En unge med temperament och välförtjänt egentid

Min kära sambo brukar ibland säga att Jason är det skrikigaste av alla hans barn. Tidigare har jag inte riktigt trott honom. Jag tänker att det är ganska länge sen hans andra barn var små så han har säkert glömt hur det var, plus att han är äldre nu och kanske inte har lika mycket ork?? Men nu börjar jag så småningom tro att det kanske kan vara så. Ibland tror jag att vi har världens gnälligaste unge! (Kom ihåg att jag alltid säger, och skriver, unge med mycket kärlek)

Okej, han är såklart gnällig när han är trött, hungrig eller något inte går som han vill eller när han inte får som han vill. Fel, när något inte går som han inte vill eller han inte får som han vill är han inte gnällig, då är han RABIAT. Så gnälligheten är det som händer mellan vrålskriken. Och jag tycker att det blivit värre på sistone. Förstås, när vi eller framörallt jag, är stressad så märker han ju av det. Och jag har varit ganska stressad nu i höst. Men det lustiga är att på dagis säger de att han är så lugn och iakttagande. Han tar verkligen ut allt här hemma. Det är på den nivån nu att om han någongång leker nöjt eller är på bra humör en längre stund så reagerar vi, "oj, han har faktiskt varit nöjd i en timme!". Typ. Lite sorligt. Men jag hoppas att hans frustration dels har och göra med att han ännu inte helt och hållet kan uttrycka vad han vill. Kanske det blir lite bättre när han lär sig prata ordentligt? Eller så är det önsketänkande.

Nu låter det som att vi har världens jobbigaste unge. Men nej, så är det såklart inte. Han är intensiv, företagsam, nyfiken och rolig. Men han har sånt temperament (undrar varifrån han ärvt det?). Nå, jag ska verkligen försöka hitta metoder för att minska min stress i vardagen. Och jag hoppas att det ska ge resultat i form av en något nöjdare son.

Idag fick jag iallafall lite välförtjänt egentid utan stress. Det var Mind dag på Träningsverket och jag fick hålla SomaMove och teama med bästa Jenny. Efter det hann jag med ett bodybalace pass (evigheter sen sist) och en föreläsning med min vän Karoliina som berättade om vägen till skadefri yoga. Väldigt intressant. Sen hade sonen sovit klart och jag begav mig hemåt. Men skönt mör var jag i kroppen efter 1,5 timme träning av denna typ. Mycket välbehövligt.