Ja, rubriken sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Har min sista semestervecka nu, och den spenderar jag till största del uppe i österbotten. I helgen var vi ute på föglö och njöt för fulla muggar av sommaren, solen och havet. Och på måndag var jag och gjorde ett träningstriathlonlopp med triathlongänget. Distanserna var det samma som i sprinttriathlonet, förutom simningen som var 1 km istället för 750 m som det är sen "på riktigt". Det gick ganska bra, eller inte jättebra, men helt okej. Simningen gick riktigt bra, cyklingen så där, och löpningen inte så bra. Eller egentligen gick löpningen helt okej, den kändes bra, jag kom in i ett skönt flyt efter de första sega 100 metrarna. Men problemet var bara att flytet inte gick i tillräckligt snabbt tempo. Så där har jag att jobba på ännu.
Måndag natt och tisdagen gick åt att resa, 15 h 30 min från punkt a till b. Frust och stön! Jag skulle ha hunnit till Thailand på den tiden. Nå, fram kom jag ju till slut. Igår sprang jag ut till villan, 14 km, och det gick riktigt bra. Sen blev det bastubad och en avslappnad tillvaro medan åskan dundrade på. MEN, imorse vaknade jag med halsont....aaarghh!! Jag har verkligen inte tid med något sånt nu (jag vet, alla säger så), med endast dryga tre veckor kvar till triathlon. Och dessutom en av mina bästa vänners bröllop på lördag. Jag ligger redan efter med träningen, som jag ändå inte kan utföra som jag borde då jag varken har simutrustning eller cykel här uppe. Så jag hade tänkte satsa på löpningen den här veckan, vilket jag till viss del har gjort, men jag borde springa intervaller x2 ännu innan veckan är slut. Och det kommer inte att bli av. För imoron åker jag till Vasa och där är det sedan fullt upp med bröllopet hela helgen. Söndagen går åt till hemresa. Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag måste hoppa över min planerade träning ikväll, och imorgonbitti, om inte halsen känns bättre då. För jag vågar inte springa med halsont, jag har gjort det misstaget en gång förut och jag gör det inte igen.
Så nu sitter jag här framför datorn med en krypande känsla i kroppen. Har energi som jag borde fått utlopp för som skapar en rastlös känsla i hela mig. För jag är ju inte sjuk annars, det är bara halsen som bråkar. Nå i helgen får jag annat och tänka på. Då samlas vi för andra gången den här sommaren, alla mina stjärnor. Och några till. :) Kommer att bli så fint. Om bara sambon kunde varit med skulle allt ha varit perfekt. Men man kan tydligen inte få allt. Saknar honom.
Nu måste jag gå och göra något åt min rastlöshet, så jag får nån ro i kroppen till natten sen. Puss och kram på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar