Så där. Då var jag vid en dator igen och kan skriva av mig. Blogger krånglar på min telefon så det går inte att blogga från den.
Ja, var ska jag börja. Skönt är den första ordet som kommer till mig. Ångesten/nervositeten den senaste veckan har varit ganska påtaglig. Det berodde nog på att jag var så rädd att jag inte skulle kunna förbättra min tid. Och så blev det ju tyvärr också men nu efteråt känns det ändå bra. Att jag förbättrade löpningen- min akilleshäl- vägde upp allting och jag hade lust att ta lite små glädjeskutt!! Speciellt eftersom jag tycker att löpningen har gått så skit i år (ursäkta min svenska). Men ibland överraskar man sig själv.
Nedan följer lite resultat och en jämförelse med fjolårets resultat:
2013
Simning T1 Cykling T2 Löpning Tot.
00:14:53 00:01:06 00:41:10 00:00:47 00:25:59 01:23:57
2012
Simning T1 Cykling T2 Löpning Tot.
Som ni ser så var det cyklingen som inte gick nåt vidare i år. Den främsta orsaken till det är att man inte fick drafta. Dessutom var det ganska mycket trafik i år, vilket för min del orsakade flera inbromsningar. Och så fler svängar i år som inte är min starka sida. Och en sak till som jag tänkt på nu efteråt- jag kände mig inte helt trygg på cykeln i år. Det bör man göra under ett sånt här lopp, det ska känns 110 % säkert i sadeln. Man ska inte behöva fundera på eventuella punkteringar, kedjor som vill hoppa av osv. Så det var lite förklaringar/ursäkter till varför det gick som det gick. Kan förstås hända att jag var i sämre "cykelform" i år, men har svårt att tro det efter all cykling inför vättern. Nå, så här gick det den här gången.
I det stora hela kände jag mig ändå stark loppet igenom. Det var bara de sista hundra metrarna på löpningen som kändes riktigt jobbiga, men det är ju så det ska vara på slutet. Tyvärr blev jag omsprungen med dryga 1 km kvar av loppet, och fast jag försökte kom jag inte förbi igen. Därav bronsmedaljen, skulle ha varit kul att ta ett silver men men...kanske en annan gång! ;) Simningen gick som ifjol, varken bättre eller sämre. Och bytena lyckades jag göra lite snabbare i år så det var ju bra. Men det som, som sagt, värmer mest i hjärtat är nog löpningen, kanske just för att jag absolut inte trodde att jag kunde förbättra där!
Lika kul som sist var det att göra det här! Jag rekommenderar alla som är lite sugna att testa på. Och träningen inför ett triathlon är ju suverän. Mer genomtränad blir du inte av någon annan konditionsträning!
Nu är siktet inställt på nästa mål- Lidingöloppet be prepared, here I come!
 |
| Jag hade min supporter Aina med och hejade, tack! Men alltför många bilder blev det inte i år då inte sambon tillika fotografen kunde komma. |
