Det är ju ändå snart...

Måndag och vi har gravidvecka 40+3 här. Iallafall om man tror på den officiella uträkningen som följer det strukturella ultraljudet. Enligt alla andra ultraljud och enligt mina egna uträkningar så ska det riktiga beräknade datumet vara nånstans mellan 3.5 och 7.5. Så no panic! Fick en skön kommentar på gymmet igår när jag sa "jo, tack det är bra, still pregnant!". "- Ja, det är ju trevligt, du får passa på att vara det nu". Haha. Sant. Snart är jag inte det mera. Och även om jag och sambon längtar oss sönder och samman efter lillskrutten så kommer vi ju ändå att träffas snart. Oberoende om det är om en dag eller en vecka så är det ju ändå snart. Förhållandevis.

Längtan...

Imorgon ska jag på ett ultraljud (igen). För senast jag var, för två veckor sen, så uppskattade dom att bebisen vägde 3600 g. Och den växer ju en del här på slutet. Så nu ska jag och kolla upp att den inte börjar bli för stor. Men tacka vet jag igen min kära vän Annichen som är barnmorska (seriously, alla som är gravid första gången Behöver en kompis som är barnmorska, ta med det i planeringen när ni börjar fundera på barn!), och hon tröstade mig med att Om barnet är För stort så kommer förlossningen stanna av av sig själv (och sluta i akut snitt då antar jag, men det är en annan historia). Så det där sköter naturen. Och jag kommer ju ha professionella människor omkring mig som varit med tidigare. Och jag påminner mig själv, kroppen VET hur den ska föda barn, det är inget jag ska lära mig. Det är bara att följa med. Så nu har jag avverkat det kapitlet också, tänker inte ta någon stress fast det är en lite större bebis.

Så där i övrigt njuter jag faktiskt bara just nu. Det är maj, solen värmer och ger färg på kinderna. Jag och sambon är patetiskt lyckliga (snart börjar väl folk ta bort oss på facebook, haha). Vi pysslar på och får mycket gjort. Och så är det ju hockey-vm! Jag mår bra och kan träna och vara igång nästan som vanligt. Jag håller utkik efter tecken på att förlossningen närmar sig, så som att magen ska sjunka. Men det kan ju hända först när det är igång också, även om det är ovanligt. Som sagt, försöker ta allt med ro. Man kan inte vara helt förberedd på nånting som man inte vet hur det kommer att hända, och inte heller när. Så det är bara att plocka fram det där icke-ökända tålamodet och luta sig tillbaka. Snart möts vi....