Stabil och endorfinhög, från start till mål

Då var det dags igen för "lilla" kroppen att visa vad den går för. Vet inte var denna vilja av stål kommit ifrån. Börjar bli beroende av kickarna det ger. Utmaning. Smakar på ordet. Att testa gränser, att göra något man inte gjort innan. Våga försöka. Våga vinna över sig själv och krossa ett mål och se framemot nästa. En resa utan slut.

Vad driver mig? Det är nog bland annat fascinationen över kroppens fysiska prestationsförmåga. Och när man kombinerar den med den mentala styrkan försvinner gränserna. Du har kraft att ta dig hur långt som helst. Om du vill.

Pirrig och nervös, på väg till start.

3.06. Räknade ut tiden samtidigt som jag spurtade över mållinjen. En fantastisk känsla. Jag hade krossat mitt mål. Igen en gång. Det kanske inte är konstigt för andra, men för mig är det ännu helt ofattbart att jag är så pass vältränad som jag är. För det vågar jag säga att jag är nu, vältränad. Anser att det är berättigat när man kan ta sig igen 30 km terräng, backe efter backe, utan att kraften sinar märkbart. Varje uppförsbacke var en ny utmaning, och jag tog sats och sprang upp. Och jag njöt. Oj, vad jag njöt. Kände kraften i benen, kände hjärtat slå starkt och stadigt och pulsen var under kontroll. Aldrig kom väggen emot, aldrig kände jag att jag behövde sakta ner eller stanna. Att springa förbi alla som gick i uppförsbackarna gav en rejäl kick. Stabil och endorfinhög från start till mål.

Kilometer för kilometer tog jag mig igenom. Ett steg i taget, precis som i resten av livet. Ena foten framför den andra. Precis som i löpsteget, ena foten på jorden, för stabiliteten, styrkan och nuet. Andra foten i luften för drömmar, mål och allt som ligger framför.

Mental träning och uppladdning

Ännu en fredag är här. Idag är det fortfarande ganska rått och kallt ute, solen skiner och ibland kommer det en liten regnskur. Likadant som det varit de senaste dagarna med andra ord. Jag sitter och funderar om jag ska koka en kanna kaffe åt mig eller inte...huvudet som känns som tuggummi säger att det skulle vara en bra idé!


För första gången den här veckan har jag lite tid för mig själv, lite tid att sitta ner och tänka efter känna efter. Börjar ladda mentalt inför morgondagen. I veckan har jag haft fördelen att få gå på två föreläsningar genom jobbet. Bägge berörde ämnen som arbetsglädje, motivation, inlärning och välmående sett ur ett helhetsperspektiv. Även mental träning tangerades och jag påmindes igen om hur viktig den mentala träningen är. För varje gång vi gör något skapar vi spår i hjärnan., och varje gång vid upprepar samma sak så blir spåret djupare. Detta fenomen kallas inlärning, något de flesta av oss borde vara väl bekanta med. Men nu till det intressanta. Varje gång vi tänker att vi gör något, alltså föreställer oss att vi gör ett moment, så blir spåret också djupare. Mental träning. För hjärnan vet inte skillnad på om vi gör det på riktigt eller om vi bara "fantiserar". Mental träning är den magiska lösning som gör skillnad, som kan ta oss hela vägen. Som skiljer de stora idrottsmännen och kvinnorna från de som bara nästan lyckas.

Inför vätternrundan mentaltränade jag en hel del, både medvetet och omedvetet. Jag gick igenom loppet, försökte föreställa mig hur det skulle vara, och lade upp strategier. Och jag tror det var till min fördel, definitivt. Samma sak har jag tänkt göra inför lidingöloppet, men jag har ju inte hunnit! Veckan har igen varit galet intensiv, och dagarna har rusat förbi. Men idag har jag tid. Och jag började egentligen igår kväll när jag varit och hämtat posten. Där bland fanns nämligen mitt startbevis tillsammans med ett informationshäfte om tävlingen, inklusive karta och banbeskrivning. Nu hade jag något att utgå från, och kunde börja föreställa mig hur det kommer att vara.

En liten kort joggtur ska jag göra idag också, en lätt en. Bara för att förbereda benen och huvudet på att det kommer att hända något snart, be prepared! De praktiska förberedelserna är också i full gång, har varit och införskaffat skavsårsplåster idag (har 8 skavsårsplåster sammanlagt på fötterna nu). Har ju haft mycket problem med skavsår under mina långturer, och borde egentligen haft andra skor, men jag kunde inte börja byta skor bara några veckor innan loppet. Så nu är compeed min sanna vän.
Maten är också lika viktig som alltid. Alla kanske inte tror på kolhydratuppladdning, men det gör jag. Och vi vet ju att om vi tror på något fungerar det också. Så idag är det mycket mat, och då framförallt kolhydrater som gäller.

Kroppen och knoppen. Fysisk och mental förberedelse. En helhet. Alla bitar faller på plats vid rätt tillfälle, det är det som avgör. Nu kör vi!

Jag har blivit bättre!

Ja, så kändes det verkligen idag under veckans långlänk. Mellan varven kändes som att jag hade någon som tryckte på bakifrån "snabbare, snabbare, kom igen!" hörde jag i huvudet.

Idag sprang jag min tredje och sista långlänk, och på lördag gäller det på riktigt. Då är det backar och terräng....i 30 kilometer! Värre än ett maratonlopp säger vissa. Vad har jag gett mig in på!!!?

Men utvecklats har jag under dessa veckor. Den första långlänken på 20 km som jag sprang för två veckor sen kändes verkligen seeeg, och tråkig...och jobbig. Förra veckan sprang jag 18 km på föglö och det gick helt okej, men det var ändå jobbigt. Mest pga skoskav. Idag ville jag springa lite längre, så att inte hoppet till 30 km skulle bli sååå långt. Så nästan 22 km blev saldot idag. Och vilken känsla! Visst var det jobbigt, men ändå, på slutet hände något häftigt. Dom sista kilometrarna fick jag plötslig ny energi, och kunde trycka på lite till! Och varje gång det blev tungt idag (det går ju i vågor), upprepade jag för mig själv- det är bara mjölksyra, spring igenom, det är bara mjölksyra- snart är det förbi! Och visst är tankens kraft häftig, och oerhört viktig. Det är ju det det handlar om när det kommer upp till sådana här sträckor, att klara av det mentalt!

Så jag kommer att fixa det, det vet jag. Och målet? Ja målet är förstås att ta sig igenom i första hand (har en tendens att snubbla titt som tätt när jag springer i skogen). Men jag vill komma under 3 h 15 min, och det ska INTE vara omöjligt!

Önska mig lycka till, nedräkningen har börjat!

Puss på er alla läsare och trevlig lördagkväll!

          Dagens resultat                                                                                 Förra veckans resultat

En lugn stund

Solen utanför vårt köksfönster en septembermorgon

Idag när jag kom hem från jobbet gjorde jag något jag aldrig brukar ta mig tid till. Jag bara satte mig ner...och gjorde ingenting. (ok, skrollade lite på datorn men det är nästan så att det inte räknas!)
Skönt var det.

Mitt liv är rätt så hektiskt nu. Många frågetecken om framtiden kommer förhoppningsvis att rätas ut under höstens gång, men just nu hopar dom sig. Jag försöker ta det med ro och se med tillförsikt på det som komma skall, även om jag inte helt säkert vet vad det är ännu. När en dörr stängs brukar ett fönster öppnas...har jag hört. Så jag försöker koncentrera mig på möjligheterna, inte hindren.

Oberoende hur det blir så är det som sagt många järn i elden som gäller nu. Förra veckan var jag nästintill i upplösningstillstånd. Men sen kom helgen och jag hittade lugnet igen. En långlänk (20 km) en septemberlördag som osade sommarvärme, en riktigt lyckad personalfest med trevliga gymkolleger, en skön söndagsbrunch med mina fina vänner och sist men inte minst, tid tillsammans med min underbara sambo. Sen kände jag mig hel igen.

Nu tar jag en sak i taget och koncentrerar mig på vad jag kan göra. Vad jag kan göra för att påverka. Det jag definitivt kan påverka är min löpning. Eftersom förra veckan var som den var, och jag knappt visste vad jag hette när fredagen var här, så blev det endast två löpträningar. Men nu har jag bättre tid och kontroll denna vecka. Igår började jag med intervallträning, 1 km:s intervaller. Idag körde jag styrka i gymmet. Imorgon kommer jag att springa 10 km.

Mitt upplägg inför lindingöloppet ser veckovis ut som följande:
1 x intervallträning (1 km: intervaller x 5-7)
1 x kortare löptur (ca 10 km)
1 x backträningsintervaller
1 x lång löptur (ca 20 km)

Så försöker jag dessutom lägga mina rundor så att jag får in lite terräng och backar, speciellt under den kortare rundan. Är ju bara inne på min andra träningsvecka än så länge, men det är bara dryga två veckor kvar till loppet! Men det känns okej. Jag känner mig rätt så genomtränad och så är det bara så att jag kan inte förvänta mig vara i världens löpform då jag specifiktränat inför loppet endast i fyra veckor, men jag kommer så långt jag kommer.

Nu ska njuta av dagens andra lugna stund. Både jag och sambon är klar med dagens träning redan. Känns skönt att ha lite mer tid innan sängen kallar.

Njut av stunden, den kommer inte igen!

En njutningsfull stund en augustidag