Små sköna ting

Jag andas och insuper allt omkring just nu. Det är så grönt och skönt att jag nästan får ångest. Men bara nästan. Det gick så snabbt, plötsligt var det grönt omkring oss och man måste bara njuta. Njuta, njuta och njuta. Är rädd för att jag inte njuter tillräckligt. Samtidigt mår jag så bra just nu och tänker att livet inte kan vara bättre än så här. Skulle vi gå tre månader tillbaka i tiden skulle jag säkert tänka/säga: "ja livet är ok, men det skulle vara bättre om jag vägde 10 kg mindre och hade mer väldefinierade muskler"! Idag är jag någon annanstans. Jag bryr mig fortfarande om min hälsa och min kropp, men jag har släppt all press på mig själv och det gör mig så otroligt gott.

Jag sitter och tittar ut på den ljuva majkvällen och knappt tro att jag är så här lyckligt lottad. Jag har haft tid för reflektion idag. Jag har spelat in en videohälsning till en av mina allra käraste vänner och förklarat vad som gör just henne så fantastisk. Detta för att det ordnas en fruhippa idag som jag tyvärr inte kunde delta i, men jag ville ändå göra min allra yttersta för att delta så gott jag kunde. Denna videoinspelning där jag lyfte fram hennes fina egenskaper gjorde henne rörd och gjorde mig i sin tur så varm i hjärtat. Att sprida kärlek gör verkligen ringar på vattnet! Och dessutom har jag spenderat kvällen men nyfunna vänner. Vi har ätit gott och badat bastu och alla i bägge familjer verkar ha njutit och mått gott. Lycka är att hitta människor som man klickar med och som är lika prestigelösa som en själv. Och att se fyra barn i åldern 2-11 skratta och må bra får vilken förälder som helst att känna sig tillfreds.

Just idag är jag så oerhört tacksam för de människor jag har runt mig. Min familj, mina vänner som lyser lika starka år efter år fast vi träffas alltför sällan. Mina nyfunna vänner och också mina kollegor som jag spenderar en stor del av min tid med. Framförallt min närmaste kollega som lyfter varje arbetsdag till en ny nivå. Bättre tur kunde jag inte ha haft än att jag får jobba med just henne!

Jag tycker vi bestämmer att den 25.5 från och med nu är vänskapens dag. För så känner jag. Om du känner dig träffad som en vän eller bekant till mig så vill jag bara säga TACK! För just Du formar mig till den jag är, varje dag.

Detta fantastiska gäng alltså. <3 Och alla andra fina människor som finns i mitt liv.

Rastade röda raketen

Förra lördagen var jag och sprang sjöjungfruloppet. Jag hade en liten idé om att jag skulle springa så pass mycket i vår att jag skulle klara av att springa 10 km under timmen. Men med tanke på mitt nolläge till utgångspunkt så var jag rätt så nöjd med att komma in på 1.02. Mest glad är jag över att löpningen funkar igen, att jag kan springa så pass långt i rätt så snabbt tempo (för mig) utan att jag får ont i magen/bäckenbotten efteråt. Det är en stor vinst i sig!

Nu när jag kommit igång så bra med löpningen vill jag naturligtvis upprätthålla den, men det känns segt att springa utan mål. Och först tänkte jag att jag skulle springa ett längre lopp i sensommar/höst. Men...det var faktiskt inte sååå roligt att springa det här loppet, så känner mig inte så taggad att träna inför ett längre lopp. Så jag började spåna vidare på alternativa mål.

Då kommer vi osökt in på min röda raket (racern) som jag äntligen fick servad i veckan. Jag har använt den en gång sen jag fick tillbaka den av min syster i höstas, och jag tyckte verkligen att den behövde på komma ut och stäcka på sig igen. Så ikväll var jag ut och rastade röda raketen. En liten premiärtur på 15 km till natursköna Järsö och tillbaka. I kvällssolen. Och det var ju SÅ roligt! Vilken härlig känsla att flyga fram efter att ha masat sig fram i springskorna hela våren. Nu är jag så taggad att cykla. Cykla till jobbet, cykla till föglö, cykla överallt! Nå nu ska jag inte ta i så jag spricker men det var mycket roligare och behagligare än jag kom ihåg.

Jag har absolut inte övergett löpningen, den kommer att hänga med. Men det fina är att det finns ju faktiskt ett mål jag kan ha som innehåller såväl löpning som cykling. Och en gren till. Jag tror ni vet vad jag pratar om. I alla fall om ni känner mig eller läst denna blogg några år. Men det är bara det att jag måste ställa in mig mentalt på att jag är där, att jag är redo för det målet. Och jag är inte där än. Men jag är så på väg åt rätt håll. Så ni kommer att få höra mer om mitt mål snart, lovar!

Magkänslan jag har just nu är väldigt bra. Jag känner något komma smygande mer och mer för varje dag som går. Det är en känsla av att ha hittat hem. Hem till mig själv.

2 år

Idag har vi firat vårt busfrö som blev två hela jordsnurr. Fast vi bara hade kalas för de närmaste släktingarna så blev det fullt hus. En livlig och rolig kväll. Och på dagis blev han också firad, och fick en fin liten nalle i present. Av oss fick han lego och en till högt uppskattad babblare.

Tänk att vår lilla pojke är så stor redan. Det är ett nöje att få lära känna denna filur mer för varje dag som går. Och en fåret shaun tårta behöver man ju få när man fyller två!

Full hus blev det som sagt trots att vi bara tänkte ha ett litet kalas. Men roligt är det att samlas med detta gäng. Och såklart passade jag på att mysa med lilla Elliot, som har växt massor sen jag såg honom sist. Och Jason myste också med "beseen" som är hans ord för bebisen. Så gullig han är med honom. Vår fina pojke! Tack för att du kom till oss.