Det drar ihop sig

Jepp, det närmar sig de 90 kilometrarna jag ska ta mig igenom. Och därmed har även inbillningssjukan börjat dyka upp. Dvs, nerverna spelar lite spratt med en och man tror att man har diverse symtom...halsont, frossa osv. Men jag har förstått att det hör till! Blev faktiskt lite nervös igår då jag var ut och sprang. Hade hunnit springa ca 1 km då regnet började droppa ner. Nå, det är bra för karaktären tänkte jag. Och de 6 första kilometararna gick som en dans, märkte knappt att jag sprang. Men sen när jag bytte riktning insåg jag varför det gått så lätt...för då var motvinden där med regnet som piskade iskallt mot ansiktet. Efter ca 7 km i motvind insåg jag att det är bäst att jag kastar in handduken om jag inte vill bli ordentligt nerkyld. Så min 20 km runda blev till 15 km. Men det viktigaste var att jag kände mig stark och i bra form, jag skulle med lätthet ha kunnat springa 20 km, och säkert lite till. Och DEN känslan är ganska fantastisk. Så nu vågar jag lita på att jag är i tillräckligt bra form för att ta mig igenom ett Vasalopp. Och psyket, ja det är inte heller något problem, har jag fixat allt hittills så fixar jag det här också. Att komma igenom är mitt enda mål och det finns inget alternativ.

Idag blev det en kortis i skidspåret, för vi har ett 600 m spår här på ön nu igen. Men det var inte i bra skick, smutsigt och skräpigt och jag ville inte skida nå långt eftersom jag inte vill repa skidorna. Så det blev ett pass mest för psyket, för att få in lite skidkänsla i kroppen. Om spåret är ok blir det ett likadant sista pass på torsdag. Har jag tur har det t.o.m kommit lite snö tills det. På torsdag ska jag också anta den stora utmaningen att valla mina skidor själv. Med lite nybörjartur blir det bra. Mitt i all vasaloppsstress ska jag hinna packa inför semestern också, men det gör jag ju så gärna, även om det blir en mycket intensiv vecka detta.

Jag tror inte jag med ord kan beskriva den frihetskänsla jag kommer att känna när vasaloppet är gjort och jag äntligen har rott en svensk klassiker i hamn. Jag älskar utmaningar men det har varit ett tufft och intensivt år, och stressen har ibland varit större än förväntan inför kommande lopp. Speciellt nu inför öppet spår. Men jag kan iallfall säga att jag kommer att njuta av semestern som aldrig förr. En mycket tuff höst och vinter har jag bakom mig och jag känner mig verkligen förtjänt att några sköna dagar i solen. På tumis med sambon, inte illa!

Fröken var i ganska bra form på fjolårets
resa, även om hållningen är lite sisådär
på bilden. I år ca + 5 kg, men inte gråter jag
för det. Tar formen till beach 2014 istället.

Till sist måste jag nämna några ord om min diet som jag påbörjade här i början av januari. Jag sa från början att jag inte skulle vara så sträng denna gång, eftersom jag också hade ett vasalopp att träna inför, så då behöver jag äta kolhydrater i samband med träning. I det stora hela har dieten gått okej, men jag kommer inte att nå mitt första mål. Jag kommer att stanna på ca -4 kg. Målet var -6 kg. Orsakerna/ursäkterna är flera, men summa summarum har jag helt enkelt inte varit tillräckligt strikt. Det är inte mer med det. T.ex. under min skidhelg i Värmland gick jag upp ca 3 kg, dvs allt jag hade gått ner fram tills dess. Sen gick jag ju snabbt ner det igen, men såna saker har jag gjort att jag inte kommer nå mitt mål på den tid jag hade utsatt. Men en bit påväg har jag iallafall kommit, och resten får jag ta i vår då jag ska ta mig till delmål nr. 2.

Men en sak i taget. På söndag ska jag klara av första delmålet för 2014, sen njuta i Las Palmas och så tar vi det därifrån sen. 

En fantastisk bild av ett (för mig) magiskt ställe. Fotot taget av duktiga Conny.

Mental träning och uppladdning

Ännu en fredag är här. Idag är det fortfarande ganska rått och kallt ute, solen skiner och ibland kommer det en liten regnskur. Likadant som det varit de senaste dagarna med andra ord. Jag sitter och funderar om jag ska koka en kanna kaffe åt mig eller inte...huvudet som känns som tuggummi säger att det skulle vara en bra idé!


För första gången den här veckan har jag lite tid för mig själv, lite tid att sitta ner och tänka efter känna efter. Börjar ladda mentalt inför morgondagen. I veckan har jag haft fördelen att få gå på två föreläsningar genom jobbet. Bägge berörde ämnen som arbetsglädje, motivation, inlärning och välmående sett ur ett helhetsperspektiv. Även mental träning tangerades och jag påmindes igen om hur viktig den mentala träningen är. För varje gång vi gör något skapar vi spår i hjärnan., och varje gång vid upprepar samma sak så blir spåret djupare. Detta fenomen kallas inlärning, något de flesta av oss borde vara väl bekanta med. Men nu till det intressanta. Varje gång vi tänker att vi gör något, alltså föreställer oss att vi gör ett moment, så blir spåret också djupare. Mental träning. För hjärnan vet inte skillnad på om vi gör det på riktigt eller om vi bara "fantiserar". Mental träning är den magiska lösning som gör skillnad, som kan ta oss hela vägen. Som skiljer de stora idrottsmännen och kvinnorna från de som bara nästan lyckas.

Inför vätternrundan mentaltränade jag en hel del, både medvetet och omedvetet. Jag gick igenom loppet, försökte föreställa mig hur det skulle vara, och lade upp strategier. Och jag tror det var till min fördel, definitivt. Samma sak har jag tänkt göra inför lidingöloppet, men jag har ju inte hunnit! Veckan har igen varit galet intensiv, och dagarna har rusat förbi. Men idag har jag tid. Och jag började egentligen igår kväll när jag varit och hämtat posten. Där bland fanns nämligen mitt startbevis tillsammans med ett informationshäfte om tävlingen, inklusive karta och banbeskrivning. Nu hade jag något att utgå från, och kunde börja föreställa mig hur det kommer att vara.

En liten kort joggtur ska jag göra idag också, en lätt en. Bara för att förbereda benen och huvudet på att det kommer att hända något snart, be prepared! De praktiska förberedelserna är också i full gång, har varit och införskaffat skavsårsplåster idag (har 8 skavsårsplåster sammanlagt på fötterna nu). Har ju haft mycket problem med skavsår under mina långturer, och borde egentligen haft andra skor, men jag kunde inte börja byta skor bara några veckor innan loppet. Så nu är compeed min sanna vän.
Maten är också lika viktig som alltid. Alla kanske inte tror på kolhydratuppladdning, men det gör jag. Och vi vet ju att om vi tror på något fungerar det också. Så idag är det mycket mat, och då framförallt kolhydrater som gäller.

Kroppen och knoppen. Fysisk och mental förberedelse. En helhet. Alla bitar faller på plats vid rätt tillfälle, det är det som avgör. Nu kör vi!