I helgen trotsade jag allt vad rekommendationer hette och litade igen en gång på min magkänsla. Det var min kära sambo som skulle tävla i Masters FM i bodybuilding och för mig var det inte ett alternativ att inte vara där i Helsingfors med honom. Och dessutom, hellre där tillsammans om nåt skulle hända än att jag skulle varit här och han där. Egentligen vill dom att man ska hålla sig på ön från vecka 37 men som sagt, jag litade på magkänslan och reste ändå. Och bra gick det, lite tungt att resa men väl där hade jag riktig husmors semester och sov och åt och åt och sov lite till. Så det var riktigt välbehövligt!Men nu till saken, Jag vill egentligen tillägna största delen av det här inlägget till Conny, min stora kärlek. Även här kommer magkänslan med i bilden. För de första åren av vår gemensamma resa var det stormigt och inte alls lätt. Vi hade minst sagt oddsen emot oss, och skulle jag lyssnat på vad alla andra sa skulle jag inte suttit här idag. Men jag valde att lyssna på min egen röst, för nånstans visste jag att det här var mannen för mig. Jag såg någon med ett stort hjärta och en målmedvetenhet som imponerade på mig. Men även en ödmjukhet som kanske inte alla andra ser.
I helgen fick vi igen en gång se vad envishet, målmedvetenhet och en vilja av stål kan leda till. Och jag är så grymt stolt. Jag tror inte att det är många som förstår vad en resa likt den Conny gjort faktiskt kräver av en. Jag har nu två gånger fått följa denna resa och jag blir lika imponerad varje gång. Det är så mycket som händer under en tävlingsdiet, så mycket mer än det som syns på ytan. Många vet hur det känns att nå ett mål, men jag har svårt att tänka mig att det finns många andra tävlingsförberedelser som utmanar en så fundamentalt, ända in i själen. För vissa bodybuilders stiger spegelbilden åt huvudet och de personerna är inte roliga att ha och göra med. Men för de som lyckas hålla båda fötterna på jorden växer istället ödmjukheten och de blir lite större människor, i hjärtat. Några av de mest ödmjuka och trevliga människor jag mött har varit kroppsbyggare. Och jag är stolt över att konstatera att min egen kära Conny hör till den kategorin (även om han kan ha bestämda åsikter ibland, men det hör inte hit ;) ). Slutligen vill jag gratulera alla ålänningar som tog sig till scenen i Helsingfors, grymma är ni allihopa. Jag blir själv inspirerad att ta mig dit en vacker dag.Nu när denna resa är över väntar nya utmaningar för Connys del i sommar. Men först ska vi bli föräldrar! Nu får du komma, vår älskade lilla skrutt, vi längtar så efter dig!!
