Grått bakom men ljust framåt

I en längre tid nu har jag "skrivit" ett blogginlägg i mitt huvud. Jag kan ligga om kvällarna  (dom kvällar jag inte kan somna genast) och producera text, men att sen få ner kråkorna i datorn är en annan femma. Det kräver tid, ork och lust. Komponenter som är något av en bristvara just nu. Sonen, nu 7 månader, är väldigt aktiv de stunder han är vaken och när han sover har jag fullt upp att hinna med hus och hem och mig själv. Om jag inte passar på att vila när han vilar. Förkylningen bröt ut igår natt (igen) för lilleman, så sömn var inte prio ett direkt. Inatt sov han tack och lov bättre.

Sonen tycker om att pussas.

Den har hänt en del på sistone. Mest jobbiga saker faktiskt. Jag har sagt det förut och säger det igen, november är den värsta månaden på året. För nån vecka sen fick katten sin svans överkörd och kan ännu inte sköta sina behov som han ska, vilket har resulterat i mycket praktiskt bök. Tvättande av soffdynor t.ex. Sambon har ryggont från h*ll och vi vet inte ännu vad som felas han. Själv gick jag in i nån slag grå dvala. Haft svårt att glädjas åt det lilla, något som jag annars försöker så gott det går. Jo den där måndagen då det var snö och gnistrande sol, då kände jag mig levande. Men annars har november mest handlat om att släpa sig fram genom mörkret.

Tack och lov håller det på vänder nu. Snart är julen här (inte stressa inte stressa inte stressa- mitt mantra!), och snart vänder det och vi går mot ljusare tider. Katten håller troligen på att repar sig, idag ryker svansen och vi kommer ha vår egen Sigge Svanslös. Sambon har fått nästa läkartid så förhoppningsvis ska frågetecknet rätas ut så småningom. Och jag själv har bestämt mig. Igen. Men på ett annat sätt nu.

Inte ofta sonen är med till gymmet, för hinner
nästan aldrig med ett helt pass så länge han
sover. Här gick det nästan, men jag fick
avsluta med rodd med åskådare.

Sen jag blev mamma har det hänt en hel del, inuti. Att återfå den fysiska styrkan har gått rätt så bra, men jag har också insett att det fattas en hel del vad gäller den mentala biten. Den inre styrkan, att tro att jag vågar, kan och duger behöver jobbas med minst lika mycket som den fysiska styrkan. Och det har jag bestämt mig för att göra nu. Tack vare en vän har jag hittat vägar för att ta mig an detta. Så jag ser framemot ett starkare 2016, inifrån och ut.

På tal om 2016 så har jag det skett lite förändringar i mina planer. Jag hade tänkt börja dra pass i februari då min mammaledighet tar slut, men på grund av en lagändring gällande hemvårdstödet så får jag inte jobba extra alls om jag vill ha det förhöjda stödet. Och det vill jag. Så nu kommer jag komma in först på sommarschemat på gymmet, vilket känns lite tråkigt. För jag var taggad att dra igång i vår, och många har också frågat när jag börjar igen. Men å andra sidan har jag ännu mera tid förbereda mig nu. Och lite extra pass kommer jag säkert att dra innan min mammaledighet tar slut. Mitt ordinarie jobb kommer jag att återvända till i slutet av augusti (gulp- det kommer gå så snabbt). Men det känns helt okej.

Jag måste avsluta med något positivt. Igår klarade jag av ett uppsatt mål jag haft, 100 kg i marklyft! Kvar att beta av är bl.a. 100 kg i knäböj, stå på händer och dips utan hjälp. Sen har jag förstås mitt stora mål som jag ska nå till sommaren 2016, men mera om det en annan gång...

6 månader

För en och en halv vecka sen blev vår lilla solstråle 6 månader. Dags för lite uppdatering gällande hans utveckling igen.

• Rullar runt på golvet som en säl, förflyttar sig även genom att vrida sig och ibland åla sig om han får tag i nånting. Blir ibland frustrerad då han inte kommer framåt
• Sitter själv om han lutar sig framåt och tar stöd av golvet
• Har 6 tänder, och nr 7 och 8 har just spruckit igenom
• Älskar att simma, idag dök han första gången mellan mig och ledaren, alltså simmade en liten bit själv
• Är en riktig bastant kille med sina 9,2 kg!!
• Är lite blyg för vissa människor, speciellt om han är trött
• Älskar att hoppa (se filmklippet! och då är han ändå rätt trött där)
• Ammas fortfarande men äter 4-5 mål fast föda om dagen
• Har lätt till skratt, speciellt när man kittlar honom. Börjar nästan alltid skratta när jag skrattar :)

Allt som oftast är Jason en väldigt glad pojke och det är ett nöje att vara hans mamma. Jag önskar att någon hade sagt åt mig i början att det kommer att bli betydligt lättare. Kanske det var någon som gjorde det också, men jag kommer bara inte ihåg det. Nu känner jag honom (även om det finns massor kvar att upptäcka när han utvecklar sin personlighet) och jag vet oftast vad han vill. 

Numera går det oftast också bra när Jason är med pappa och jag är och tränar eller gör nåt annat. Vi hade en period tidigare då han kunde vara ganska skrikig när jag var borta. Men det är också lättare nu för nu vet jag att han orkar vara vaken i 2 max 3 timmar och sen ska han sova. Blir han för trött blir han självklart grinig. Jag tycker också det är betydligt enklare nu när vi har fasta mattider (för det mesta), det var svårt att ha det när han bara ammades och fick ersättning. 

Vår älskade badpojke. Vigulant är han trots att att han är bastant! 

Min egen träning rullar på som den ska. Jag tränar på gym 3 ggr i veckan (mest basövningar fortfarande), går på mamma-pass ( oftast pilates-liknade) i snitt 1 gång i veckan och på SomaMove 1 gång i veckan. Ibland springer jag också men det har inte blivit varje vecka. Och nej, det har fortfarande inte hänt något i spegeln eller på vågen. Men jag känner ändå att jag hela tiden blir lite starkare, smidigare och får lite bättre kontroll. Små små framsteg. Nu är det också spikat när jag ska ställa mig på scenen igen för första gången, det blir innan jul. Men jag börjar lugnt med SomaMind. SomaMove är så pass tuff att jag vill känna att jag har ännu lite bättre kontroll på kroppen innan jag är redo att dra den. Men det ska bli så kul att dra pass igen! 

Denna mamma ser ut att ha bulkat rejält,
vilket på sätt och vis stämmer ;)

Vasa äventyr och slutspurt på utmaning

Här är vi hemma igen på vår favoritö.
Eftersom träden vara ganska kala i Österbotten
njuter jag av denna vy ännu mer än tidigare.

Förra helgen var jag och Jason för första gången på längre äventyr ensamma, nämligen på tete á tete i Vasa. Och vad är det då. Jo, franska för träff ansikte mot ansikte. Alltså face to face. IRL. Träff i verkliga livet på ren svenska. Med ett kompisgäng på 7-10 personer (lite beroende på hur man räknar) så är det inte alldeles lätt att träffas så ofta, speciellt när nån bor i Stockholm, nån i Helsingfors, nån i Tammerfors, jag på Åland och resten i Vasa. Dessutom finns det numera några barn och bebisar att ta hänsyn till. Eftersom det finns två bebisar i Vasa och endast en på Åland blev det smidigast att det var vi som reste denna gång.

Själva resan gick riktigt bra, men jag ska erkänna att jag var rätt nervös innan, för jag körde själv. Som tur sov Jason hela vägen upp och på vägen ner starta jag i god tid så jag kunde ta pauser när han vaknade. Så det var inga bekymmer, men fy vad den är tråkig att köra, den där förbannade riksåttan. Det är synd, för jag trivs så bra här på holmen, men det är så tråkigt att vara långt ifrån en stor del av kompisgänget och en del av släkten.

Helgen sen var rätt så intensiv. På fredag hade vi bastukväll och på lördag träffades vi på stan och sen gjorde vi middag tillsammans hos Maria som bor i stan. Jag och min kompis Siru var lite begränsade med våra småpojkar som är nästan lika gamla, så vi begav oss hemåt ganska tidigt när pojkarna var trötta. På söndag han vi dricka kaffe med Nina med hennes lilla flicka på en dryg månad innan jag och Jason påbörjade resan hemåt igen. Det märks tydligt att vi är i lite olika skeden i livet nu i gänget. Vi med småttingar blir förstås ganska begränsade och har helt annan dygnsrytm än de utan barn. Men å andra sidan konstatera vi att det är en kort tid det är så här. Allt har sin tid helt enkelt. Och det är skönt att känna att även om livet ändras så är vi fortfarande samma människor i grunden.

Till sist kan jag nämna att min sockerfria utmaning går bra. Bara några dagar kvar så har jag klarat min 21 dagars utmaning. Första veckan var värst, sen har det gått ganska bra. Så snart blir det att boka frissabesök. Planen är att fortsätta november ut, nu när jag ändå kommit igång. Ska hitta på nån liten morot igen så att jag orkar hålla mig.

Jag och Jason kikar in lilla Lova.

Här är den berömda barnmorskan så omnämnts i ett antal inlägg. ;)
Bästa Annichen. En bra famn tycker Jason.

Så här var det mest hela tiden på fredag. Det var nåt barn här och nåt barn där,
och man hade inte riktigt koll. Men denna mamma fick iaf bada bastu i lugn och ro
då det fanns ett antal "tanter" tillgängliga.

Caféhäng på lördag. Även Marias mamma kom och hängde, sånt e kul, att vi kan umgås med
varandras föräldrar också. Men det blir väl så när man känt varandra från tillräckligt unga år. Min mamma
sku också ha fått vara med. :) 

Min 21 dagars utmaning

Nä nu! Nu får det vara slut på det här. Jag har försökt hålla mig till att äta socker på helgerna. Det har gått så där. Ibland har jag ätit på vardagarna också. Mitt sötsug har varit värre än vanligt sen Jason kom (jag skyller på amningen även om jag vet att det är en dålig ursäkt). Men även om jag försökt hålla mig till att äta onyttigt på helgerna så har jag nu kommit fram till att det inte heller är någon bra idé. För det har blivit frosseri utan dess like. Ok, kanske inte så extremt. Men det har blivit alldeles för mycket av det "goda". Och jag mår inte bra av det. Det är så onödigt!

Så, inspirerad av några i min omgivning kommer jag nu att "detoxa" mig lite. Det har varit aktuellt med sockerfri september, några började i oktober och jag började igår. För jag tycker ju om att göra lite som jag vill. Och jag har för mig att det krävs 21 dagar för att få till en förändring, alltså att bryta eller skapa en vana. Så mitt mål är att vara utan socker i 21 dagar. Men jag kommer att ta det en vecka i taget. Så nu fokuserar jag på att vara sockerfri fram till söndag.

Sen är det ju lite knepigt det där med sockerfri? Socker finns ju i så mycket och alla kolhydrater är ju egentligen socker. Men jag kommer inte att vara extrem under dessa veckor. Mitt fokus kommer att ligga på att skippa det värsta. Alltså inget godis, inga kakor eller bullar, ingen glass och ingen läsk. Sen kommer jag även att försöka undvika tillsatt socker som t.ex. i yoghurt. Däremot kommer jag att äta kolhydrater i form av frukt, rotsaker, havregryn och knäckebröd. Som exempel. Jag kommer inte heller att begränsa mig så pass mycket att jag inte skulle äta ris eller potatis, men det är inget jag äter varje dag. Som sagt, fokus kommer att ligga på att skippa det som är värst. Jag kommer även att skippa t.ex. honung som jag gärna använt för att söta lite när jag äter naturell yoghurt eller kvarg med bär. Om jag absolut känner att jag behöver lite sötma för att balansera upp något väldigt surt så kommer jag använda lite sötning i form av hermesetas. Men jag ska så gott det går försöka vänja mig av med den söta smaken.

Hittade denna, kan vara bra att använda som
 hjälp när suget kommer smygande.

Belöningen då? Ja självklart behöver jag ha någon morot. Om jag klarar 21 dagar utan "skräp" så kommer jag att belöna mig själv med ett mycket efterlängtat frissabesök.

Sugen på att hänga på min utmaning? Det finns säkert något du längtar efter att göra/köpa men kanske inte "ids". Jag tycker t.ex. att det är löjligt dyrt att gå till frissan. Men jag tänker att man sparar ganska mycket pengar på att inte köpa godis osv, speciellt om man fortsätter efter dessa 21 dagar. Så inget att fundera på med andra ord. Och du, det går lika bra att börja idag fast det är tisdag mitt i månaden, det behöver inte alltid vara den 1:a eller en måndag. ;) Tryck på like-knappen nedan om du är sugen på att anta utmaningen.

Lycka till!

Bilder från mina diet-resultat 2013 och 2014. Nu ska jag inte dieta så bilderna är på så vis
inte relevanta. Men ändå lite för de bevisar att jag kan om jag vill! Och orsaken till att jag vill ha med dom är för att jag under dieterna hade väldigt lite sötsug. Så som sagt, jag vill peppa mig själv att det går att vara utan socker och med lite ytterligare justeringar kan man komma ganska långt. Nu är jag långt från detta med tillbaks hit ska jag igen, i sinom tid. En sak i taget.

3 saker

Hittade denna lista på bloggen Den där Cila, som jag läser. Så jag stjäl den vidare, för jag tycker den på en snabbt och trevligt sätt beskriver livet just nu. Jag vet att ni nyligen fick ett inlägg där jag beskrev vår vardag, men tycker ändå den här listan var lite kul.

3 saker jag ser fram emot:

• Träff i Vasa med mina underbara och knäppa bästa vänner om några veckor
• Bebisdejt både imorgon och på fredag
• Solsemester (långt dit men ändå)

3 saker jag gillar:

• Babysim med vår skrutt
• Kaffe
• Att vara på stugan
• (familjen, vänner och träning är så givna att de inte finns med på denna lista!)

3 saker jag inte gillar:

• att min släkt och mina vänner är utspridda över hela norden (typ!)
• att jag har en drös med kläder i mitt skåp som fortfarande inte passar
• att mitt drömjobb inte finns här på ön

3 saker jag vill:

• lära mig spanska
• börja instruera Soma igen (och känna mig bekväm med det, dvs vara lite smidigare och starkare än nu)
• bo utomlands i något skede av livet

3 saker jag borde:

• slipa och måla dörrar och dörrkarmar här hemma
• äta bättre
• bli bättre på att hantera förändringar

3 saker jag kan:

• vara sjukt effektiv och få massor gjort fast andra (sambon) säger att det inte går
• komma ihåg detaljer, t.ex. födelsedagar, olika händelseförlopp osv 
• vara rätt så duktig på att analysera folks beteende och vid behov ge råd (om dom vill)

3 saker jag inte kan:

• tåla när det är råddigt hemma
• komma upp på händer i Lion i SomaMove (men jag ska lära mig!)
• hantera mitt humör, fråga min familj! (men mitt morgonhumör har blivit bättre med åren, faktiskt!)

3 saker jag pratar om ofta:

• min familj
• kost och träning
• människors beteende (inkl. mitt eget)

3 saker jag önskar mig:

• att kunna träna helt galet mycket, typ dubbelpass varje dag
• ett frissabesök (som jag inte skulle behöva betala själv)
• många fina och harmoniska stunder med familjen

3 saker jag blir lugn av

• ett städat hem
• att ha tränat
• bastu
• (och förstås att ha en nöjd bebis, men det känns ganska givet)

3 saker jag blir stressad av:

• missnöjd bebis
• när min plan fallerar och jag inte hinner med allt jag tänkt mig
• när andra inte gör som jag vill/har tänkt mig

3 saker jag skall göra i helgen: 

• mysa med bebis
• fara till Föglö (tror jag)
• äta god mat

3 saker jag gjort den senaste veckan:

• tränat

• umgåtts med mommo (alltså mamma)

• gjort läxor med Jasons storebror

Vardag på bästa vis

Har inte haft så mycket nytt att komma med på sistone, därav bloggtorkan. Flera av mina vänner som inte är mammor frågar mig vad man riktigt gör på dagarna när man är hemma med en bebis. Ja ni, jag ska delge er en helt vanlig dag ur min och Jasons vardag:

• Vi vaknar strax innan pappa far till jobbet, och stiger upp en stund därefter. Sen äter vi frukost. Ibland sitter Jason med mig vid bordet och får smaka lite frukt el dylikt. 
• Med kaffekoppen i handen bänkar sig denna mamma sedan en stund framför nyhetsmorgon. Detta kombineras med amning och efter en stund brukar Jason ta sin första tupplur, som varar upp till en halvtimme. Undantag är onsdagsmornar som är vigda till babysim, höjdpunkten i veckan!
• Ibland redan under förmiddagen, men senast tidig eftermiddag ger vi oss ut på äventyr. Kan vara allt från vagnpromenad till att vi med bilen tar oss till gymmet, butiken eller nånting annat. Ibland träffar vi vänner på fika eller lunch och ibland hänger vi med mommo. Nångång under eftermiddagen sover Jason igen, endera flera lite kortare, eller en längre tur.
• Middag blir det när pappa kommer hem från jobbet, numera sitter alltid Jason med i egen stol och äter lite av sin egen mat, dvs. än så länge någon grönsaks- eller rotsakspuré. 
• På kvällarna hänger vi mest hemma och myser. Om vi inte gått nån promenad på eftermiddagen så blir det en på kvällen istället. Oftast går det bra, men ibland har vi skrikkalas. 
• Sen blir det kvällsmassage + pyjamans vid 20 tiden. Och tandborstning förstås! Försöker få in rutinen på det med glömmer bort mig allt för ofta. När lilleman sen behagar sova varierar, men senast 22-tiden sluter han sin små blå (eller grå, bruna, gröna vad dom nu är/blir)

  

  Älskade unge.

Så så är det. Visst är det mysigt att vara hemma, just nu skulle jag inte vilja vara nån annanstans eller göra något annat. Och att skaffa barn har varit guld värt för mitt sociala liv. Aldrig har jag haft så mycket umgänge som nu. Men det är klart, lite börjar jag känna att man inte använder så många av dom där grå där uppe. Och jag har ett projekt som jag tänkt ta mig an i flera år. Nu äntligen har jag kommit lite igång. Jag vill, och jag ska, lära mig spanska. Åtminstone så mycket att jag förstår mera (skyltar,texter osv) och kan uttrycka mig gällande det viktigaste, så som att presentera mig, kunna beställa och handla mat på spanska osv. Förhoppningsvis bär det av till vårt andra hem i vinter (Gran Canaria), så då ska jag öva på det jag har lärt mig så långt. Det är ganska skönt att ha ett mål som för en gångs skull inte handla om något fysiskt.

Fint nu. Hösten visar sig från sin bästa sida.

Men fysiken är nog fortsättningsvis min största drivkraft. Det är inte så lätt att få till träningen alla dagar, men jag forsöker så gott som dagligen och så blir det som det blir. Förra veckan när mitt gympass blev på hälft fick jag komplettera med hemmaträning på kvällen, som exempel. Det får bli som det blir helt enkelt, vilket jag fortsättningsvis övar på att acceptera. Så här såg min träningsvecka ut förra veckan:

• Måndag: Feel it light med Fananamma
• Tisdag: Promenarade till gymmet, hann med två övningar för ryggen innan lilleman vaknade. Hemmaträningscirkel på kvällen.
• Onsdag: SomaMove (sååå härligt och välbehövligt!)
• Torsdag: Försök till gymträning igen, hann med knäböj i hackliften och marklyft innan någon tyckte att det var färdigsovet för denna gång.
• Fredag: Vila. Var på massage, mycket välbehövligt.
• Lördag: Gym. Hade barnpass denna gång så det gick lite bättre. 
• Söndag: Vila. 

Videon är från lördagen gympass. Kör mycket basövningar just nu, lite Strävan- style för er som vet vem han är. Pullups och dips är en skön kombo. Innan hade jag kört militarypress och bänkpress.

Nu är det ny vecka igen. Har på känn att livet som hemmamamma kommer att flyga förbi i rasande fart. Det är till att njuta medan man kan. Borde blogga mera så jag har något att läsa sen och njuta av i efterhand. Men detta var allt för denna gång. Men jag har flera inlägg jag sitter och gruvar på, så kommer kanske dyka upp fler här inom en snar framtid. 

En helg att minnas

I veckor hade jag sett framemot helgen som nyss passerade. Att samla familj, släkt och vänner ute på vårt kära Föglö och umgås och fira Jason när han fick sitt namn, var väldigt lyckat och lyckligt på alla sätt och vis.

I veckor hade jag förberett helgen på alla möjliga sätt, från smått till stort. Och då med hjälp från framförallt svärmor och min mamma. Vi pysslade på i några veckor. Städade torpet där festen skulle vara, städade stugor, tvättade fönster, samlade på mig trasmattor och andra lämpliga föremål, samlade råg, fixade klart den gamla soffan jag började med förra sommaren osv osv. Pyntade och pimpade. Skulle ni fråga Conny sku han säkert säga att jag stressade på som vanligt, men frågar ni mig så tycker jag att jag höll mig ganska lugn. Jag tycker ju att sånt här är roligt. Och jag är så glad att torpet äntligen kom i användning.

Själva helgen sen blev fylld av barnaskrik- och skratt, god mat, vackert väder, fina ord och vacker sång. Conny hade skrivit en sång till Jason som han sjöng i kyrkan och som inte lämnade någon oberörd. Jason sken som solen själv under hela dopet och i stort sett hela helgen. Ja denna helg efterlämnade en drös fina minnen. Och som vanligt säger bilder mer än ord, så resten får bilderna berätta.

Kärlek.

Middag på fredagkväll. Oxfilé och rotsaker. Inte illa.

Mina älskade pojkar.

Busunge och gudbarn.

Jason trivs hos gudfar.

Flocken är samlad :)

Det var "Chester" vi skulle ha som präst om vi skulle ha dop. Och så blev det.

Moster famn är en annan favoritfamn. Och prästen var ganska rolig han också.

Solstråle! Älskade unge!

Gudföräldrar. <3

Välkommen in!

Underbart god middag som svärfar och Jasons storebror fixat.
I det pimpade torpet.

Helgen var ju fylld av djur också, nämligen 4 hundar och 2 katter. Men bara lilla
Bella fastnade på bild.