Inatt har jag och vår bebis sovit som...bebisar! Luften gick ur mig totalt efter gårdagens BB-besök. I två veckor har jag känt en mental stress inför att inte veta vad som väntar. Ska jag ställa in mig på kejsarsnitt eller inte? Kommer vändningsförsöket att lyckas? Kommer allt att gå bra? Tänk om det blir akut snitt? Frågorna har hopat sig och även om jag försökt ta allt med ro har det inte varit helt lätt.
 |
| Akupunktur med moxa-sticka |
Genast dagarna efter ultraljudet började jag med akupunktur. Eller akupressur är väl mer rätt ord. Det skrev jag om redan i förra inlägget. Sen på påskmåndagen besökte jag en i min gravid yoga grupp som är akupunktör. Av henne fick jag s.k. moxa-stickor som man värmer i ljus och håller en bit från punkten i fråga. Så det är alltså en variant av akupunktur men istället för nålar så använder man sig av värme. Detta höll jag på med varje dag i nästan en veckas tid. Och jag fick instruktioner att jag skulle sluta genast babyn vänder sig. Nu har jag ju inte känt av nån kullerbytta, men i måndags sa min magkänsla att jag inte skulle göra akupunkturen. Natten till måndagen hade det varit en massa bök, och vår bebis brukar annars sova på nätterna. Och på måndagen tyckte jag att jag kände spakar uppåt, så även om jag inte alls var säker så anande jag väl nånstans att h*n kanske vänt sig. Men lättnaden när dom såg det på ultraljudet igår går inte att beskriva. Det var inte helt lätt för dom att komma fram till vad som var huvud och rumpa men Conny och läkaren såg det direkt, att huvudet var neråt. Och att jag nu igen får förbereda mig på en normal förlossning känns som ett privilegium. Sen kan vad som helst hända, och jag tror det är bra att jag fick gå igenom de senaste två veckorna, för om det händer något och det blir kejsarsnitt så är jag mer mentalt förberedd på det.
Nu känner jag att stressen har släppt. Under de senaste två veckorna jag fått i princip allt färdigt inför bebisen. Jag har boat och fixat som en tok, och avverkat långa to-do listor dagligen. Sambon har också varit sjukt effektiv. Det är som dom brukar säga, vill du ha nånting gjort, ge det till någon som har fullt upp! Men nu tänker jag bara njuta dessa sista veckor, och småfixa utan stress. För några veckor är det nog kvar, det kan jag nästan sätta huvudet i pant på. Jag har ännu inte alls fått den där känslan av att jag längtar efter att det ska vara över, eller att det känns tungt. Nej, jag bara njuter än så länge. Träningen fungerar fortfarande bra, men jag märker att jag ska ta det lite lugnare, annars får jag lite lättare sammandragningar. Men inga kraftiga sådana heller, ännu. Huvudsaken är att h*n hålls inne tills måndag så att sambon hinner tävla i helgen. Han har kämpat så hårt och är så sjukt duktig så han förtjänar verkligen att komma i mål.
Avslutningsvis ska jag visa lite bilder på våra projekt de senaste veckorna.
 |
| Den underbara filten har jag fått av min pappas fru. Fick den på posten igår. Babynestet har som sagt min kompis Nina sytt och spjälsängsskyddet har jag själv knåpat ihop. Jag är så nöjd att vi hittade en begagnad säng i rätt höjd med avtagbar sida så att vi kan ha den intill vår säng. |
 |
| Vår skötvrå som vi byggde under påsken. Nu komplett med krokar och skötbädd som jag beställde från Lekmer, |
 |
| Vilket dilemma vi hade när vi letade barnvagn. En smidig och lätt eller en med stadiga hjul. Valet föll till slut på det senare då vi hittade denna fina Emmaljunga från 2011 i toppskick till ett bra pris. |
 |
| En ordentlig familjebil införskaffades också under påskhelgen. Det blev inte volvo villa vovve, men nästan lika illa i och med att det blev en Crystler, ;) Och villa och vovve har vi ju redan. |
 |
| Bäst mår jag som vanligt i gymmiljö, och jag är tacksam för varje pass jag kan genomföra och är så glad att träningen fungerat så här långt. Förhoppningsvis fortsätter det så ända till slut. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar