fredag 12 juni 2015

Att träna är som att borsta tänderna

För en tid sen fick jag frågan "varför har du så bråttom med att börja träna igen?"
Varför inte undrar jag då. Att träna är för mig en naturlig del av min vardag. Ungefär som att borsta tänderna. Den bara finns där, en rutin jag skapat. Varför skulle jag lämna bort träningen bara för att jag blivit mamma?

Jag hade en suverän graviditet och jag var lyckligt lottad som kunde träna ända till dagen D. Eller egentligen var det samma sak då som nu, att sluta träna bara för att jag var gravid var för mig ett absurdum. Så även under den värsta foglossningen släpade jag mig till gymmet, för det var det enda som hjälpte.

Idag har det gått fem veckor sen Jason föddes, och jag längtar efter min starka pre-graviditet kropp. Jag hann komma ganska bra igång med min hemmaträning, dvs mammamage plus lite andra övningar, samt promenaderna innan förkylningen slog till. Nu har jag varit i risigt skick i snart en vecka, och det enda jag gjort är att gå kortare promenader och gjort mamma mage träningen. Men nu börjar det vända så ikväll kunde jag göra lite fler övningar igen.

Men oj vad kroppen har förfallit bara under dessa veckor med ingen/endast lätt träning. Och graviditeten har ju gjort sitt också. Märkte det idag när jag hämtade vatten från brunnen till mina odlingar. Ont i ryggen, ont här och där. Märks att bålstödet inte är hundra ännu. Och då tänkte jag, vilken tur att jag tränat hela graviditeten, för i hurdant skick skulle jag vara i om jag inte gjort det? De vill jag inte ens tänka på.

Nu är det bara att fortsätta kämpa på för att hitta tillbaka till mitt starka jag. Har redan satt några delmål. I juli ska jag bl.a. testa på Soma igen och så ska jag ut och springa. Det är något jag saknat under graviditeten. Snart...

Soma. Snart igen. En underbar träningsform som gjort mig stark inifrån och ut.
Beach 2014. Det finns en orsak till att jag ser så glad ut. Jag MÅR så bra här. Hit skall jag igen,
till detta starka, glada jag. Beach 2016! Då ska jag vara här igen.
Det är för den här underbara lilla människan jag vill vara stark. En kropp för livet för att kunna och orka vara den
bästa mamman Jason kan ha. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar