6 månader

För en och en halv vecka sen blev vår lilla solstråle 6 månader. Dags för lite uppdatering gällande hans utveckling igen.

• Rullar runt på golvet som en säl, förflyttar sig även genom att vrida sig och ibland åla sig om han får tag i nånting. Blir ibland frustrerad då han inte kommer framåt
• Sitter själv om han lutar sig framåt och tar stöd av golvet
• Har 6 tänder, och nr 7 och 8 har just spruckit igenom
• Älskar att simma, idag dök han första gången mellan mig och ledaren, alltså simmade en liten bit själv
• Är en riktig bastant kille med sina 9,2 kg!!
• Är lite blyg för vissa människor, speciellt om han är trött
• Älskar att hoppa (se filmklippet! och då är han ändå rätt trött där)
• Ammas fortfarande men äter 4-5 mål fast föda om dagen
• Har lätt till skratt, speciellt när man kittlar honom. Börjar nästan alltid skratta när jag skrattar :)

Allt som oftast är Jason en väldigt glad pojke och det är ett nöje att vara hans mamma. Jag önskar att någon hade sagt åt mig i början att det kommer att bli betydligt lättare. Kanske det var någon som gjorde det också, men jag kommer bara inte ihåg det. Nu känner jag honom (även om det finns massor kvar att upptäcka när han utvecklar sin personlighet) och jag vet oftast vad han vill. 

Numera går det oftast också bra när Jason är med pappa och jag är och tränar eller gör nåt annat. Vi hade en period tidigare då han kunde vara ganska skrikig när jag var borta. Men det är också lättare nu för nu vet jag att han orkar vara vaken i 2 max 3 timmar och sen ska han sova. Blir han för trött blir han självklart grinig. Jag tycker också det är betydligt enklare nu när vi har fasta mattider (för det mesta), det var svårt att ha det när han bara ammades och fick ersättning. 

Vår älskade badpojke. Vigulant är han trots att att han är bastant! 

Min egen träning rullar på som den ska. Jag tränar på gym 3 ggr i veckan (mest basövningar fortfarande), går på mamma-pass ( oftast pilates-liknade) i snitt 1 gång i veckan och på SomaMove 1 gång i veckan. Ibland springer jag också men det har inte blivit varje vecka. Och nej, det har fortfarande inte hänt något i spegeln eller på vågen. Men jag känner ändå att jag hela tiden blir lite starkare, smidigare och får lite bättre kontroll. Små små framsteg. Nu är det också spikat när jag ska ställa mig på scenen igen för första gången, det blir innan jul. Men jag börjar lugnt med SomaMind. SomaMove är så pass tuff att jag vill känna att jag har ännu lite bättre kontroll på kroppen innan jag är redo att dra den. Men det ska bli så kul att dra pass igen! 

Denna mamma ser ut att ha bulkat rejält,
vilket på sätt och vis stämmer ;)

Vasa äventyr och slutspurt på utmaning

Här är vi hemma igen på vår favoritö.
Eftersom träden vara ganska kala i Österbotten
njuter jag av denna vy ännu mer än tidigare.

Förra helgen var jag och Jason för första gången på längre äventyr ensamma, nämligen på tete á tete i Vasa. Och vad är det då. Jo, franska för träff ansikte mot ansikte. Alltså face to face. IRL. Träff i verkliga livet på ren svenska. Med ett kompisgäng på 7-10 personer (lite beroende på hur man räknar) så är det inte alldeles lätt att träffas så ofta, speciellt när nån bor i Stockholm, nån i Helsingfors, nån i Tammerfors, jag på Åland och resten i Vasa. Dessutom finns det numera några barn och bebisar att ta hänsyn till. Eftersom det finns två bebisar i Vasa och endast en på Åland blev det smidigast att det var vi som reste denna gång.

Själva resan gick riktigt bra, men jag ska erkänna att jag var rätt nervös innan, för jag körde själv. Som tur sov Jason hela vägen upp och på vägen ner starta jag i god tid så jag kunde ta pauser när han vaknade. Så det var inga bekymmer, men fy vad den är tråkig att köra, den där förbannade riksåttan. Det är synd, för jag trivs så bra här på holmen, men det är så tråkigt att vara långt ifrån en stor del av kompisgänget och en del av släkten.

Helgen sen var rätt så intensiv. På fredag hade vi bastukväll och på lördag träffades vi på stan och sen gjorde vi middag tillsammans hos Maria som bor i stan. Jag och min kompis Siru var lite begränsade med våra småpojkar som är nästan lika gamla, så vi begav oss hemåt ganska tidigt när pojkarna var trötta. På söndag han vi dricka kaffe med Nina med hennes lilla flicka på en dryg månad innan jag och Jason påbörjade resan hemåt igen. Det märks tydligt att vi är i lite olika skeden i livet nu i gänget. Vi med småttingar blir förstås ganska begränsade och har helt annan dygnsrytm än de utan barn. Men å andra sidan konstatera vi att det är en kort tid det är så här. Allt har sin tid helt enkelt. Och det är skönt att känna att även om livet ändras så är vi fortfarande samma människor i grunden.

Till sist kan jag nämna att min sockerfria utmaning går bra. Bara några dagar kvar så har jag klarat min 21 dagars utmaning. Första veckan var värst, sen har det gått ganska bra. Så snart blir det att boka frissabesök. Planen är att fortsätta november ut, nu när jag ändå kommit igång. Ska hitta på nån liten morot igen så att jag orkar hålla mig.

Jag och Jason kikar in lilla Lova.

Här är den berömda barnmorskan så omnämnts i ett antal inlägg. ;)
Bästa Annichen. En bra famn tycker Jason.

Så här var det mest hela tiden på fredag. Det var nåt barn här och nåt barn där,
och man hade inte riktigt koll. Men denna mamma fick iaf bada bastu i lugn och ro
då det fanns ett antal "tanter" tillgängliga.

Caféhäng på lördag. Även Marias mamma kom och hängde, sånt e kul, att vi kan umgås med
varandras föräldrar också. Men det blir väl så när man känt varandra från tillräckligt unga år. Min mamma
sku också ha fått vara med. :) 

Min 21 dagars utmaning

Nä nu! Nu får det vara slut på det här. Jag har försökt hålla mig till att äta socker på helgerna. Det har gått så där. Ibland har jag ätit på vardagarna också. Mitt sötsug har varit värre än vanligt sen Jason kom (jag skyller på amningen även om jag vet att det är en dålig ursäkt). Men även om jag försökt hålla mig till att äta onyttigt på helgerna så har jag nu kommit fram till att det inte heller är någon bra idé. För det har blivit frosseri utan dess like. Ok, kanske inte så extremt. Men det har blivit alldeles för mycket av det "goda". Och jag mår inte bra av det. Det är så onödigt!

Så, inspirerad av några i min omgivning kommer jag nu att "detoxa" mig lite. Det har varit aktuellt med sockerfri september, några började i oktober och jag började igår. För jag tycker ju om att göra lite som jag vill. Och jag har för mig att det krävs 21 dagar för att få till en förändring, alltså att bryta eller skapa en vana. Så mitt mål är att vara utan socker i 21 dagar. Men jag kommer att ta det en vecka i taget. Så nu fokuserar jag på att vara sockerfri fram till söndag.

Sen är det ju lite knepigt det där med sockerfri? Socker finns ju i så mycket och alla kolhydrater är ju egentligen socker. Men jag kommer inte att vara extrem under dessa veckor. Mitt fokus kommer att ligga på att skippa det värsta. Alltså inget godis, inga kakor eller bullar, ingen glass och ingen läsk. Sen kommer jag även att försöka undvika tillsatt socker som t.ex. i yoghurt. Däremot kommer jag att äta kolhydrater i form av frukt, rotsaker, havregryn och knäckebröd. Som exempel. Jag kommer inte heller att begränsa mig så pass mycket att jag inte skulle äta ris eller potatis, men det är inget jag äter varje dag. Som sagt, fokus kommer att ligga på att skippa det som är värst. Jag kommer även att skippa t.ex. honung som jag gärna använt för att söta lite när jag äter naturell yoghurt eller kvarg med bär. Om jag absolut känner att jag behöver lite sötma för att balansera upp något väldigt surt så kommer jag använda lite sötning i form av hermesetas. Men jag ska så gott det går försöka vänja mig av med den söta smaken.

Hittade denna, kan vara bra att använda som
 hjälp när suget kommer smygande.

Belöningen då? Ja självklart behöver jag ha någon morot. Om jag klarar 21 dagar utan "skräp" så kommer jag att belöna mig själv med ett mycket efterlängtat frissabesök.

Sugen på att hänga på min utmaning? Det finns säkert något du längtar efter att göra/köpa men kanske inte "ids". Jag tycker t.ex. att det är löjligt dyrt att gå till frissan. Men jag tänker att man sparar ganska mycket pengar på att inte köpa godis osv, speciellt om man fortsätter efter dessa 21 dagar. Så inget att fundera på med andra ord. Och du, det går lika bra att börja idag fast det är tisdag mitt i månaden, det behöver inte alltid vara den 1:a eller en måndag. ;) Tryck på like-knappen nedan om du är sugen på att anta utmaningen.

Lycka till!

Bilder från mina diet-resultat 2013 och 2014. Nu ska jag inte dieta så bilderna är på så vis
inte relevanta. Men ändå lite för de bevisar att jag kan om jag vill! Och orsaken till att jag vill ha med dom är för att jag under dieterna hade väldigt lite sötsug. Så som sagt, jag vill peppa mig själv att det går att vara utan socker och med lite ytterligare justeringar kan man komma ganska långt. Nu är jag långt från detta med tillbaks hit ska jag igen, i sinom tid. En sak i taget.

Vardag på bästa vis

Har inte haft så mycket nytt att komma med på sistone, därav bloggtorkan. Flera av mina vänner som inte är mammor frågar mig vad man riktigt gör på dagarna när man är hemma med en bebis. Ja ni, jag ska delge er en helt vanlig dag ur min och Jasons vardag:

• Vi vaknar strax innan pappa far till jobbet, och stiger upp en stund därefter. Sen äter vi frukost. Ibland sitter Jason med mig vid bordet och får smaka lite frukt el dylikt. 
• Med kaffekoppen i handen bänkar sig denna mamma sedan en stund framför nyhetsmorgon. Detta kombineras med amning och efter en stund brukar Jason ta sin första tupplur, som varar upp till en halvtimme. Undantag är onsdagsmornar som är vigda till babysim, höjdpunkten i veckan!
• Ibland redan under förmiddagen, men senast tidig eftermiddag ger vi oss ut på äventyr. Kan vara allt från vagnpromenad till att vi med bilen tar oss till gymmet, butiken eller nånting annat. Ibland träffar vi vänner på fika eller lunch och ibland hänger vi med mommo. Nångång under eftermiddagen sover Jason igen, endera flera lite kortare, eller en längre tur.
• Middag blir det när pappa kommer hem från jobbet, numera sitter alltid Jason med i egen stol och äter lite av sin egen mat, dvs. än så länge någon grönsaks- eller rotsakspuré. 
• På kvällarna hänger vi mest hemma och myser. Om vi inte gått nån promenad på eftermiddagen så blir det en på kvällen istället. Oftast går det bra, men ibland har vi skrikkalas. 
• Sen blir det kvällsmassage + pyjamans vid 20 tiden. Och tandborstning förstås! Försöker få in rutinen på det med glömmer bort mig allt för ofta. När lilleman sen behagar sova varierar, men senast 22-tiden sluter han sin små blå (eller grå, bruna, gröna vad dom nu är/blir)

  

  Älskade unge.

Så så är det. Visst är det mysigt att vara hemma, just nu skulle jag inte vilja vara nån annanstans eller göra något annat. Och att skaffa barn har varit guld värt för mitt sociala liv. Aldrig har jag haft så mycket umgänge som nu. Men det är klart, lite börjar jag känna att man inte använder så många av dom där grå där uppe. Och jag har ett projekt som jag tänkt ta mig an i flera år. Nu äntligen har jag kommit lite igång. Jag vill, och jag ska, lära mig spanska. Åtminstone så mycket att jag förstår mera (skyltar,texter osv) och kan uttrycka mig gällande det viktigaste, så som att presentera mig, kunna beställa och handla mat på spanska osv. Förhoppningsvis bär det av till vårt andra hem i vinter (Gran Canaria), så då ska jag öva på det jag har lärt mig så långt. Det är ganska skönt att ha ett mål som för en gångs skull inte handla om något fysiskt.

Fint nu. Hösten visar sig från sin bästa sida.

Men fysiken är nog fortsättningsvis min största drivkraft. Det är inte så lätt att få till träningen alla dagar, men jag forsöker så gott som dagligen och så blir det som det blir. Förra veckan när mitt gympass blev på hälft fick jag komplettera med hemmaträning på kvällen, som exempel. Det får bli som det blir helt enkelt, vilket jag fortsättningsvis övar på att acceptera. Så här såg min träningsvecka ut förra veckan:

• Måndag: Feel it light med Fananamma
• Tisdag: Promenarade till gymmet, hann med två övningar för ryggen innan lilleman vaknade. Hemmaträningscirkel på kvällen.
• Onsdag: SomaMove (sååå härligt och välbehövligt!)
• Torsdag: Försök till gymträning igen, hann med knäböj i hackliften och marklyft innan någon tyckte att det var färdigsovet för denna gång.
• Fredag: Vila. Var på massage, mycket välbehövligt.
• Lördag: Gym. Hade barnpass denna gång så det gick lite bättre. 
• Söndag: Vila. 

Videon är från lördagen gympass. Kör mycket basövningar just nu, lite Strävan- style för er som vet vem han är. Pullups och dips är en skön kombo. Innan hade jag kört militarypress och bänkpress.

Nu är det ny vecka igen. Har på känn att livet som hemmamamma kommer att flyga förbi i rasande fart. Det är till att njuta medan man kan. Borde blogga mera så jag har något att läsa sen och njuta av i efterhand. Men detta var allt för denna gång. Men jag har flera inlägg jag sitter och gruvar på, så kommer kanske dyka upp fler här inom en snar framtid. 

När (känslo)stormen lagt sig

Veckans sötaste outfit!

Först och främst vill jag tacka för all fin respons jag fick av andra mammor på mitt förra blogginlägg. Det är skönt att veta att många andra har liknade erfarenheter och att det är helt normalt. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att det inte nödvändigtvis är kantrat av rosa moln att bli mamma, speciellt inte de första dagarna/veckorna.

Nu måste jag ändå säga att vi har landat, Jason och jag. Jag känner mig mycket tryggare i mammarollen och är faktiskt också piggare. Jason drar en fyra timmars snooz på natten och nästan lika lång på dagen. Sen sover han nog ganska bra resten av natten också, fast han äter mellan varven. Och på dagen sover han oftast en gång till, då lite kortare. På rådgivningen igår fick vi bekräftat att min mjölk inte riktigt räcker till, vilket jag själv misstänkt. Så nu känns det mer okej att ge ersättning som komplement till amningen, vilket gör att Jason får äta sig mätt och är mycket nöjdare. I övrigt fick han bara idel beröm på rådgivningen, stark i nacken som en 2-3 månader bebis, och väldigt vaken och med, vilket gör att han verkar äldre än han är.

Nu börjar jag förstå vad folk menar med att man ska njuta av den första tiden. Nu när jag är lite mera "med", så fascineras jag mer och mer av den lilla sonen. Jag snusar och pussar och myser för fulla muggar. Jag önskar man kunde spara bebisdoften på burk!!

I övrigt är livet ungefär som man kan förvänta sig som nybliven mamma. Blir som sagt mer och mer kär i sonen för varje dag som går, och hinner inte med så mycket annat. Hem och hushåll kommer verkligen i andra hand, och mellan varven är det svårt att acceptera det, men jag försöker tysta ner min pedanta sida så gott det går. Sen har vi hunnit med lite äventyr också. Förra helgen var vi ut till Föglö, premiärtur för Jason. Skärgårdsluften föll verkligen den lilla herrn i smaken- han sov som en stock i flera omgångar. I veckan fortsatte vi utforska världen i och med att vi var ut till Lemland på lunch (det var en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva). Vi är ju en hel drös i Träningsverkets personal som fått barn det senaste året, närmare bestämt sex stycken. Så nu hade vi en första träff med TRV-mamma maffian. Jason är yngst i gänget, men inte minst. ;) Han tog gänget med ro och sov sig igenom största delen av sammankomsten.

På tal om Träningsverket så var vi dit idag, hela lilla familjen. Abstinensen blev för stor. Det var tredje besöket sen Jason kom och denna gång lyckades denna mamma få till lite träning också. Eller träning är väl att ta i, men iaf känna på vikterna lite. Längtar efter att kunna ta i riktigt ordentligt, för oj vad kroppen ändrats under graviditeten. Känner knappt igen min spegelbild. Men det ska det nog bli ändring på under de kommande månaderna. Sakta men säkert!

Lyckligt lottad är jag med dessa
pojkar i mitt liv!

Mamma och Jason tränar rumpa. Jason är
så där lagom brydd. Han är mera intresserad av
"proteinshaken" efter träningen. 

Om att försöka få en bebis att vända på sig

Vecka 36+0, 4 veckor kvar enligt beräkningarna. Skulle jag sammanfatta denna graviditet med fyra ord skulle det vara; förändring, lycka, mysigt och humörsvängningar. Visst, jag har haft foglossning i två, rätt så korta, omgångar och nu på slutet börjar fötter och händer svälla upp vilket gör att händerna domnar bort. Men i det stora hela har jag mått, för att citera min sambo, "oförskämt bra". Jag har lagt på mig nåt kilo mer än jag tänkt mig/hoppats på, men ändå har jag hållit mig från någon extrem viktuppgång. Bara det att jag hela graviditeten igenom kunnat träna 5-7 gånger i veckan tycker jag berättar något om hur bra min kropp klarat av denna utmaning. Så här långt.

För det finns tyvärr ett men. Det händer saker man inte kan påverka. I tisdags skrev jag att inget kan få mig ur balans. Senare samma dag blev jag testad. På rådgivningsbesöket blev jag skickad på ett hjärtkurva. Igen fara där, bebisen mådde hur bra som helst, det vara bara en "för säkerhets skull" grej. Nå, sen tyckte dom att jag skulle gå på mitt sista ultraljud när jag ändå var där, för det var tydligen en dubbelbokning om två veckor då jag fått min tid. Sagt och gjort, så blev det. Och under UL visar det sig att denna lilla rackarunge tycker om att sitta i mammas mage, och har alltså inte huvudet neråt vilket h*n borde ha vid det här laget. Så nu har vi ett yttre vändningsförsök inbokat om 1,5 veckor om inte h*n vänt sig själv innan det. 50 % chans att vändningsförsöket lyckas. Vändningsförsöket görs här när man gått in i v. 37, för om det skulle tillstöta några komplikationer och man behöver göra ett akut snitt vill man att bebisen ska vara fullgången. Om bebisen inte vänt sig själv eller om vändningsförsöket inte lyckas blir det troligen kejsarsnitt. Något jag helst inte vill, för jag skulle verkligen vilja föda normalt. Men hellre kejsarsnitt än att föda med sätesbjudning, något som är möjligt men innebär ökade risker både för mamma och bebis.

Förväntansfulla blivande föräldrar på Träningsverkets
10 års jubileum förra helgen.

Så sånt är på gång just nu. Som tur har jag en kompis som är barnmorska (rekommenderas för alla som är gravid första gången ;) ), och av henne har jag fått akupunkter som man kan trycka på/massera och som kan stimulera bebisen att vända på sig. Så det håller jag på med nu, flera gånger dagligen. Min yogalärare berättade också att hon lyckats få sin dotterns bebis att vända på sig genom att trycka på en av dessa punkter. Så håll tummarna! Jag klarar nämligen inte av att bara gå och vänta på vändningsförsöket, jag vill göra allt jag kan för att påverka. Och det är häftigt, för alltid när jag eller sambon håller på och trycker på dessa punkter så börjar bebisen röra på sig, så nån effekt har dom nog. Men inga kullerbyttor än tyvärr.

Som sagt, man kan inte påverka allt. Huvudsaken är förstås att bebisen mår bra, och jag. Och hur det än blir som kommer vi snart ha en liten människa i vårt liv. Jag måste bara acceptera att jag inte ännu vet hur det blir, kommer jag kunna föda normalt eller kommer det bli kejsarsnitt. En dag i taget och jag ska försöka njuta av dessa sista veckor som gravid, trots allt. För oj vad det är mysigt med magen och livet inne i den. Men också, oj vad vi längtar efter att träffa bebisen på utsidan. Det är det jag ska fokusera på. Resten löser sig.

Fotobomb och fysisk förbättring

Hej och hå, här går det undan. Dag sju av mammaledigheten har just börjat och jag försöker beta av min to-do lista efter bästa förmåga. Konstigt vad dagarna går snabbt. Jag kan inte förstå dom som har tråkigt när dom är på mammaledigt. Jag tycker jag har 1000 och 1 saker att göra. Idag väntar bl.a. träning (möjligtvis både simning och gym), upp-putsning av vår fina vagn som vi köpte förra veckan, rådgivningsbesök samt att röra ihop egna proteinbars. Ska tipsa er om receptet om de blir goda. Jag tänkte att det är perfekt att ha lite såna i frysen och kunna ta till som mellanmål sen när jag kommer hem med lillskrutten. Om någon har tips på bra mat att laga och frysa in så meddela mig gärna, jag behöver inspiration.

Om ni tror att jag håller på stressar ihjäl mig här hemma så har fel, så farligt är det inte. Jag har ett sånt lugn i kroppen att inget kan få mig ur balans. Känns det som. Visst jag är gravid trots allt, och hormonerna gör sitt men ändå, i grund och botten känner jag mig väldigt harmonisk. Trots att jag har massor kvar att fixa med. Men jag unnar mig att vila mellan varven. Igår sov jag nästan 2 h på eftermiddagen. Tydligen behövde jag det och då fick det bli så.

Det här att vara igång men att få ta saker i egen takt har visat sig vara guld värt för mig och min foglossning. För varje dag jag varit hemma har det blivit lite bättre. Och de senaste dagarna har jag t.o.m kunnat gå utan att halta. Så skönt! Genast jag har lite känningar sätter eller lägger jag mig ner en stund och sen kan jag vara i full gång igen.

Inatt sov vi dåligt både jag och sambon. För det mesta brukar jag sova som en stock, men inatt har jag inte sovit en blund sen kl. 5. Så jag känner att jag är lite mosig i huvudet nu. Därför tänker jag avsluta skriveriet för denna gång och istället bjuda er på ett bildregn från vår gravidfotografering. Så glad att vi gjorde den!

Min absoluta favorit. Inspirerad av SomaMove.

Dag 1

Mammaledig. Vilket underbart ord. Som jag väntat på och längtat till denna dag. Egentligen i flera år, fast jag inte riktigt vetat om det. Men att få göra något annat än studera eller jobba. Och att få gå och vänta på något så stort som vi har framför oss. Och sen få uppleva första tiden som mamma (fråga mig inte hur jag mår om några månader när jag är ett utslitet vrak med påsar under ögonen som når ner till knäna). Hur det än blir så känns som att denna period kommer att vara toppen av livet när man sedan på äldre dagar blickar tillbaka.

Sen senaste inlägg har det hunnit hända en del. En lyckad helg i Åbo med vänner följdes av gravidfotografering och mina sista arbetsdagar där jag hann med allt jag skulle. Med ett tv-reportage och en tidningsartikel som avslutning på mina första månader på mitt nya jobb lämnar jag nöjd och stolt över till min vikarie. Nu är det annat fokus som gäller. Under min första dag som mammaledig har jag hunnit med mycket, och tråkigt har det definitivt inte varit. Men ändå inte stressigt. Bl.a. detta har jag fått uträttat:

Under 2014 blev typ hälften av Träningverkets
personal på smällen. Nu är det bara jag och Jannica
kvar som ska kläcka. 19 dagar före är Jannica. Och tränar,
det gör vi såklart. :)

- ansökt om barnbidrag

- fixat löneintyg

- gymmat med mamma

- handlat

- köpt frön och tillbehör till sommarens odlingar samt sått basilika

- det vanliga...dvs. gjort läxor med lilleman, tvättat och lagat middag

- hunnit slappa på soffan mellan varven

Dom här dagarna kommer att gå snabbt märker jag. Jag har en del av fixa inför bebisens ankomst, men kan inte göra allt ännu. Ett litet byggprojekt här hemma väntar i påskhelgen, och efter det kan jag ställa allting i ordning. Vagn och säng är nu inhandlat, två stora inköp att bocka av. Nu är det bara babyskydd kvar och en del små saker. 

Så, det var en liten uppdatering.Jag tror att jag under resten av inlägget låter bilderna berätta.

Jag och magen håller igång som sagt, foglossning till trots. Promenaderna har tyvärr fått
lämna åt sidan, medan gymträningen känns väldigt bra. Simningen likaså. Och så kunde jag
inte hålla mig, har fortsatt på gravidyogan fast jag tänkte vara ekonomisk och göra annat som inte
kostar. Men den är bara så skön, och så rätt.

Åbo. Ån. Solsken. Vänner.

Mina underbara vänner överraskade mig och Siru, min kompis som också är
höggravid, med babyshower i Åbo. Vi var som barn på julafton. Vi fick exakt samma
saker, bl.a. ett jättefint babynest som Nina hade sytt. Värmer hjärtat med såna gåvor.
Och sen måst vi ta bilder jag och Siru när våra bebisar har likadana kläder på sig. :)

Vår. Sol. Klarblå himmel. Vad mer behöver man?

Dagens projekt.