När (känslo)stormen lagt sig

Veckans sötaste outfit!

Först och främst vill jag tacka för all fin respons jag fick av andra mammor på mitt förra blogginlägg. Det är skönt att veta att många andra har liknade erfarenheter och att det är helt normalt. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att det inte nödvändigtvis är kantrat av rosa moln att bli mamma, speciellt inte de första dagarna/veckorna.

Nu måste jag ändå säga att vi har landat, Jason och jag. Jag känner mig mycket tryggare i mammarollen och är faktiskt också piggare. Jason drar en fyra timmars snooz på natten och nästan lika lång på dagen. Sen sover han nog ganska bra resten av natten också, fast han äter mellan varven. Och på dagen sover han oftast en gång till, då lite kortare. På rådgivningen igår fick vi bekräftat att min mjölk inte riktigt räcker till, vilket jag själv misstänkt. Så nu känns det mer okej att ge ersättning som komplement till amningen, vilket gör att Jason får äta sig mätt och är mycket nöjdare. I övrigt fick han bara idel beröm på rådgivningen, stark i nacken som en 2-3 månader bebis, och väldigt vaken och med, vilket gör att han verkar äldre än han är.

Nu börjar jag förstå vad folk menar med att man ska njuta av den första tiden. Nu när jag är lite mera "med", så fascineras jag mer och mer av den lilla sonen. Jag snusar och pussar och myser för fulla muggar. Jag önskar man kunde spara bebisdoften på burk!!

I övrigt är livet ungefär som man kan förvänta sig som nybliven mamma. Blir som sagt mer och mer kär i sonen för varje dag som går, och hinner inte med så mycket annat. Hem och hushåll kommer verkligen i andra hand, och mellan varven är det svårt att acceptera det, men jag försöker tysta ner min pedanta sida så gott det går. Sen har vi hunnit med lite äventyr också. Förra helgen var vi ut till Föglö, premiärtur för Jason. Skärgårdsluften föll verkligen den lilla herrn i smaken- han sov som en stock i flera omgångar. I veckan fortsatte vi utforska världen i och med att vi var ut till Lemland på lunch (det var en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva). Vi är ju en hel drös i Träningsverkets personal som fått barn det senaste året, närmare bestämt sex stycken. Så nu hade vi en första träff med TRV-mamma maffian. Jason är yngst i gänget, men inte minst. ;) Han tog gänget med ro och sov sig igenom största delen av sammankomsten.

På tal om Träningsverket så var vi dit idag, hela lilla familjen. Abstinensen blev för stor. Det var tredje besöket sen Jason kom och denna gång lyckades denna mamma få till lite träning också. Eller träning är väl att ta i, men iaf känna på vikterna lite. Längtar efter att kunna ta i riktigt ordentligt, för oj vad kroppen ändrats under graviditeten. Känner knappt igen min spegelbild. Men det ska det nog bli ändring på under de kommande månaderna. Sakta men säkert!

Lyckligt lottad är jag med dessa
pojkar i mitt liv!

Mamma och Jason tränar rumpa. Jason är
så där lagom brydd. Han är mera intresserad av
"proteinshaken" efter träningen.