag fick fundera en stund innan jag svarade.
|
Efter lidingöloppet =Lycka! |
Vid detta tillfälle var jag ganska ny som instruktör, och dessutom hade jag en övervikt på ca 10 kg (om man ser till BMI- vilket jag för övrigt helst inte gör), en fettprocent på ca 30 % och ja...var kanske inte i topptrim så där överlag. Men mitt svar blev ändå "ja, det tycker jag att jag är". För vad definierar en bra instruktör? För mig är det någon som sprider träningsglädje och energi, vågar bjuda på sig själv och ett stort plus är om denne själv är hälsosam och vältränad. Men då kommer vi till en väldigt mycket svårare fråga: var definierar en hälsosam och vältränad människa?
När jag var yngre trodde jag att tjock = otränad och ohälsosam och smal = tränad och hälsosam. Typ. Och det kanske fler tror? Men nu vet jag bättre. Vad hälsa innebär är en helt egen historia, skulle kunna skriva flera sidor om bara det. Men för att hålla mig till sak, en smal människa behöver inte vara vältränad och hälsosam, och en tjock människa behöver inte vara otränad och ohälsosam.
Det är ingen som nånsin har sagt rakt ut åt mig "borde inte du som tränar så mycket vara smalare" eller "hur skulle du kunna sprida träningsinspiration som inte själv går omkring med sixpack", men tanken har funnits hos mig själv. Det är det som har hindrat mig från att bli instruktör tidigare. Redan som 17-åring blev jag tillfrågad om jag ville bli spinninginstruktör, och även om jag var frestad redan då protesterade rösterna hejvilt i mitt huvud: "hur skulle JAG kunna bli instruktör!! Hur skulle jag som inte är jättevältränad med synliga magmusklerna och storlek 34 kunna inspirera andra? Om man ska vara instruktör måste man väl ha flås som en elitidrottare? För herregud om det skulle höras att INSTRUKTÖREN blir andfådd under passet!!!"
|
Ett av första styrketräningspassen i höst. Hull finns det, men min resa har bara börjat. |
Hmm....nånting hände på vägen. Visst tycker jag fortfarande att en instruktör gärna får vara vältränad, men i något skede har jag ändrat uppfattning om vad vältränad innebär för mig. Och om jag känner mig vältränad och kan utstråla självsäkerhet i den kropp jag har så kan även sprida träningsglädje och inspiration till andra. Vad jag gör med min kropp definierar hur vältränad jag är, inte hur jag ser ut! För några veckor sen när jag skrev om mitt lidingölopp så konstaterade jag att NU anser jag mig vara vältränad. Efter en sådan prestation kändes det befogat. Det kan ju anses lite konstigt att jag när jag nu gått in en ny period, en styrketräningsperiod och strävar efter ett yttre ideal, ändå anser jag att det inte är det ögat ser som definierar hur vältränad man är. Eller är det så konstigt egentligen? För även om resultatet jag strävar efter handlar om det yttre idealet så är ju det inte hela sanningen. Jag gör ju nånting med min kropp när jag styrketränar, och jag utvecklas och blir starkare. Och det är ju inte så att det bara är musklerna som växer när man styrketränar. Det händer en hel annat också, och speciellt om man går in i en dietperiod. Men det är en helt annan historia.
|
Ren och skär träningsglädje. |
Tillbaka till rollen som instruktör. Sen jag började dra pass har jag gått från lätt överviktig med medelmåttig kondition till triathlet med riktigt bra flås till att bli framröstad till årets formslipare, till att igen ha "lite" hull ovanpå musklerna. Ändå har min utveckling som instruktör inget med något av ovanstående att göra. Hur bra instruktör jag är handlar helt och hållet om hur bra jag kan driva andra till att göra sitt bästa. Och självklart behöver jag ha en fysik som gör att jag orkar hela passet med bra teknik och energi, för att visa att det är möjligt. Men om jag blir lite andfådd nån gång emellanåt, det är ju bara mänskligt! Så länge jag kan prata så att folk vet vad de ska göra....annars kan det bli lite jobbigt! En liten instruktörshemlighet är att man faktiskt får en ganska rejäl kick av att dra en klass, och då orkar man mera än man annars skulle göra.
|
Resultat efter min första riktiga diet. Allt går bara man vill! Träningsglädje är också att nå de mål man satt upp. |
Jag har alltid sagt att ett av mina mål här i livet är att sprida träningsglädje. Det är därför jag vill jobba som instruktör. Det är därför jag skriver träningsblogg. Det är därför jag blev fysioterapeut. Sen på ett personligt plan vill jag testa på en massa olika saker inom träningens underbara värld. Jag vill utmana och utvecklas. Jag vet vad jag behöver göra för att ha en utåt sätt vältränad kropp. Men då handlar det inte så mycket om träning, utan mycket mer om kost. Och det är min akilleshäl, det är därför är jag inte alltid är i topptrim. Men att vara vältränad, rent fysiskt, att ha en kropp som är stark och uthållig och tålig, DET kommer jag alltid att se till att jag har!
Så njut av glädjen det finns i att röra på sig. Njut av vad du kan göra med din fantastiska kropp. Och trivs du inte, mår du inte bra i din kropp, se till att göra något för att förändra det så att du kan må bättre. Men underskatta aldrig det du har, din kropp är ditt heliga tempel och ditt livs viktigaste redskap. Ta hand om den och njut av att göra det!