Vasa äventyr och slutspurt på utmaning

Här är vi hemma igen på vår favoritö.
Eftersom träden vara ganska kala i Österbotten
njuter jag av denna vy ännu mer än tidigare.

Förra helgen var jag och Jason för första gången på längre äventyr ensamma, nämligen på tete á tete i Vasa. Och vad är det då. Jo, franska för träff ansikte mot ansikte. Alltså face to face. IRL. Träff i verkliga livet på ren svenska. Med ett kompisgäng på 7-10 personer (lite beroende på hur man räknar) så är det inte alldeles lätt att träffas så ofta, speciellt när nån bor i Stockholm, nån i Helsingfors, nån i Tammerfors, jag på Åland och resten i Vasa. Dessutom finns det numera några barn och bebisar att ta hänsyn till. Eftersom det finns två bebisar i Vasa och endast en på Åland blev det smidigast att det var vi som reste denna gång.

Själva resan gick riktigt bra, men jag ska erkänna att jag var rätt nervös innan, för jag körde själv. Som tur sov Jason hela vägen upp och på vägen ner starta jag i god tid så jag kunde ta pauser när han vaknade. Så det var inga bekymmer, men fy vad den är tråkig att köra, den där förbannade riksåttan. Det är synd, för jag trivs så bra här på holmen, men det är så tråkigt att vara långt ifrån en stor del av kompisgänget och en del av släkten.

Helgen sen var rätt så intensiv. På fredag hade vi bastukväll och på lördag träffades vi på stan och sen gjorde vi middag tillsammans hos Maria som bor i stan. Jag och min kompis Siru var lite begränsade med våra småpojkar som är nästan lika gamla, så vi begav oss hemåt ganska tidigt när pojkarna var trötta. På söndag han vi dricka kaffe med Nina med hennes lilla flicka på en dryg månad innan jag och Jason påbörjade resan hemåt igen. Det märks tydligt att vi är i lite olika skeden i livet nu i gänget. Vi med småttingar blir förstås ganska begränsade och har helt annan dygnsrytm än de utan barn. Men å andra sidan konstatera vi att det är en kort tid det är så här. Allt har sin tid helt enkelt. Och det är skönt att känna att även om livet ändras så är vi fortfarande samma människor i grunden.

Till sist kan jag nämna att min sockerfria utmaning går bra. Bara några dagar kvar så har jag klarat min 21 dagars utmaning. Första veckan var värst, sen har det gått ganska bra. Så snart blir det att boka frissabesök. Planen är att fortsätta november ut, nu när jag ändå kommit igång. Ska hitta på nån liten morot igen så att jag orkar hålla mig.

Jag och Jason kikar in lilla Lova.

Här är den berömda barnmorskan så omnämnts i ett antal inlägg. ;)
Bästa Annichen. En bra famn tycker Jason.

Så här var det mest hela tiden på fredag. Det var nåt barn här och nåt barn där,
och man hade inte riktigt koll. Men denna mamma fick iaf bada bastu i lugn och ro
då det fanns ett antal "tanter" tillgängliga.

Caféhäng på lördag. Även Marias mamma kom och hängde, sånt e kul, att vi kan umgås med
varandras föräldrar också. Men det blir väl så när man känt varandra från tillräckligt unga år. Min mamma
sku också ha fått vara med. :) 

Min 21 dagars utmaning

Nä nu! Nu får det vara slut på det här. Jag har försökt hålla mig till att äta socker på helgerna. Det har gått så där. Ibland har jag ätit på vardagarna också. Mitt sötsug har varit värre än vanligt sen Jason kom (jag skyller på amningen även om jag vet att det är en dålig ursäkt). Men även om jag försökt hålla mig till att äta onyttigt på helgerna så har jag nu kommit fram till att det inte heller är någon bra idé. För det har blivit frosseri utan dess like. Ok, kanske inte så extremt. Men det har blivit alldeles för mycket av det "goda". Och jag mår inte bra av det. Det är så onödigt!

Så, inspirerad av några i min omgivning kommer jag nu att "detoxa" mig lite. Det har varit aktuellt med sockerfri september, några började i oktober och jag började igår. För jag tycker ju om att göra lite som jag vill. Och jag har för mig att det krävs 21 dagar för att få till en förändring, alltså att bryta eller skapa en vana. Så mitt mål är att vara utan socker i 21 dagar. Men jag kommer att ta det en vecka i taget. Så nu fokuserar jag på att vara sockerfri fram till söndag.

Sen är det ju lite knepigt det där med sockerfri? Socker finns ju i så mycket och alla kolhydrater är ju egentligen socker. Men jag kommer inte att vara extrem under dessa veckor. Mitt fokus kommer att ligga på att skippa det värsta. Alltså inget godis, inga kakor eller bullar, ingen glass och ingen läsk. Sen kommer jag även att försöka undvika tillsatt socker som t.ex. i yoghurt. Däremot kommer jag att äta kolhydrater i form av frukt, rotsaker, havregryn och knäckebröd. Som exempel. Jag kommer inte heller att begränsa mig så pass mycket att jag inte skulle äta ris eller potatis, men det är inget jag äter varje dag. Som sagt, fokus kommer att ligga på att skippa det som är värst. Jag kommer även att skippa t.ex. honung som jag gärna använt för att söta lite när jag äter naturell yoghurt eller kvarg med bär. Om jag absolut känner att jag behöver lite sötma för att balansera upp något väldigt surt så kommer jag använda lite sötning i form av hermesetas. Men jag ska så gott det går försöka vänja mig av med den söta smaken.

Hittade denna, kan vara bra att använda som
 hjälp när suget kommer smygande.

Belöningen då? Ja självklart behöver jag ha någon morot. Om jag klarar 21 dagar utan "skräp" så kommer jag att belöna mig själv med ett mycket efterlängtat frissabesök.

Sugen på att hänga på min utmaning? Det finns säkert något du längtar efter att göra/köpa men kanske inte "ids". Jag tycker t.ex. att det är löjligt dyrt att gå till frissan. Men jag tänker att man sparar ganska mycket pengar på att inte köpa godis osv, speciellt om man fortsätter efter dessa 21 dagar. Så inget att fundera på med andra ord. Och du, det går lika bra att börja idag fast det är tisdag mitt i månaden, det behöver inte alltid vara den 1:a eller en måndag. ;) Tryck på like-knappen nedan om du är sugen på att anta utmaningen.

Lycka till!

Bilder från mina diet-resultat 2013 och 2014. Nu ska jag inte dieta så bilderna är på så vis
inte relevanta. Men ändå lite för de bevisar att jag kan om jag vill! Och orsaken till att jag vill ha med dom är för att jag under dieterna hade väldigt lite sötsug. Så som sagt, jag vill peppa mig själv att det går att vara utan socker och med lite ytterligare justeringar kan man komma ganska långt. Nu är jag långt från detta med tillbaks hit ska jag igen, i sinom tid. En sak i taget.

Torsdagkväll

Om man nu då efter att ha jobbat, dragit dubbelpass på gymet, varit hem och ätit och sen varit och handlat mat för äckligt mycket pengar (skåpen gapade tomma här...) sku hitta liiiite till energi och dra fram dammsugaren....!?? Eller...ska suga på den en stund. Blir imponerad av mig själv ibland, kan få in så sjukt mycket på en kväll om jag vill. Visst, jag är en tidsoptimist- javisst! Men det gör också att jag hinner med så mycket mera. ;) Att handla, laga mat, dra pass, träna själv och städa lite är inte alls en ovanlig kväll för mig. Men nu känner jag att det här spårar...det var inte alls det jag tänkte att detta inlägg skulle handla om.

Mina torsdagskvällar, det var det jag skulle skriva om. Bland annat. Älskar mina torsdagskvällar. Känslan av att ha tre dagar ledigt framför sig- så sjukt skönt. Det är som en minisemester varje vecka. Och i och med att arbetsveckan är avklarad på torsdag betyder det att jag har dagar framför mig då jag får koncentrera mig på mitt och de mina. Träningen bland annat. För skulle jag inte jobba som jag jobbar nu skulle jag knappast ha energi att träna som jag tränar nu.

Och på tal om träning. Det är så sjukt skönt att träna igen!!! Som en av mina kunder sa idag efter soman: "Det här är livet". Word. Kunde inte att summerat det bättre själv. Och den här veckan har min träning flytit på, även om det varit tungt. Och imorgon har jag mitt "mandomsprov" haha. 1 km simning+30 km cykling+10 km löpning. Mitt tuffaste träningspass innan nästa helg då det gäller på rikigt...iiik. Börjar bli lite nervös. Är lite orolig att jag inte kommer att förbättra min tid. Men är det så så är det så. Jag tänker iallafall ge allt.

Nu ska jag gå och packa upp matkassarna som väntar på mig....och kanske dra fram dammsugaren. Kanske.

Pussokram från superwoman.

Hade ingen bild på mig som superwoman, men Lara Croft är inte så illa det heller!

Känslostormar, kontroll och nya utmaningar

Vaknade upp imorse bland sängkläder som doftade rent. Jag tittade ut och såg att det kommer att bli en fin dag igen, även om solen inte riktigt hittat fram då ännu. Dagen hade med andra ord alla förutsättningar att bli bra. Dessutom bestämmer man ju själv över sin dag. Så egentligen räcker det med att bestämma sig för att det ska bli en bra dag, och det bör bli så. Ett aktivt val. Men vi vet att det inte alltid är så enkelt. För mig var det inte så enkelt idag.

Ibland kommer de från ingenstans. Känslostormar, negativa tankar. Känslan av att inte duga, inte räcka till. Att inte trivas med sig själv. Och för mig är dessa känslor nästan alltid direkt kopplade till min kropp. Jag har mått bra, riktigt bra, i över ett år nu. Med några få undantag i stil med det idag. Och det beror på att jag kämpat för att komma dit jag vill, och jag har haft en kropp jag trivs med. Men har det gått en period då jag haft dålig kontroll så kommer det förr eller senare dagar som denna. Och när dessa dagar börjar dyka upp allt oftare så vet jag...om inte tidigare så iallafall då vet jag att det är dags att vända på skeppet och styra det i en annan riktning. En tröst, även om den idag känns ganska klen, är att jag vet att jag har förmågan att vända skeppet. Det handlar bara om vilja.

Gång på gång har jag mött dessa tankar. Det är som en inre fajt mellan mina två jag. Den ena som vill njuta av livet, vill kunna "unna sig", vill vara som alla andra. För det känns ju som att alla andra kan unna sig, även om det inte är så. Mitt andra jag vet det. Vet att det inte funkar så. Jag är född med denna kroppstyp, och jag behöver ha kontroll för att det ska fungera. För att jag ska trivas. En liten tröst är att jag idag igen fick bekräftelse att jag inte är den enda som får kämpa. Det finns andra som behöver ha ordentlig kontroll för att kunna ha den kropp de vill. Och det vet jag ju. Resultat kommer inte av sig själv. Resultat kommer av hårt arbete, stenhård vilja och en jäkla massa envishet. Blod, svett och tårar.

Som tur har mina känslostormar seglat vidare för den här gången. Jag lyckades vända tankarna och det har varit en riktigt bra dag så här långt. Och vad tänker jag göra för att hitta kontrollen igen? Jo, jag har faktiskt en plan. Den 3 juni börjar min triathlonutmaning. Ett 12 veckors tränings- och kostprogram designat av 2 finska triathlonexperter. Ska bli spännande och se vad det blir. Men det blir bra, för jag behöver ha ett program att följa. Ett program som någon annan gjort. Så vänta bara. Jag håller på att vända skeppet. Jag ska visa mig själv, igen en gång.

Programmet är gratis, ni kan kolla in utmaningen här:
 http://www.triathlonhaaste.fi/