Vasa äventyr och slutspurt på utmaning

Här är vi hemma igen på vår favoritö.
Eftersom träden vara ganska kala i Österbotten
njuter jag av denna vy ännu mer än tidigare.

Förra helgen var jag och Jason för första gången på längre äventyr ensamma, nämligen på tete á tete i Vasa. Och vad är det då. Jo, franska för träff ansikte mot ansikte. Alltså face to face. IRL. Träff i verkliga livet på ren svenska. Med ett kompisgäng på 7-10 personer (lite beroende på hur man räknar) så är det inte alldeles lätt att träffas så ofta, speciellt när nån bor i Stockholm, nån i Helsingfors, nån i Tammerfors, jag på Åland och resten i Vasa. Dessutom finns det numera några barn och bebisar att ta hänsyn till. Eftersom det finns två bebisar i Vasa och endast en på Åland blev det smidigast att det var vi som reste denna gång.

Själva resan gick riktigt bra, men jag ska erkänna att jag var rätt nervös innan, för jag körde själv. Som tur sov Jason hela vägen upp och på vägen ner starta jag i god tid så jag kunde ta pauser när han vaknade. Så det var inga bekymmer, men fy vad den är tråkig att köra, den där förbannade riksåttan. Det är synd, för jag trivs så bra här på holmen, men det är så tråkigt att vara långt ifrån en stor del av kompisgänget och en del av släkten.

Helgen sen var rätt så intensiv. På fredag hade vi bastukväll och på lördag träffades vi på stan och sen gjorde vi middag tillsammans hos Maria som bor i stan. Jag och min kompis Siru var lite begränsade med våra småpojkar som är nästan lika gamla, så vi begav oss hemåt ganska tidigt när pojkarna var trötta. På söndag han vi dricka kaffe med Nina med hennes lilla flicka på en dryg månad innan jag och Jason påbörjade resan hemåt igen. Det märks tydligt att vi är i lite olika skeden i livet nu i gänget. Vi med småttingar blir förstås ganska begränsade och har helt annan dygnsrytm än de utan barn. Men å andra sidan konstatera vi att det är en kort tid det är så här. Allt har sin tid helt enkelt. Och det är skönt att känna att även om livet ändras så är vi fortfarande samma människor i grunden.

Till sist kan jag nämna att min sockerfria utmaning går bra. Bara några dagar kvar så har jag klarat min 21 dagars utmaning. Första veckan var värst, sen har det gått ganska bra. Så snart blir det att boka frissabesök. Planen är att fortsätta november ut, nu när jag ändå kommit igång. Ska hitta på nån liten morot igen så att jag orkar hålla mig.

Jag och Jason kikar in lilla Lova.

Här är den berömda barnmorskan så omnämnts i ett antal inlägg. ;)
Bästa Annichen. En bra famn tycker Jason.

Så här var det mest hela tiden på fredag. Det var nåt barn här och nåt barn där,
och man hade inte riktigt koll. Men denna mamma fick iaf bada bastu i lugn och ro
då det fanns ett antal "tanter" tillgängliga.

Caféhäng på lördag. Även Marias mamma kom och hängde, sånt e kul, att vi kan umgås med
varandras föräldrar också. Men det blir väl så när man känt varandra från tillräckligt unga år. Min mamma
sku också ha fått vara med. :)