Tanken har kommit till mig under våren. Att när Jason blivit 1 år så vill jag sammanfatta hur det första året varit för oss. Dels vill jag berätta om hans utveckling, för jag har varit rätt så dålig på att skriva ner vad som hänt vid olika månader. Iallafall inte på något strukturerat sätt. Och det är ju så kul att kunna titta tillbaka och läsa om det senare. Och så vill jag också, för att det ska bli lite mer intressant för er, berätta om hur jag som mamma upplevt det första året, alla känslor som kommit och gått. Svåra och stora och lätta och behagliga.
Dessutom handlar den här bloggen till viss del om träning, eftersom träningen och kroppens funktion (hint; nu vet du varför jag är fysioterapeut) är det största intresset i mitt liv, i viktighetsordning strax efter familjen. Träningen är min livslina när allt känns för jävligt. Den är min energikälla en tung eller seg dag. Den är min väg tillbaka till mig själv. Och att genomgå en graviditet och lära sig acceptera sina fysiska begränsningar både under och framförallt efter graviditeten har varit en enorm utmaning för mig. Så jag vill också dela med mig av min resa, från den första slappa trasdocke-tiden efter förlossning till den starka kropp jag håller på bygger upp igen.
För att det inte ska bli allt för maffigt så har jag valt att dela upp året i 4 delar.
Så del 1, varsågod. Håll till godo!
0-1 månader
Jason
Jason föddes fredagen den 8 maj 2015 kl. 7.21. I det stora hela gick det ganska bra. Förlossningen var ganska tuff, men Jason visade sig vara en stark pojke som repade sig snabbt trots att han inte skrek de första 9 minuterna han var ute. Förlossningsberättelsen kan ni läsa här. På fredagen på dagen låg han och tittade på mig när jag sov (berättade pappa när han kom tillbaks till BB efter att ha varit borta nån timme). Tydligen ville han granska sin nya omvärld innan han själv kom till ro och somnade. Amningen kom igång efter några riktigt hemska nätter på BB, men efter några dagar konstaterade vi att min mjölk inte räckte till. Vi gav ersättning första gången en vecka efter han föddes och lättnaden över att han äntligen var nöjd var oerhörd. Jag höll dock amningen vid liv och delammade hela tiden, ända till 8,5 mån.
Födelsemått: 4080 g och 52,5 cm
 |
| Min första morsdag. |
Jag, kroppen, knoppen och träningen
Först tyckte jag att jag återhämtade mig ganska snabbt. De allra första dagarna. Men ganska snabbt insåg jag att jag egentligen kände mig väldigt obekväm i min egen kropp. Jag vill inte gå in på detaljer, men det handlade om detaljer som jag inte var förberedd på, men som är helt naturligt efter en förlossning. Sen hade jag förstås som alla andra mammor ordentligt ont i ungefär 1 vecka efteråt. Och det kändes som att ingenting "satt på plats". Men längtan efter att börja träna igen fanns där från dag 1. Mest för att jag ville bort från det som just då kändes som en totalt främmande kroppshydda. Jag började dock lugnt med mamma-mage appen (rekommenderas!) och promenader. När det kommer till känslostormar och babyblues kan ni läsa om det här.
1-2 månader
Jason
När Jason var ungefär 1 månad flyttade vi vårt pick och pack till Föglö för sommarsemester. Äntligen var även pappan i huset ledig. Jag har inget att jämföra med så jag har svårt att säga om Jason var en skrikig bebis, en lugn bebis, en livlig bebis. Ja ni förstår. Men jag skulle säga att han var nånstans mitt i raden. Helt normal med andra ord. Han åt massor och verkade hungrig mest hela tiden. Så att amma/ge ersättning var tredje timme var inget som fungerade för oss. Kanske vi tolkade hans signaler fel nångång också, inte så lätt att veta. När han var 1 månad sov han fortfarande ett ganska långt dagspass, och några kortare. Plus ett längre på natten. Vi samsov så jag tyckte inte det var jobbigt att amma på natten. Vi somnade om tillsammans. Det var väldigt mysigt.
 |
| Jason 1,5 månad. |
Jag, kroppen, knoppen och träningen
Jag kommer ihåg frustrationen över att känna mig så begränsad när det var sommar och semester. Jag tyckte att sambon kunde fortsätta sitt liv som vanligt och fick vara ute, medan jag satt inne och ammade när solen sken. Men det var gräs som sku klippas, hus som sku målas osv osv. Så det blev lätt den fördelningen. Men vi försökte nog byta om lite också så att jag kom ut och måla nångång. Men när dom är så här små så är det mest mamma som gäller, går inte att bortse från det. Fick trösta mig med tanken att ju äldre dom blir, desto mer ansvar får pappa ta (längtade redan då till sommar 2016).
Gällande kroppen så hade obekvämheten kommit till en ny nivå nu. Det var sommar och kläderna rök, och även om vi bara var på stugan och jag inte borde ha brytt mig så ville jag inte tro mina ögon när jag såg min spegelbild. Och inga shorts eller dylikt gick på mig. Jag försökte vara förlåtande mot mig själv, men det var inte lätt. Och suget efter sött, salt, allt, var enormt! Jag hade gått ner ganska bra första veckan efter förlossningen men genast jag slutade helamma började vikten trava uppåt igen. Och på stugan vägde jag mig inte alls, men här hände det garanterat en hel del. Dessutom var jag förkyld en vecka, och kände mig allmänt svag. Jag började göra lite små övningar utöver mammamage-övningarna, och försökte komma mig iväg på längre promenader. Men motivationen var dålig, jag ville bara vara stark och i form NU, hade inte tålamod att vänta på att kroppen skulle repa sig, även om jag visste att jag måste skynda långsamt. Nej, detta var ingen bra period rent fysiskt.
2-3 månader
Jason
När Jason var 2 månader var vi tillbaka i stan. Han var en ganska stadig bit redan här, både rent storleksmässigt och stark i sin egen kropp. Redan nu började han bli ordentligt stadig i nacken. Och har var väldigt vaken och "med". "Leenden" kom med jämna mellanrum och han kommunicerade mycket med oss redan här. Han byggde bara större och större bon i våra hjärtan. Kommer inte riktigt ihåg hur det var med sömnen här, men tror att det gick ganska bra här ännu. Men tror inte han sov riktigt långa dagsturer längre. Inte 4 timmar som i början. Vi försökte njuta av sommaren i stan så mycket det gick, men visst, vi var även här ganska begränsade. Det var ganska tungt också att vara ensam med Jason hela dagarna, efter att ha varit van att ha tillgång till pappa i en månad.
 |
| Middagsvila på 2-månaders dagen. |
Jag, kroppen, knoppen och träningen
Ungefär samtidigt som jag kände en liten hopplöshet över att inte riktigt komma igång ordentligt med träningen kom min förra kollega, pt med numera eget företag, ut med ett erbjudande om 6 veckors pt-online. Och jag hoppade på tåget. Jag fick in rutiner för träningen, följde kostschema (i viss mån iaf) och vågade börja träna "på riktigt". De första veckorna körde jag mest hemmaträning i cirkelform, det var enkelt och gick snabbt att göra, men var ändå utmanande. Sen kombinerade jag detta med promenader med jogg-intervaller, för att utmana pulsen lite. Det var skönt att komma igång och få in rutinen igen. Dessutom började jag gå på gruppträningspass, anpassade för gravida och nyblivna mammor, och det var verkligen jätteskönt! Jag började känna igen mig själv lite grann, "hon som tränar", även om det hände mycket lite med våg och spegelbild. Men jag blev lite lite starkare för varje dag.
 |
| Jag kör min cirkelträning på altanen när sonen sover. Inte illa trots allt. |
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar