Det där lilla extra

Sommar. Ett litet ord som rymmer så mycket. Under några veckor på året blommar vi nordbor upp och lever livet som om varje dag vore den sista. Och visst är det underbart! Jag önskar ändå att vi skulle ta lärdom av våra sommar-jag. För det är ju så att varje dag kan vara den sista, oberoende vilken dag på året det är! Med det menar jag inte att vi ska dricka sprit, lata oss och äta glass varje dag på året. Inget vinnande koncept i längden. Men dom där små sakerna som lyfter din dag...åtminstone jag har lättare att hitta och lyfta fram dom sakerna på sommaren. Ett dopp på lunchen, bada bastu vid midnatt, en fräsch sallad på stranden, en kaffe på stan, en morgonpromenad med dina egna tankar eller med någon du tycker om...ja, listan kan göras lång. Men varför är vi så duktiga på att njuta på sommaren för att sedan lida igenom vintern? Visst är allt så mycket ljusare, varmare och behagligare på sommaren, men ändå! Jag tror det handlar om att man måste göra ett medvetet val. Välj att njuta och hitta din vardagslycka. Året om! Så nu får DU, ja just du som läser detta, en uppgift av mig.

Varje dag, med start från idag, vill jag att du ska göra något som gör dig lite extra glad. Små saker som stora saker. Säg åt någon du tycker om hur viktiga de är för dig, unna dig själv en stund i ditt eget sällskap med något du tycker om att göra, ring en vän, bjud kollegorna på nånting gott (behöver inte vara onyttigt), köp en blombukett, gå ut i skogen och lyssna på fåglarna, gör nånting annorlunda i din träning som chockar dig lite, utmana dig och inse vilken kapacitet du besitter...ja, vad som helst! Bara det är något som lyfter din dag och gör dig varm inombords. Varje dag! Lycka till!

Ska avsluta med några bilder från stunder som verkligen lyft min sommar!

Jag och min kärlek. Ringmärka och kära.

Lyxbrunch

Äkta vänskap rostar aldrig.

Stolt över mig själv och mina prestationer. Ett inramat papper som bevis för all hårt jobb och slit.

Naturen och livet i den, så vacker i sin enkelhet.

Vissa sommarmornar är jag aktivare än vanligt och ger mig ut på morgonlänk.

Morgondopp, nakendopp såklart och se hur dagen börjar ta form. Dessutom med någon man älskar. Lycka på hög nivå!

Hård träning,vad skulle jag vara utan den. Här pinas benen med 200 kg i benpressen. Go big, go hard!

Det bästa lyckopillret

Det där med lycka. Det är ju nog ändå nåt speciellt. Dagens största i-landsproblem, hur blir man lycklig? Jag har aldrig trott på materiell lycka. Jag behöver inte en massa prylar, dyra bilar, märkeskläder osv. för att bli lycklig. Bara det jag har fyller sin funktion. Visst kan det vara kul att unna sig något lyxigare ibland, men det är absolut inget måste för min lycka. Jag tror att vi är som lyckligast när vi har människor omkring oss som vi älskar och som älskar oss tillbaka, och när vi lyckas nå våra personliga mål.

Jag tror också att vi är som lyckligast när allt bara flyter på, och vi inte tänker på hur bra vi har det. När det känns bra att gå till jobbet, när vi har vänner och familj som finns där långt borta eller nära, när vi har något stimulerade att göra på fritiden. Min stimulans, och mitt bästa lyckopiller, är naturligtvis min träning. Idag fick jag igen en påminnelse om varför jag gör det jag gör.

Det var i slutet att spinningpasset. Svetten rann, pulsen var ganska hög, benen trötta. Musiken dunkade och benen trampade i takt. Och så mitt i allt! En enorm lyckokänsla spred sig i min kropp!! Jag blev bara så glad, skulle ha kunnat omfamna världen. Lyckopiller BIG TIME! Och visst är det härligt, när kroppen och knoppen reagerar så.

Sen fortsatte kvällen med mitt RML-pass- ännu mera glädje. Bra med folk, t.o.m lite manlig fägring. Kul! Fin feedback fick jag också för mitt nya pass. Och igen fick jag en påminnelse där också, om varför jag är instruktör. Att få sprida träningsglädje är bland det bästa som finns,  Kände hur hela jag pumpade endorfiner efteråt!

Jag har växt så otroligt mycket de senaste åren, äntligen vågar jag göra saker jag bara drömt om tidigare. Och den känslan slår de flesta känslor, förutom att vara kär. ;) På tal om det, är också otroligt lycklig att jag hittat någon likasinnad. Som är lika träningstokig som mig, så förstår vikten av att utmana sig och hur viktigt det är att utvecklas. Någon som är likadan själv. Någon som pushar och peppar mig. Vi är inte alltid överens, och det behöver vi inte vara, men vi förstår varandra. Träningen är inte allt, inte för någon av oss, men den är väldigt viktigt. Och vi kompromissar och hittar lösningar för att få det att fungera. Familjelivet, kärleken, träningen- allt ska ha sin plats. Men finns viljan så hindren lätta att ta sig över.