Funktionalitet vs. yttre perfektion

Ibland kan jag fastna i ett velande tanketräsk. Vad vill jag egentligen få ut av min träning? Resultat, ja. Men går funktionalitet eller drömkroppen först? Jag älskar att pressa mig i olika element, använda min kropp så som jag tror att kroppen är tänkt att användas...springa, simma osv. Att utmana sig och röra på sig helt enkelt. Att använda kroppen som en funktionell helhet där allt hänger samman. Jag älskar känslan av att känna hur jag utvecklas. Som nu t.ex. när jag vid varje träningspass märker att jag blir lite uthållingare i mitt frisim i öppet vatten, lite snabbare på cykeln, lite snabbare/uthålligare i löpningen efter ännu ett spyjobbigt intervallpass. Jag fascineras av vad man kan pressa kroppen till. Och samtidigt njuta av det. Om bara psyket är med på noterna så finns verkligen inga gränser. Men sen ställer jag mig framför spegeln och tänker "jaha, är detta tacken jag får för att jag tränar som en tok!". Jag VET att jag inte kan tänka så enfaldigt, för det fungerar inte så! Träningen är så liten, om än viktig, del i processen "få din drömkropp". Speciellt om man har extrakilon man vill bli av med. Det är kosten kosten kosten. Jag VET. Men det känns ändå surt ibland. Jag önskar att kilona skulle rinna av mig, lite i taget, under varje träningspass. Men nej, jag måste äta annorlunda om det ska hända. Speciellt om jag tränar konditionsträning.

Sen har vi styrketräningen. Jag älskar också känslan av att stå framför spegeln i gymet och pressa musklerna och faktiskt se hur de växer och utvecklas, under själva passet. Det är också en grymt häftig känsla. Och jag vet att det är genom styrketräningen jag kan nå mitt kroppsliga ideal. Rätt upplägg av gymträning + rätt kost. Då kommer resultaten. Bit för bit. Jag skulle så gärna en gång i mitt liv komma i bodyfitness/bodybuildning tävlingsform. Inte för att jag tycker att just tävlingsformen är särskilt snygg, men först ner till tävlingsform och sen sätta på sig liite igen så man får en mjukhet i konturerna - där har ni mitt kroppsliga ideal!

Det finns många förebilder att välja mellan. Men Helene hör nog till en av favoriterna.

Men sen då. Jag vill ju inte bara se bra ut. Jag vill kunna göra nånting med min kropp också. Jag vill vara funktionell, stark, uthållig, snabb...och snygg. En framgångsrik triathlet med bodyfitnesskropp!? Går det? Är det möjligt? Jag vet inte. Säkert går det. Ingenting är ju omöjligt. Men jag vet iallfall att jag ännu i skrivande stund inte hittat lösningen till den ekvationen. Jag vet att jag måste gå helhjärtat in i någondera för att få resultat. Kanske jag nångång kommer att komma dit. Kommer antagligen att fortsättningsvis att samla på mig erfarenheter av olika former av träning. Och till slut kommer jag kanske att komma dit jag vill. Hitta det som verkligen är JAG. Eller så inte. Kanske jag även om 10 år kommer att stå där utanför gymet och vela mellan att gå in och köra ett gympass eller sticka iväg på en löprunda. Och vad gör nu det egentligen! Så länge jag, både kropp och knopp är friska och mår bra.

Nu ska jag avsluta detta fluminlägg. Kanske jag fått för mycket saltvatten i huvudet efter kvällens simpass. Vet ej. Skönt var det iallafall. Och nu är jag redo för natten. Mera träning väntar i arla stund imorgon. Go'natt!