Det där med lycka. Det är ju nog ändå nåt speciellt. Dagens största i-landsproblem, hur blir man lycklig? Jag har aldrig trott på materiell lycka. Jag behöver inte en massa prylar, dyra bilar, märkeskläder osv. för att bli lycklig. Bara det jag har fyller sin funktion. Visst kan det vara kul att unna sig något lyxigare ibland, men det är absolut inget måste för min lycka. Jag tror att vi är som lyckligast när vi har människor omkring oss som vi älskar och som älskar oss tillbaka, och när vi lyckas nå våra personliga mål.
Jag tror också att vi är som lyckligast när allt bara flyter på, och vi inte tänker på hur bra vi har det. När det känns bra att gå till jobbet, när vi har vänner och familj som finns där långt borta eller nära, när vi har något stimulerade att göra på fritiden. Min stimulans, och mitt bästa lyckopiller, är naturligtvis min träning. Idag fick jag igen en påminnelse om varför jag gör det jag gör.
Det var i slutet att spinningpasset. Svetten rann, pulsen var ganska hög, benen trötta. Musiken dunkade och benen trampade i takt. Och så mitt i allt! En enorm lyckokänsla spred sig i min kropp!! Jag blev bara så glad, skulle ha kunnat omfamna världen. Lyckopiller BIG TIME! Och visst är det härligt, när kroppen och knoppen reagerar så.
Sen fortsatte kvällen med mitt RML-pass- ännu mera glädje. Bra med folk, t.o.m lite manlig fägring. Kul! Fin feedback fick jag också för mitt nya pass. Och igen fick jag en påminnelse där också, om varför jag är instruktör. Att få sprida träningsglädje är bland det bästa som finns, Kände hur hela jag pumpade endorfiner efteråt!
Jag har växt så otroligt mycket de senaste åren, äntligen vågar jag göra saker jag bara drömt om tidigare. Och den känslan slår de flesta känslor, förutom att vara kär. ;) På tal om det, är också otroligt lycklig att jag hittat någon likasinnad. Som är lika träningstokig som mig, så förstår vikten av att utmana sig och hur viktigt det är att utvecklas. Någon som är likadan själv. Någon som pushar och peppar mig. Vi är inte alltid överens, och det behöver vi inte vara, men vi förstår varandra. Träningen är inte allt, inte för någon av oss, men den är väldigt viktigt. Och vi kompromissar och hittar lösningar för att få det att fungera. Familjelivet, kärleken, träningen- allt ska ha sin plats. Men finns viljan så hindren lätta att ta sig över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar