Rapport från upptagen kvinna mitt i livet

Det här med tidsbrist har fått en helt ny innebörd sen jag började jobba heltid. Tio dagar sedan mitt senaste blogginlägg! Det är ungefär nio dagar för mycket. Jag trodde helt ärligt att det inte skulle vara så stor skillnad att jobba två timmar mer om dagen fyra dagar i veckan (har alltid kort dag på fredag). Men who am I kiddig? Numera är jag sjukt trött på kvällarna i och med min tidiga väcking. Och att få in allt där där som jag både vill och behöver hinna med efter läggning känns som en nästintill omöjlig ekvation. Så ett aktivt bloggande får snällt vänta till bättre tider. Just nu överlever jag bara.

Nytt sen sist då? Jag är inne på tredje veckan på min förkylning. Min motivation till en sund livstil med kosthållning och träning har varit nere och botten och svängt några gånger under dessa veckor. För kosthållningen går hand i hand med träningen för mig. När jag inte kan träna orkar jag inte bry mig om kosten heller. Inte alla dagar i alla fall. Nu har den dock kommit tillbaka lite, motivationen alltså. Varför förstår ni säkert när ni läser lite till.

Sen har jag haft lite semester, två dagar i slutet av förra veckan. Varav första dagen helt och hållet gick åt till återhämtning. Sov en tre timmar lång dagsvila (säger det något om mitt mående just nu?). Dag två var vi på en inte allt för lyckad resa till Sverige över dagen. Sonen tyckte att det var morgon kl. 4.30 den dagen, och dessutom gick dagvilan helt åt skogen eftersom han skulle sova i bilen och bilfärden från Kapellskär till Norrtälje tar endast 30 minuter. Så tidig morgon och värdelös dagsvila....Jag kan säga som så att jag är glad att vi kom hem med några inte alltför tokiga inköp och vettet (nästan) i behåll.

Nå, lördagen vägde upp allt litegrann då vi njöt av gnistande snö och solsken på Föglö. Och på söndag fick vi äntligen tummen ur och bokade vår resa. Vi åker på påsklördagen och nu vill jag veta om ni kan gissa vart vi ska åka?

Här kommer jag alltså att fira min 30 års- dag!