När mamma blir nerpetad till andra plats

Kommer hem från jobbet, har fredagsfeelis, vårkänslor och hela positiva känsloregistret med mig när jag steg innanför dörren. Visste att sonen haft en bra dag med mommo. Och så möts jag av ett skrik! Sonen blev så ledsen när han såg mig. För det betydde att mommo skulle åka. Det förstod han. Han ville inte vara med sin mamma. Han ville vara med min mamma.

Jag vet inte om det skär eller värmer mer i mammahjärtat. För det är klart att jag vill vara nummer ett på hans lista. Helst för alltid. Men det värmer också så otroligt att han tycker så mycket om sin mommo. Att han har så många omkring sig som är favoriter. Alla på sitt sätt. På dagis brukar han förvänta sig att bli hämtad efter lunchen eftersom det händer ibland. Då frågar han någon i dagispersonalen "mommo?". Eller mammu (fammo).

Men sonens aviga känslor mot mig gick ju över. Vi hade en väldigt mysig eftermiddag på tumis. Och egentligen tror jag inte att det handlade om att han inte ville vara med mig, utan mer om att han ville vara med mommo också. I vilket fall som helst så känns det så skönt att ha någon utöver den närmaste familjen som betyder så mycket och som han känner sig så trygg med. Och det går inte en dag utan att jag är tacksam över att Jason har tre av fyra far-och morföräldrar på ön.

Om det så betyder att jag blir nerpetad till andra plats ibland. Det kan jag ta.

Första gången de möttes.