måndag 16 maj 2016

Jag känner inte igen mig själv

Solen skiner ute, det är en riktigt fin vårdag. Jag har massor jag hade tänkt göra nu när sonen sover sin eftermiddagsvila. Men luften gick ur mig och jag hamnade på soffan istället. Denna förlamade trötthet som kommer till mig varje eftermiddag, vet inte hur jag ska ta mig an den. Jag har inte gjort nånting speciellt idag, bara varit hemma, handlat och gått en liten promenad när sonen sku sova (+morgonpromenad förstås), men jag är helt slut. Och dessutom fick jag sovmorgon imorse,till 7.15!!! Helt otrolig att man kan kalla det för sovmorgon, men så ser livet ut nu för tiden. Och jag kände mig faktiskt utvilad på morgonen, men den känslan är som bortblåst nu.

Om det skulle vara så att jag bara är lite trött och slö på eftermiddagen skulle det vara en sak, men jag saknar gnistan och kraften som jag brukar ha. Framförallt när det gäller träningen. Jag går fortfarande mina promenader morgon och kväll de flesta dagar, men jag har börjat slarva med att gå på dagen när sonen sover. Oftast blir det bara en liten kortis så att han somnar. Och jag tränar fortfarande 5-6 ggr i veckan, gymträning för det mesta, ibland Soma eller pilates och ibland springer jag. Men jag saknar kämparglöden, energin, viljan. Jag gör det bara för att få det gjort, för jag vet att jag inte kan vara utan träningen. Jag nöter på, utan att jag känner att jag kommer nån vart.

Jag sköter inte kosten som jag ska alla dagar och därför har min väg till beach 2016 stannat av! (jag var bara tvungen att skriva så där för att provocera lite, men tanke på all diskussion som pågår i bloggvärlden om bikinihetsen). Som ni säkert förstår handlar det om mer för mig än att "komma i  bikiniform", jag vill ju hitta tillbaka till mig själv. Där jag var innan graviditeten. Och jag har kommit en bit på väg, så pass att jag nu känner mig lite mer bekväm i min egen kropp. Men sen tog det slut, jag orkar inte. 

Jag har inte gett upp, fast det låter så. Jag har en tillfällig svacka i motivationen. Så måste det vara. För jag ger inte upp, Inte fast jag är trött och slö och allt känns motigt. Bara att jag skrev detta gör att jag vill skärpa till mig, för detta är inte jag. Jag är den som är igång från morgon till kväll, alltid har en massa projekt på gång samtidigt och som också lyckas slutföra dem. Oberoende om det handlar om att olja utemöbler eller att forma kroppen.

Nä hörni, vi ses en annan dag. Nu ska jag göra nånting vettigt! Om man inte har viljan måste man göra det ändå, tills man vill igen!
Sommaren 2014, ungefär en månad innan jag blev gravid. Jag kommer ihåg att jag
kände mig plufsig här...ppfff säger jag nu! Men det handlar inte så mycket om yta,
det handlar om en känsla. Det är en känsla jag vill hitta tillbaka till. Här, 2014, ägde jag
den känslan. Jag var det jag ville vara. Men sen kom det en liten parvel som tog allt mitt
fokus, och framförallt min energi. Men det ska gå. Det handlar bara om att inte ge upp.

4 kommentarer:

  1. Har du kollat din sköldkörtel , kan ha blivit rubbad i samband med graviditeten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo faktiskt, flera gånger i och med att jag 0r thyroxin under graviditeten. Senast tog jag prover för två veckor sen, och då kolla man allt från sköldkörtel till d-vitanin till järn och blodsocker. Allt såg bra ut. Så det verkar vara vanlig "småbarnsmamma-trötthet" 😯

      Radera
  2. Var försiktig bara så du inte blir övertränad/utmattad. Kropp&knopp säger nog till vad du skall göra. Det kanske dock inte alltid är så lätt att lyssna på kroppens behov, särskilt om man är en "presterare" :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din omtanke! 😊 men tror snarare det är så att jag saknar lite stimuli när jag "bara" är hemma, och det är det som gör mig lite slö och omotiverad. På gymmet träffar jag ändå folk och får dessutom gjort något fysiskt så tror bara det är bra för mig. Dessutom hinner jag inte köra så långa pass så risken för överträning är ganska liten. 😊

      Radera