Hänt i veckan

Vi hann just och just glömma bort om vi har suppar hemma eller inte, tvätta snortrasan och förlägga febertermometern innan vi var där igen. Han började komma in i dagisrutinerna igen efter en vecka borta och jag hade planerat ett efterlängtat simhallsbesök för hela familljen och dessutom avslöjat den roliga aktiviteten åt sonen. Sen tog han en ovanligt lång sovmorgon och mammainstinkten sa åt mig att ana ugglor i mossen. Och som för det mesta (om inte alltid) stämde denna instinkt, febern hade kommit tillbaka. Inte ens en vecka hann han vara feberfri. 40.1 var vi uppe i nu på eftermiddagen. Humöret är det dock inget fel på, vackert så. Men jag blir sååå trött på dessa förkylningar! Stackars unge, ska han aldrig få vara frisk längre än någon vecka i taget?

Jag hoppas innerligt att det inte dröjer en vecka innan vi är tillbaka på banan igen. Vi behöver all energi vi kan lagra till nästa vecka då det är storebror vecka med flera prov och pappan i huset har flera politiska åtaganden. Dessutom börjar jag jobba heltid nästa veckas onsdag då vi byter månad. Jason börjar gå heltid på dagis från och med måndag, men i praktiken blir det inte så mycket längre dagar då Conny ännu är sjukskriven. Han kommer att föra honom på morgnarna, när de är redo helt enkelt. Och jag hämtar bara en halvtimme senare än nu. Har jobbat 9-15 när jag jobbat deltid, heltid kommer att vara 7.30-15.30. Men det blir skönt att slippa stressen med att räkna timmar på dagis, och planera dagar så detaljerat två veckor i gången. Nu kommer vi ha möjlighet att flexa lite, OM det behövs. Bara han nu skulle bli frisk.

I övrigt så har veckan flytit på rätt så bra. Jag har fått in träningen ganska bra, och jag har sådan h**vetes träningsvärk från mitt gympass igår. Jag kan berätta att jag vet var min rumpa sitter om vi säger så. Men det är så sjukt skönt att ha träningvärk. Speciellt när jag inte har det så ofta nu för tiden. Härligt att kunna chocka kroppen ibland!

I övrigt försöker jag bara ladda batterierna och njuta av att vara samlade med lilla familjen de kvällar vi är det. Och vet ni vad! Det är vår ute. Jag vet att det står 26e januari i kalendern, men när marken är nästintill bar, solen skiner och fåglarna kvittrar, då hjälps det inte att vårpirret börjar surra i magen. Och jag älskar den känslan! Nu börjar jag vakna till liv igen, riktigt på riktigt. Ser framemot vad den här våren har att erbjuda.

Det var inte övning som gav mig träningsvärk i rumpan nej, men den hör till favoriterna.
 Stående hantlerodd. Känns precis på rätt ställen i ryggen. Tack kroppen för att du svarar så bra på träningen just nu!