Sommarmys och mammaträning

 "Det blir bara roligare" berättade mina fellow-mamas på lunchen i våras och syftade på att vara mamma. Och jag kan inte annat än hålla med. Jason är snart två månader och han blir bara mer och mer med och vaken. Ler och pratar och upptäcker världen. Och är världens mysigaste. I videoklippet ser ni hur Kaspian lär Jason räcka ut tungan. Det är häftigt att se bebisar och små barn konstant öva på nånting, tills det sitter. Och livet är ju faktiskt ett livslångt lärande, vi mår bra att hela tiden lära oss nya saker.

Lilla holmen häng.

Annars rullar allting på här, det blir aldrig tråkigt. Jag och Jason har allting nånting på gång, och för att inte fastna i  soffa-bubblan försöker vi vara ganska sociala och söka oss ut i sommarvärmen. I förra veckan hängde vi en del med min kompis Jannica, och så var vi till lilla holmen. Trots stekande sol lyckades jag få det ganska behagligt för lilleman, med ventilation i vagnen och solskydd. Så två dagar spenderade vi nån timme på detta vis. Jason har varit lite sämre på att sova vissa dagar på sistone, men väger upp det hela med att vara ganska nöjd när han är vaken.

En svettig mamma efter
hemmaträning på Föglö.

Jag hann också med både frissa besök och träning ute i Godby förra veckan. Det är så att jag har tagit ett sex veckor pt-oline paket med min före detta kollega Fanny som numera är något av en expert på träning under och efter graviditet. Jag kände att det var dags att få ordning på denna post-preggo kropp, Ett år av ostrukturerade kostvanor har gjort sitt och det finns en hel del kilon som ska bort. Och så vill jag bli stark igen. Och även om jag själv vet vad och hur jag ska göra så kände jag att jag behöver lite extra piska för att komma igång. En vecka har vi kört redan och det gick i det stora hela riktigt bra, även om det är en tuff utmaning att följa ett kostschema igen. I torsdags var jag alltså på sweat it light ute i Godby, ett pass för gravida och vi som fått barn, och herregud vad det var skönt att träna ordentligt! Låt dig inte luras av att det heter "light", det var riktigt tufft ändå. Jason var med, det är tanken, att barn och bebisar kan vara med, och han skötte sig och sov genom hela passet trots den höga ljudnivån.

Denna vecka är också fullspäckad. Imorgon har jag både mammaträff, rådgivningsbesök och eventuellt dejt med min kompis Maria på agendan. På onsdag ska mina före detta kollegor komma på besök och på torsdag blir det att svettas ute i Godby igen. På torsdagkväll åker vi sen iväg till Sundsvall för Tammer Traning Camp och Connys tävling. Ska bli så kul att se alla underbara människor igen. Så det är fullt upp. Här emellan ska det ammas, bytas blöja, tränas, städas, lagas mat, klippas gräs osv osv. Det är tur att man inte behöver ha tråkigt...

Känslostormar, kontroll och nya utmaningar

Vaknade upp imorse bland sängkläder som doftade rent. Jag tittade ut och såg att det kommer att bli en fin dag igen, även om solen inte riktigt hittat fram då ännu. Dagen hade med andra ord alla förutsättningar att bli bra. Dessutom bestämmer man ju själv över sin dag. Så egentligen räcker det med att bestämma sig för att det ska bli en bra dag, och det bör bli så. Ett aktivt val. Men vi vet att det inte alltid är så enkelt. För mig var det inte så enkelt idag.

Ibland kommer de från ingenstans. Känslostormar, negativa tankar. Känslan av att inte duga, inte räcka till. Att inte trivas med sig själv. Och för mig är dessa känslor nästan alltid direkt kopplade till min kropp. Jag har mått bra, riktigt bra, i över ett år nu. Med några få undantag i stil med det idag. Och det beror på att jag kämpat för att komma dit jag vill, och jag har haft en kropp jag trivs med. Men har det gått en period då jag haft dålig kontroll så kommer det förr eller senare dagar som denna. Och när dessa dagar börjar dyka upp allt oftare så vet jag...om inte tidigare så iallafall då vet jag att det är dags att vända på skeppet och styra det i en annan riktning. En tröst, även om den idag känns ganska klen, är att jag vet att jag har förmågan att vända skeppet. Det handlar bara om vilja.

Gång på gång har jag mött dessa tankar. Det är som en inre fajt mellan mina två jag. Den ena som vill njuta av livet, vill kunna "unna sig", vill vara som alla andra. För det känns ju som att alla andra kan unna sig, även om det inte är så. Mitt andra jag vet det. Vet att det inte funkar så. Jag är född med denna kroppstyp, och jag behöver ha kontroll för att det ska fungera. För att jag ska trivas. En liten tröst är att jag idag igen fick bekräftelse att jag inte är den enda som får kämpa. Det finns andra som behöver ha ordentlig kontroll för att kunna ha den kropp de vill. Och det vet jag ju. Resultat kommer inte av sig själv. Resultat kommer av hårt arbete, stenhård vilja och en jäkla massa envishet. Blod, svett och tårar.

Som tur har mina känslostormar seglat vidare för den här gången. Jag lyckades vända tankarna och det har varit en riktigt bra dag så här långt. Och vad tänker jag göra för att hitta kontrollen igen? Jo, jag har faktiskt en plan. Den 3 juni börjar min triathlonutmaning. Ett 12 veckors tränings- och kostprogram designat av 2 finska triathlonexperter. Ska bli spännande och se vad det blir. Men det blir bra, för jag behöver ha ett program att följa. Ett program som någon annan gjort. Så vänta bara. Jag håller på att vända skeppet. Jag ska visa mig själv, igen en gång.

Programmet är gratis, ni kan kolla in utmaningen här:
 http://www.triathlonhaaste.fi/