Vasa äventyr och slutspurt på utmaning

Här är vi hemma igen på vår favoritö.
Eftersom träden vara ganska kala i Österbotten
njuter jag av denna vy ännu mer än tidigare.

Förra helgen var jag och Jason för första gången på längre äventyr ensamma, nämligen på tete á tete i Vasa. Och vad är det då. Jo, franska för träff ansikte mot ansikte. Alltså face to face. IRL. Träff i verkliga livet på ren svenska. Med ett kompisgäng på 7-10 personer (lite beroende på hur man räknar) så är det inte alldeles lätt att träffas så ofta, speciellt när nån bor i Stockholm, nån i Helsingfors, nån i Tammerfors, jag på Åland och resten i Vasa. Dessutom finns det numera några barn och bebisar att ta hänsyn till. Eftersom det finns två bebisar i Vasa och endast en på Åland blev det smidigast att det var vi som reste denna gång.

Själva resan gick riktigt bra, men jag ska erkänna att jag var rätt nervös innan, för jag körde själv. Som tur sov Jason hela vägen upp och på vägen ner starta jag i god tid så jag kunde ta pauser när han vaknade. Så det var inga bekymmer, men fy vad den är tråkig att köra, den där förbannade riksåttan. Det är synd, för jag trivs så bra här på holmen, men det är så tråkigt att vara långt ifrån en stor del av kompisgänget och en del av släkten.

Helgen sen var rätt så intensiv. På fredag hade vi bastukväll och på lördag träffades vi på stan och sen gjorde vi middag tillsammans hos Maria som bor i stan. Jag och min kompis Siru var lite begränsade med våra småpojkar som är nästan lika gamla, så vi begav oss hemåt ganska tidigt när pojkarna var trötta. På söndag han vi dricka kaffe med Nina med hennes lilla flicka på en dryg månad innan jag och Jason påbörjade resan hemåt igen. Det märks tydligt att vi är i lite olika skeden i livet nu i gänget. Vi med småttingar blir förstås ganska begränsade och har helt annan dygnsrytm än de utan barn. Men å andra sidan konstatera vi att det är en kort tid det är så här. Allt har sin tid helt enkelt. Och det är skönt att känna att även om livet ändras så är vi fortfarande samma människor i grunden.

Till sist kan jag nämna att min sockerfria utmaning går bra. Bara några dagar kvar så har jag klarat min 21 dagars utmaning. Första veckan var värst, sen har det gått ganska bra. Så snart blir det att boka frissabesök. Planen är att fortsätta november ut, nu när jag ändå kommit igång. Ska hitta på nån liten morot igen så att jag orkar hålla mig.

Jag och Jason kikar in lilla Lova.

Här är den berömda barnmorskan så omnämnts i ett antal inlägg. ;)
Bästa Annichen. En bra famn tycker Jason.

Så här var det mest hela tiden på fredag. Det var nåt barn här och nåt barn där,
och man hade inte riktigt koll. Men denna mamma fick iaf bada bastu i lugn och ro
då det fanns ett antal "tanter" tillgängliga.

Caféhäng på lördag. Även Marias mamma kom och hängde, sånt e kul, att vi kan umgås med
varandras föräldrar också. Men det blir väl så när man känt varandra från tillräckligt unga år. Min mamma
sku också ha fått vara med. :) 

Min 21 dagars utmaning

Nä nu! Nu får det vara slut på det här. Jag har försökt hålla mig till att äta socker på helgerna. Det har gått så där. Ibland har jag ätit på vardagarna också. Mitt sötsug har varit värre än vanligt sen Jason kom (jag skyller på amningen även om jag vet att det är en dålig ursäkt). Men även om jag försökt hålla mig till att äta onyttigt på helgerna så har jag nu kommit fram till att det inte heller är någon bra idé. För det har blivit frosseri utan dess like. Ok, kanske inte så extremt. Men det har blivit alldeles för mycket av det "goda". Och jag mår inte bra av det. Det är så onödigt!

Så, inspirerad av några i min omgivning kommer jag nu att "detoxa" mig lite. Det har varit aktuellt med sockerfri september, några började i oktober och jag började igår. För jag tycker ju om att göra lite som jag vill. Och jag har för mig att det krävs 21 dagar för att få till en förändring, alltså att bryta eller skapa en vana. Så mitt mål är att vara utan socker i 21 dagar. Men jag kommer att ta det en vecka i taget. Så nu fokuserar jag på att vara sockerfri fram till söndag.

Sen är det ju lite knepigt det där med sockerfri? Socker finns ju i så mycket och alla kolhydrater är ju egentligen socker. Men jag kommer inte att vara extrem under dessa veckor. Mitt fokus kommer att ligga på att skippa det värsta. Alltså inget godis, inga kakor eller bullar, ingen glass och ingen läsk. Sen kommer jag även att försöka undvika tillsatt socker som t.ex. i yoghurt. Däremot kommer jag att äta kolhydrater i form av frukt, rotsaker, havregryn och knäckebröd. Som exempel. Jag kommer inte heller att begränsa mig så pass mycket att jag inte skulle äta ris eller potatis, men det är inget jag äter varje dag. Som sagt, fokus kommer att ligga på att skippa det som är värst. Jag kommer även att skippa t.ex. honung som jag gärna använt för att söta lite när jag äter naturell yoghurt eller kvarg med bär. Om jag absolut känner att jag behöver lite sötma för att balansera upp något väldigt surt så kommer jag använda lite sötning i form av hermesetas. Men jag ska så gott det går försöka vänja mig av med den söta smaken.

Hittade denna, kan vara bra att använda som
 hjälp när suget kommer smygande.

Belöningen då? Ja självklart behöver jag ha någon morot. Om jag klarar 21 dagar utan "skräp" så kommer jag att belöna mig själv med ett mycket efterlängtat frissabesök.

Sugen på att hänga på min utmaning? Det finns säkert något du längtar efter att göra/köpa men kanske inte "ids". Jag tycker t.ex. att det är löjligt dyrt att gå till frissan. Men jag tänker att man sparar ganska mycket pengar på att inte köpa godis osv, speciellt om man fortsätter efter dessa 21 dagar. Så inget att fundera på med andra ord. Och du, det går lika bra att börja idag fast det är tisdag mitt i månaden, det behöver inte alltid vara den 1:a eller en måndag. ;) Tryck på like-knappen nedan om du är sugen på att anta utmaningen.

Lycka till!

Bilder från mina diet-resultat 2013 och 2014. Nu ska jag inte dieta så bilderna är på så vis
inte relevanta. Men ändå lite för de bevisar att jag kan om jag vill! Och orsaken till att jag vill ha med dom är för att jag under dieterna hade väldigt lite sötsug. Så som sagt, jag vill peppa mig själv att det går att vara utan socker och med lite ytterligare justeringar kan man komma ganska långt. Nu är jag långt från detta med tillbaks hit ska jag igen, i sinom tid. En sak i taget.

3 saker

Hittade denna lista på bloggen Den där Cila, som jag läser. Så jag stjäl den vidare, för jag tycker den på en snabbt och trevligt sätt beskriver livet just nu. Jag vet att ni nyligen fick ett inlägg där jag beskrev vår vardag, men tycker ändå den här listan var lite kul.

3 saker jag ser fram emot:

• Träff i Vasa med mina underbara och knäppa bästa vänner om några veckor
• Bebisdejt både imorgon och på fredag
• Solsemester (långt dit men ändå)

3 saker jag gillar:

• Babysim med vår skrutt
• Kaffe
• Att vara på stugan
• (familjen, vänner och träning är så givna att de inte finns med på denna lista!)

3 saker jag inte gillar:

• att min släkt och mina vänner är utspridda över hela norden (typ!)
• att jag har en drös med kläder i mitt skåp som fortfarande inte passar
• att mitt drömjobb inte finns här på ön

3 saker jag vill:

• lära mig spanska
• börja instruera Soma igen (och känna mig bekväm med det, dvs vara lite smidigare och starkare än nu)
• bo utomlands i något skede av livet

3 saker jag borde:

• slipa och måla dörrar och dörrkarmar här hemma
• äta bättre
• bli bättre på att hantera förändringar

3 saker jag kan:

• vara sjukt effektiv och få massor gjort fast andra (sambon) säger att det inte går
• komma ihåg detaljer, t.ex. födelsedagar, olika händelseförlopp osv 
• vara rätt så duktig på att analysera folks beteende och vid behov ge råd (om dom vill)

3 saker jag inte kan:

• tåla när det är råddigt hemma
• komma upp på händer i Lion i SomaMove (men jag ska lära mig!)
• hantera mitt humör, fråga min familj! (men mitt morgonhumör har blivit bättre med åren, faktiskt!)

3 saker jag pratar om ofta:

• min familj
• kost och träning
• människors beteende (inkl. mitt eget)

3 saker jag önskar mig:

• att kunna träna helt galet mycket, typ dubbelpass varje dag
• ett frissabesök (som jag inte skulle behöva betala själv)
• många fina och harmoniska stunder med familjen

3 saker jag blir lugn av

• ett städat hem
• att ha tränat
• bastu
• (och förstås att ha en nöjd bebis, men det känns ganska givet)

3 saker jag blir stressad av:

• missnöjd bebis
• när min plan fallerar och jag inte hinner med allt jag tänkt mig
• när andra inte gör som jag vill/har tänkt mig

3 saker jag skall göra i helgen: 

• mysa med bebis
• fara till Föglö (tror jag)
• äta god mat

3 saker jag gjort den senaste veckan:

• tränat

• umgåtts med mommo (alltså mamma)

• gjort läxor med Jasons storebror

Vardag på bästa vis

Har inte haft så mycket nytt att komma med på sistone, därav bloggtorkan. Flera av mina vänner som inte är mammor frågar mig vad man riktigt gör på dagarna när man är hemma med en bebis. Ja ni, jag ska delge er en helt vanlig dag ur min och Jasons vardag:

• Vi vaknar strax innan pappa far till jobbet, och stiger upp en stund därefter. Sen äter vi frukost. Ibland sitter Jason med mig vid bordet och får smaka lite frukt el dylikt. 
• Med kaffekoppen i handen bänkar sig denna mamma sedan en stund framför nyhetsmorgon. Detta kombineras med amning och efter en stund brukar Jason ta sin första tupplur, som varar upp till en halvtimme. Undantag är onsdagsmornar som är vigda till babysim, höjdpunkten i veckan!
• Ibland redan under förmiddagen, men senast tidig eftermiddag ger vi oss ut på äventyr. Kan vara allt från vagnpromenad till att vi med bilen tar oss till gymmet, butiken eller nånting annat. Ibland träffar vi vänner på fika eller lunch och ibland hänger vi med mommo. Nångång under eftermiddagen sover Jason igen, endera flera lite kortare, eller en längre tur.
• Middag blir det när pappa kommer hem från jobbet, numera sitter alltid Jason med i egen stol och äter lite av sin egen mat, dvs. än så länge någon grönsaks- eller rotsakspuré. 
• På kvällarna hänger vi mest hemma och myser. Om vi inte gått nån promenad på eftermiddagen så blir det en på kvällen istället. Oftast går det bra, men ibland har vi skrikkalas. 
• Sen blir det kvällsmassage + pyjamans vid 20 tiden. Och tandborstning förstås! Försöker få in rutinen på det med glömmer bort mig allt för ofta. När lilleman sen behagar sova varierar, men senast 22-tiden sluter han sin små blå (eller grå, bruna, gröna vad dom nu är/blir)

  

  Älskade unge.

Så så är det. Visst är det mysigt att vara hemma, just nu skulle jag inte vilja vara nån annanstans eller göra något annat. Och att skaffa barn har varit guld värt för mitt sociala liv. Aldrig har jag haft så mycket umgänge som nu. Men det är klart, lite börjar jag känna att man inte använder så många av dom där grå där uppe. Och jag har ett projekt som jag tänkt ta mig an i flera år. Nu äntligen har jag kommit lite igång. Jag vill, och jag ska, lära mig spanska. Åtminstone så mycket att jag förstår mera (skyltar,texter osv) och kan uttrycka mig gällande det viktigaste, så som att presentera mig, kunna beställa och handla mat på spanska osv. Förhoppningsvis bär det av till vårt andra hem i vinter (Gran Canaria), så då ska jag öva på det jag har lärt mig så långt. Det är ganska skönt att ha ett mål som för en gångs skull inte handla om något fysiskt.

Fint nu. Hösten visar sig från sin bästa sida.

Men fysiken är nog fortsättningsvis min största drivkraft. Det är inte så lätt att få till träningen alla dagar, men jag forsöker så gott som dagligen och så blir det som det blir. Förra veckan när mitt gympass blev på hälft fick jag komplettera med hemmaträning på kvällen, som exempel. Det får bli som det blir helt enkelt, vilket jag fortsättningsvis övar på att acceptera. Så här såg min träningsvecka ut förra veckan:

• Måndag: Feel it light med Fananamma
• Tisdag: Promenarade till gymmet, hann med två övningar för ryggen innan lilleman vaknade. Hemmaträningscirkel på kvällen.
• Onsdag: SomaMove (sååå härligt och välbehövligt!)
• Torsdag: Försök till gymträning igen, hann med knäböj i hackliften och marklyft innan någon tyckte att det var färdigsovet för denna gång.
• Fredag: Vila. Var på massage, mycket välbehövligt.
• Lördag: Gym. Hade barnpass denna gång så det gick lite bättre. 
• Söndag: Vila. 

Videon är från lördagen gympass. Kör mycket basövningar just nu, lite Strävan- style för er som vet vem han är. Pullups och dips är en skön kombo. Innan hade jag kört militarypress och bänkpress.

Nu är det ny vecka igen. Har på känn att livet som hemmamamma kommer att flyga förbi i rasande fart. Det är till att njuta medan man kan. Borde blogga mera så jag har något att läsa sen och njuta av i efterhand. Men detta var allt för denna gång. Men jag har flera inlägg jag sitter och gruvar på, så kommer kanske dyka upp fler här inom en snar framtid. 

En helg att minnas

I veckor hade jag sett framemot helgen som nyss passerade. Att samla familj, släkt och vänner ute på vårt kära Föglö och umgås och fira Jason när han fick sitt namn, var väldigt lyckat och lyckligt på alla sätt och vis.

I veckor hade jag förberett helgen på alla möjliga sätt, från smått till stort. Och då med hjälp från framförallt svärmor och min mamma. Vi pysslade på i några veckor. Städade torpet där festen skulle vara, städade stugor, tvättade fönster, samlade på mig trasmattor och andra lämpliga föremål, samlade råg, fixade klart den gamla soffan jag började med förra sommaren osv osv. Pyntade och pimpade. Skulle ni fråga Conny sku han säkert säga att jag stressade på som vanligt, men frågar ni mig så tycker jag att jag höll mig ganska lugn. Jag tycker ju att sånt här är roligt. Och jag är så glad att torpet äntligen kom i användning.

Själva helgen sen blev fylld av barnaskrik- och skratt, god mat, vackert väder, fina ord och vacker sång. Conny hade skrivit en sång till Jason som han sjöng i kyrkan och som inte lämnade någon oberörd. Jason sken som solen själv under hela dopet och i stort sett hela helgen. Ja denna helg efterlämnade en drös fina minnen. Och som vanligt säger bilder mer än ord, så resten får bilderna berätta.

Kärlek.

Middag på fredagkväll. Oxfilé och rotsaker. Inte illa.

Mina älskade pojkar.

Busunge och gudbarn.

Jason trivs hos gudfar.

Flocken är samlad :)

Det var "Chester" vi skulle ha som präst om vi skulle ha dop. Och så blev det.

Moster famn är en annan favoritfamn. Och prästen var ganska rolig han också.

Solstråle! Älskade unge!

Gudföräldrar. <3

Välkommen in!

Underbart god middag som svärfar och Jasons storebror fixat.
I det pimpade torpet.

Helgen var ju fylld av djur också, nämligen 4 hundar och 2 katter. Men bara lilla
Bella fastnade på bild.

Fyra månader- mamma, motivation och bebis

Fyra månader. Så länge har nu vår lilla guldklimp funnits hos oss. En sommar och lite till. Vi vaknar och plötsligt är det kväll igen. Ett liv som småbarnsmamma rusar förbi.

Vad har hänt då? Ett helt tredjedels år har passerat och Jason har bråttom med allt. Vid 4 månaders ålder har han:

• vänt sig från mage till rygg
• "skaffat" sig två tänder (väldigt tidigt)
• fördubblat sin födelsevikt (väger nu 7,9 kg och är 65 cm lång)
• berättat hela sin livshistoria genom skratt, "prat" och skrik
• börjat visa lite blyghet inför vissa människor men oftast får man ett leende
• börjat visa tendenser att ta sig framåt samt plaskar som tusan i badet (blir bra att börja på babysim imorgon)

 

Annars då. Ja,sommaren är slut och jag saknar redan att känna mig så där sommarbrun och fräsch. Nu gäller det att försöka hitta rutiner som gör att man känner sig fräsch ändå. Dvs. träna regelbundet, gå dagliga promenader samt äta bra och mångsidigt. På tal om träning så går det riktigt bra. Ibland har jag svårt att få till den, men då blir det hemmaträning i nån form. Helst tränar jag på gymmet, men det kräver att Jason sover, och hans sovande går inte alltid att lita på. Men idag lyckades det, och dessutom började jag med mitt nya upplägg idag, så det kändes verkligen kul att träna. Jag är så glad och tacksam för att jag börjar återfå styrkan. Det vet jag att jag skrev för två månader sen också, men om jag ser tillbaka och jämför nu och då så har det nog hänt en hel del. Kan inte exakt sätta fingret på vad som hänt, men jag känner mig helt enkelt säkrare i övningarna och jag vågar lita på min egen kropp. Nu är det "bara" några lager fett som ska skalas av. Jag ser ju och känner att mina muskler finns kvar där under. 

Redo att ta mig an rodden. 50 kg idag
och jag kände att det finns mer att ge.

På tal om att skala av fett. Jag tror jag aldrig har haft så svårt att hitta motivation till att skärpa till kosten. Varje dag börjar bra, sen fallerar det nånstans halvvägs. Varje kväll försöker jag analysera vad som gick fel. Suget kommer ofta efter middagen, den tid då jag i mitt "tidigare liv" var på gymmet. Nu tränar jag ofta på dagen och är hemma på kvällen. Orsakerna till mitt sug är garanterat många, jag kan räkna upp flera faktorer som spelar in. Men det spelar egentligen ingen roll. För jag vet ju att det bara handlar om en enda faktor. Att verkligen bestämma sig. Det är inte svårare än så. Och jag vet ju att jag kan, jag har gjort det flera gånger förut. Och det stör mig så för jag vill inte vara där jag är nu. Jag vill inspirera och visa att det går att övervinna sina demoner. Men samtidigt vill jag erkänna att jag inte är någon super människa. Även om jag brinner för hälsa och träning så erkänner jag att jag inte är där jag vill vara nu. Jag lever inte som jag vill och som jag förespråkar. Inte fullt ut. Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker inte finna mig i att jag är där jag är. Jag kommer fortsätta kämpa. Kämpa för att hitta tillbaka till den kropp jag trivs i. Jag kommer fortsätta analysera mina fallgropar och fortsätta kämpa för att hitta och hålla motivationen vid liv. Det är det enda sättet. Att fortsätta sträva mot en bättre version av mig själv. För jag vet när jag mår riktigt bra, då ska alla pusselbitar sitta. Nu när överblickar mitt liv är jag lyckligare än någonsin. På alla plan utom ett. Och det är dom där extra kilona som stör. Och det är mitt mål, mitt liv, och vad jag vill som styr. Och jag vet vart jag vill. Jag vet också hur jag ska komma dit. Jag måste bara våga. Våga vara lite obekväm med mig själv. Steg ett är att erkänna sina fel. Det har jag gjort. Steg två är att övervinna hjärnspökena. För att vinna måste man våga. Alltså,  våga vinna. Stay tuned.

Tack för den här gången hälsar jag och denna gladfis!

En sommar på 7 dagar

Morgondopp i paradiset.

Lite bloggpaus de senaste veckorna. Dels har jag haft fullt upp med, ja.. livet. Och dels har jag inte haft så mycket nytt att komma med. Veckan som gått har varit helt galet intensiv, men rolig. Det blev liksom allt på en och samma gång och det känns nästan som en hel sommar har rymts in på de senaste 7 dagarna. Dessutom har vädret visat sig från sin bästa sida, så vad mer kan man önska!

Jag hade gjort upp en träningsplan i måndags som helt och hållet fallerade, men jag har ändå fått till de flesta pass så det gör inte så mycket. I måndags var jag på kettlebell med Lisa på gymmet, och det var så roligt. Och vilket pass sen! Varken Lisa eller jag och knappast någon annan heller kunde gå på någon dag efteråt, vi dödade verkligen benen och rumpan. Sjukt skönt!

På måndagkväll åkte vi sen ut till Föglö eftersom Conny var ledig på tisdag. Där plockade jag bär, vi grillade, simmade och hade det allmänt skönt. Lite hemmaträning (fick nytt hemmaträningsprogram i måndags, version 2.0) lyckades jag få till trots mina galet sjuka ben.

Oskar charmar Annichen.
Bästa mommo i bakgrunden.

På onsdag var vi tillbaka i stan och då blev det gymträning för mig och Jason. Därefter kom mommo, moster och kusinerna på besök och vi firade min guddotter som fyllde 10 år. Torsdag började med morgonjogg och fortsatte med rådgivningsbesök följt av strandhäng. "Lilla" Jason är redan 63 cm lång och väger 6800 g! Efter vi fått ta del av denna information och Jason fått ett par stick i benen (mitt hjärta höll på brista!) så catcha vi upp med min kompis Annichen och hennes son Jak som landat på ön under natten. Efter lite sammanstrålning hos mig vandrade vi iväg till lilla holmen där min syster med sina barn och mommo hängde. Det blev en rolig och vild sammankomst i nån timme tills solen gick i moln och middagsplanerna började ta form.

Sommar i en...simring!

På fredag blev det lunch på stan med Conny, Annichen och Jak. Efter det åkte jag och Jason ut till Bamböle och det blev ännu en dag på stranden med kusinerna. Den här mamman njöt av att ha lite extra händer i form av moster och mommo.

Igår blev det gymträning följt av 2 års kalas för fina Dominic och sen ut till Föglö på Degerby Jazz och Blues festival. Idag hann vi njuta lite av det fina vädret på Föglö innan vi åkte in till stan för att gå på grillfest med personalen från gymmet.

Som sagt, en helt galet intensiv vecka. Inte konstigt att jag är lite slut nu. Denna vecka var också den sista veckan på mitt pt-online program. Mycket har hänt, men inte så mycket synligt. Ja, kanske lite tajtare har jag blivit, men viktmässigt har det det inte hänt mycket. Det av det enkla orsak att jag inte riktigt haft motivationen att hålla kosten strikt alla dagar. Men jag kämpar vidare med att hitta den motivationen. Tror det blir lättare nu när vardagen mer och mer kommer emot, och jag har ändå fått och hittat redskap jag kan använda mig av för att lyckas. Däremot har det hänt mycket med min styrka!! Jag börjar känna mig hemma i min kropp igen och känner att jag vågar lita på min kontroll och att jag vågar ta i. Jag börjar hitta styrkan inifrån ut igen och det känns sjukt skönt! Dessutom har jag hittat bra rutiner för min träning och jag lyckas få in den (nästintill) varje dag. Och jag är tillbaks på gymmet, med ett bra program! Gissa om jag njuter! Så sammantaget är jag nöjd med vad jag åstadkommit under dessa 6 veckor. Nu är det bara att fortsätta nöta, jag är på gång!

I mitt rätta element!

Strandhäng med bästa moster och kusin Oskar.

Mamma och Jason på Degerby Jazz and Blues på Jasons
3 månaders dag.