Mental förberedelse

En vecka har gått igen. Tjopp sa det bara och så var den förbi. Veckan som gick var minst sagt intensiv. Mycket på jobbet, pass på gymet alla dagar och ett  pusslande hemma för att både jag och sambon skulle få ihop vår träning. Därtill lite fix och spänning inför den stundande möhippan. Det faktum att jag och alla mina 6 närmaste vänner skulle samlas igen efter dryga 3 år gjorde mig nästan sömnlös av förväntan. Att det dessutom var en överraskning för den blivande bruden i fråga gjorde det inte direkt mindre spännande.

Men summa summarum var det en väldigt slitsam vecka, trots att den avslutades med en grymt rolig helg.  Och det som blev mest lidande var, tyvärr, cyklingen. Och jag kommer inte att komma upp i 1000 km utan kommer att landa på ca 800 km. Men det är okej. Hade ett långt samtal med min syster igår och jag tror vi båda känner ungefär samma ångest inför fredagsnattens lopp. Men jag har en plan, ett tankesätt, som kommer att hjälpa mig i mål. Jag har aldrig gjort ett liknande långlopp tidigare så jag vet inte hur kropp och psyke kommer att reagera. Men jag vet att jag är stark, mentalt, och jag vet att det kommer att gå. På ett eller annat sätt. Jag ser det som ett äventyr, och bit för bit, etapp för etapp ska jag ta mig igenom. 50 km i gången. Det är så jag delar upp loppet i mitt huvud. Det är så jag visualiserar. Efter varje 50 km har jag nått ett delmål. Och jag är glad att jag inte är ensam, att jag gör det tillsammans med Marina. Då kan vi pusha och hjälpa varandra. Vi har båda ett jävlaranamma som kommer att behövas.

Men idag är det vila. Med endast 4 timmars nattsömn tänker jag inte ens försöka mig på någon träningsprestation. Istället blev det att åka ut till föglö och umgås med de mina. Har blivit alldeles för lite av den varan på sistone. Behöver tanka lite kärlek så jag orkar den här veckan till slut. Sen tänker bara njuta och vara på föglö i två veckor för då har jag semester.