Lägesrapport- de magiska femmorna!

Nu har det gått dryga fem veckor sen jag skärpte till kosten och även träningen. Morgon- och kvällspromenader går jag nästan dagligen, och träningsprogrammet försöker jag följa så gått det bara går. Oftast går det bra men ibland måste jag korta ner passet lite pga tidbrist. Det är lite annat nu. Tidigare kunde jag ta den tid jag behövde, men nu är det inte alltid möjligt. Så man får göra så gott det går bara. I vilket fall som helst så kommer resultaten smygandes, även om det går upp och ner som allt annat i livet.

Eftersom jag alltid tränar ensam
har det blivit dåligt med formbilder
denna gång. Så det blev nån form av
selfie idag istället.

Resultaten hittills är jag rätt så nöjd med. Snart -5 kg på vågen, -5 cm i midjan och -3 % i fett. Innan resan (om 1,5 vecka) skulle jag vilja tappa ca 2 kg till. Eller helst 2,5 för då når jag en milstolpe på min resa tillbaka till "mig själv", alltså till den fysik jag trivs med. Nu kanske ni tänker att jag fokuserar lite väl mycket på siffror. Ja kanske det, men för mig fungerar det! Alla tjatar om att man helst ska slänga vågen och bara gå på spegelbild, känslan i kroppen, hur kläderna sitter osv osv. Och visst är dom faktorerna viktiga, men jag fungerar inte så. När jag ställer mig på vågen och kan se att siffrorna hela tiden klättrar neråt, då blir jag motiverad som f*n! Sen kommer det dagar då det står still eller till och med går upp, men det är okej. Dels vet jag att det kan bero på massa olika faktorer och ibland kan man inte göra något åt det. Men alltid tar jag mig en tankeställare och funderar på vad jag har gjort de senaste dagarna, har jag fuskat på nåt vis, ätit på andra tider, inte ätit tillräckligt, ätit för mycket, ätit fel, tränat för mycket/lite, inte gått mina promenader regelbundet osv osv? Oftast hittar jag svaret bland något av de ovannämnda, och jag kan se till att jag hamnar på rätt igen. Och det funkar för Mig!

Som jag tidigare nämnt hinner jag bara en bit på vägen nu fram till resan. Sen kommer jag fortsätta när vi kommer hem igen. Rom byggdes inte på en dag, och vägen till målet är ännu lång. Men jag ska dit, och till sommaren 2016 ska jag vara i mål. Det målet satte jag upp redan under graviditeten, och nu börjar jag äntligen tro att jag kommer att fixa det! Så stay tuned! Jag kommer, som ni redan märkt, inte att hinna/orka uppdatera lika ofta som tidigare då jag "deffat", men jag kommer att dela med mig av min resa.

Till slut måste jag ju bara nämna några ord om vår nu 9 månaders skrutt som har sån fart på att mamma och pappa har svår att hinna med. Drar sig upp överallt gör han, och biter i allt! Och allt får vi flytta undan för han når bara högre och högre upp i alla hyllor och skåp. Snart står han nog utan stöd tror jag, för han tränar på att stå i princip hela sin vakna tid. Ja ho ho, det är tur att han sover rätt så bra iaf, både dagtid och på natten (peppar, peppar). Ja, det är en härlig pojke vi fått!

Ibland tar vi en liten paus, intar
en sån där layd-back pose och
tittar vad som händer i dumburken...

...men oftast ser det ut så här. Det blir
snart hål i mammas nya bordduk!!