Våga Vinna: Semesterstopp och febertopp

Äntligen är min följetong klar och jag kan gå tillbaka till att skriva "vanliga" inlägg. Det var, som jag skrev, väldigt nyttigt för mig själv att gå igenom vårt första år så där. Men det var också ganska tungt och utdraget. Nu känns det som att jag har massor att berätta om, det har ändå gått ett tag sen sonen fyllde ett år, och han utvecklas verkligen i racerfart.

Vi har i nästan tre veckors tid njutit på stugan då sambon haft semester, och speciellt nu i efterhand kan jag konstatera att det verkligen var semester för mig också. Att hela tiden vara två till tre vuxna runt Jason var verkligen lyxigt. I torsdags var vi första gången på nån vecka på tumis jag och sonen och jag säger bara hjälp! Det var ju hur tungt som helst. Jag var helt slut när kvällen kom. Så cred till alla andra föräldrar som gör detta dagligen, är en ensam hemma med ett eller flera barn (är ju olika tungt i olika åldrar, men alltid är det krävande på nåt vis). Vi är tammetusan hjältar allihopa!

Signe och Jason delar frukost.

Sen hjälpte det inte till förstås att sonen hade 39 graders feber i torsdags. Och så har det fortsatt. Igår var vi uppe i dryga 40 grader och idag var det upp närmare 40 igen. Men idag har det ändå varit lite bättre. Vi har fått ner febern med värkmedicin och på rådgivningen som jag ringde igår sa dom att så länge han äter och dricker, sover och kissar så är det okej. Jag misstänker tredagars feber som ju är ganska vanligt hos små barn. Men om inte febern sjunkit tills imorgon så åker vi in till hälsocentralen. Usch, det är så hemsk när dom är sjuka dom små liven. Då saknar jag hans normala humör och rojvartåg, som i vanliga fall kan vara extremt påfrestade. Men nu låter det från sovrummet som att han börjar bli sig själv i alla fall. Står och härjar och ropar i sängen om jag tolkar ljuden rätt. Haha, skönt och höra fastän pappan i huset kanske inte är lika nöjd som fick nattningen på sin lott ikväll.

Tillbaka till vårt semesterfirande. Vi var på stugan i dryga två veckor som sagt, och det gick alltför snabbt men var väldigt skönt. Och även om det var en hel del regndagar så var det minst lika många soliga och varma dagar. Vi byggde utekök och målade klart torpet. Lekte och busade, badade bastu och sprang efter en 1 åring. Det sistnämnda tog upp mest tid. Han är så jäkla snabbt. För nu har han faktiskt börjat springa. Han har utvecklats massor de senaste veckorna. Går i trappor som vilken människa som helst, men än så länge håller han handen eller tar stöd av något räcke. Klättrar på berg och tar sig fram överallt. Inga hinder är för stora för honom. Han går barfota på vilket underlag som helst. Lutar sig mot en tall och kissar som en tvättäkta finne på midsommarafton. Och så äter han sten. Eller sätter dom i munnen. Det är väl det mest kontraproduktiva av allt han har för sig. Men helt fantastiskt duktig är han. Jag vet att jag är partisk men må så vara.

Resten av inlägget får ni njuta av ett bildregn av vår sommar så här långt.