Ett sommarparadis i repris

Juni månad. Ser i princip likadan ut för oss varje år. Semester, familj, djur och Föglö. Vårt sommarparadis. Dagarna rusar iväg i en ohygglig takt och innan man vet ordet av är det summer in the city, dvs juli månad som hägrar. I år ser allting lite annorlunda ut. Såklart. Vad hade jag förväntat mig! Men inte en gång skulle jag byta tillbaka till mitt, vårt, tidigare liv, pre- Jason. Däremot skulle jag gärna kunna gå ut när jag vill. Men jag klagar inte, han är det bästa solskyddet han här lilla parveln. Jag behöver inte oroa mig för cancer och sönderbränd hud. Och visst får jag sol ändå. Det är bara ovant. Att inte kunna göra som man vill och gå dit man vill, när man vill. Livet som småbarnsmamma...underbart. För det mesta.

Jason var också med på morgondopp.
 Han granskade oss tokar med skeptisk blick.

Imorse fick vi till det ändå, en av våra härliga sommartraditioner, att ta ett morgondopp i ett spegelblankt hav. Naturligtvis är det inte bara bebis som kan sätta käppar i hjulet när det kommer till sådana traditioner. Naturen och vädergudarna ska också gärna samarbeta. Och det gjorde dom idag! Vad härligt det var, årets första morgondopp! Likt allting annat i år var det något senare än vanligt, men temperaturen var ganska okej ändå. Skulle gissa på ca 15 grader.

Kärleken till dess två. Obeskrivlig.

Nej, jag ska verkligen inte klaga. Livet med bebis flyter på för det mesta väldigt smärtfritt. Igår fick mamma lite egentid i form av bastubad och dopp i havet. Det var det första bastubadet sen förlossningen och jag tror inte jag njutit så mycket av något på länge! Det är en annan fördel som nybliven mamma, man lär sig uppskatta de små nöjena här i livet. Som detta nu t.ex. Att sitta en ljummen kväll och skriva av sig, medan sonen sussar sött i vagnen. Lite kontrast till eftermiddagens skrik-promenad. Jag hade hunnit halvvägs runt byn när Jason vaknade, och eftersom det var lite för varmt i vagnen tog det inte länge innan vrålet var ett faktum. Det hjälpte inte att ta upp honom heller eftersom solen gassade på, och trots att jag gjorde allt för att han sku få det svalare så blev han inte nöjd. Så i ca 1,5 km gick vi medan Jason gallskrek. Jag är glad att vi inte mötte nån! Det är sällan man känner sig som en så dålig mamma som när man har ett skrikande barn i vagnen. Ja, allt möjligt får man vara med om.

Mitt lilla knytte. 

Man lär sig hela tiden något nytt, om inte annat så om sig själv. Jag antar att det är det som är en del av charmen, att växa som människa. För det är ju det man gör som förälder, oundvikligen, Jag har t.ex. lärt mig att jag är en ganska självisk människa. Jag skulle gärna ha kakan och äta den ändå. Men nu får jag helt enkelt sätta mig och mina behov åt sidan, och det tror jag är väldigt hälsosamt. Det kommer att förändra mig och förhoppningsvis göra mig lite en lite bättre medmänniska. Och jag är gärna osjälvisk, när det ger mig något som är större än livet själv. Kärleken till ett barn. Mitt barn. Vårt kärleksbarn.

På tal om att vara självisk så ska jag sluta skriva nu så kanske jag hinner få lite träning gjord idag också. Åtminstone mamma mage träningen. Kanske lite annat också. Förkylningen har Äntligen släppt sitt grepp nu så nu kan göra lite mera igen. När jag hinner och orkar. Man får ta det för vad det är. Ett liv, med en bebis.

Stugliv- inget hinder för träning!

Semestern är i full gång och väldigt snart är den förbi. Trots att vädret är kallt och blåsigt så njuter vi och har det bra ändå. Och tur att vi har 2 veckor semester kvar i augusti, förhoppningsvis får vi njuta av lite mer värme och sol då!

Det som ändå är bra med lite svalare väder är att det är skönt att träna utomhus. Normalt tycker jag att det är jobbigt att springa på sommaren men i år har det varit riktigt skönt. Jag har knappt sprungit under hela våren när jag kört min deff, jag tror jag sprang 3 ggr på 3 månader. Men nu under semestern tycker jag det är skönt att springa. Det finns en runda här vid stugan som är drygt 4 km, och det tycker jag är ganska lämpligt. Jag vill inte springa jättelånga rundor för det går inte ihop med mitt mål- att bygga muskelmassa. Men det är lagom längd för att träna lite flås, kicka igång förbränningen och få en bra blodgenomströmning i musklerna. Dessutom brukar jag lägga på backintervaller på slutet. Och backintervaller är tammetusan smått magiska. Man märker resultat direkt! Det är  nog tack vare dom som jag förbättrat min hastighet på denna runda med 1 km/h på bara en vecka. Igår fick jag med sambon på backintervallerna också. Det var kul, det har nog aldrig hänt förr! :)

Idag blev det cirkelträning ute. Det är riktigt roligt. Vi har som sagt viktstång och lite vikter här så det är ganska lätt att hitta på övningar man kan göra. Det är bara att anpassa reps-antalet eftersom vi inte har hur mycket vikter som helst. Så det brukar bli lite mer högrepetitionsträning än vanligt.

Det som jag tycker är svårast med att träna så här på stugan är att man inte ska ta sig någonstans. När vi åker till gymmet så är man mentalt inställt på att träna, huvudet vet det och kroppen vet det. På gymmet är det träning som gäller. Men här på stugan ska man plötsligt från att ha suttit i soffan eller legat och solat hoppa upp och börja träna. Kroppen och knoppen fattar Nada! Men det där tror jag är en övnings- och vanesak. Och jag har några knep. Dels brukar jag försöka bestämma redan på morgonen vilken tid jag ska träna, så att jag hinner vänja mig vid tanken. Och så brukar jag säga det åt resten av familjen, bara så det är sagt- då måste man göra det också! ;) Och sen brukar jag ibland ta en kopp espresso innan för att höja energinivån.

Bland annat dessa övningar ingick i min cirkel idag.

Detta var allt för denna gång! Njut av din semesterträning, oberoende om du gör den inne eller ute!

Det drar ihop sig

Jepp, det närmar sig de 90 kilometrarna jag ska ta mig igenom. Och därmed har även inbillningssjukan börjat dyka upp. Dvs, nerverna spelar lite spratt med en och man tror att man har diverse symtom...halsont, frossa osv. Men jag har förstått att det hör till! Blev faktiskt lite nervös igår då jag var ut och sprang. Hade hunnit springa ca 1 km då regnet började droppa ner. Nå, det är bra för karaktären tänkte jag. Och de 6 första kilometararna gick som en dans, märkte knappt att jag sprang. Men sen när jag bytte riktning insåg jag varför det gått så lätt...för då var motvinden där med regnet som piskade iskallt mot ansiktet. Efter ca 7 km i motvind insåg jag att det är bäst att jag kastar in handduken om jag inte vill bli ordentligt nerkyld. Så min 20 km runda blev till 15 km. Men det viktigaste var att jag kände mig stark och i bra form, jag skulle med lätthet ha kunnat springa 20 km, och säkert lite till. Och DEN känslan är ganska fantastisk. Så nu vågar jag lita på att jag är i tillräckligt bra form för att ta mig igenom ett Vasalopp. Och psyket, ja det är inte heller något problem, har jag fixat allt hittills så fixar jag det här också. Att komma igenom är mitt enda mål och det finns inget alternativ.

Idag blev det en kortis i skidspåret, för vi har ett 600 m spår här på ön nu igen. Men det var inte i bra skick, smutsigt och skräpigt och jag ville inte skida nå långt eftersom jag inte vill repa skidorna. Så det blev ett pass mest för psyket, för att få in lite skidkänsla i kroppen. Om spåret är ok blir det ett likadant sista pass på torsdag. Har jag tur har det t.o.m kommit lite snö tills det. På torsdag ska jag också anta den stora utmaningen att valla mina skidor själv. Med lite nybörjartur blir det bra. Mitt i all vasaloppsstress ska jag hinna packa inför semestern också, men det gör jag ju så gärna, även om det blir en mycket intensiv vecka detta.

Jag tror inte jag med ord kan beskriva den frihetskänsla jag kommer att känna när vasaloppet är gjort och jag äntligen har rott en svensk klassiker i hamn. Jag älskar utmaningar men det har varit ett tufft och intensivt år, och stressen har ibland varit större än förväntan inför kommande lopp. Speciellt nu inför öppet spår. Men jag kan iallfall säga att jag kommer att njuta av semestern som aldrig förr. En mycket tuff höst och vinter har jag bakom mig och jag känner mig verkligen förtjänt att några sköna dagar i solen. På tumis med sambon, inte illa!

Fröken var i ganska bra form på fjolårets
resa, även om hållningen är lite sisådär
på bilden. I år ca + 5 kg, men inte gråter jag
för det. Tar formen till beach 2014 istället.

Till sist måste jag nämna några ord om min diet som jag påbörjade här i början av januari. Jag sa från början att jag inte skulle vara så sträng denna gång, eftersom jag också hade ett vasalopp att träna inför, så då behöver jag äta kolhydrater i samband med träning. I det stora hela har dieten gått okej, men jag kommer inte att nå mitt första mål. Jag kommer att stanna på ca -4 kg. Målet var -6 kg. Orsakerna/ursäkterna är flera, men summa summarum har jag helt enkelt inte varit tillräckligt strikt. Det är inte mer med det. T.ex. under min skidhelg i Värmland gick jag upp ca 3 kg, dvs allt jag hade gått ner fram tills dess. Sen gick jag ju snabbt ner det igen, men såna saker har jag gjort att jag inte kommer nå mitt mål på den tid jag hade utsatt. Men en bit påväg har jag iallafall kommit, och resten får jag ta i vår då jag ska ta mig till delmål nr. 2.

Men en sak i taget. På söndag ska jag klara av första delmålet för 2014, sen njuta i Las Palmas och så tar vi det därifrån sen. 

En fantastisk bild av ett (för mig) magiskt ställe. Fotot taget av duktiga Conny.

Semester, halsont och stundande festligheter...

Ja, rubriken sammanfattar mitt liv ganska bra just nu. Har min sista semestervecka nu, och den spenderar jag till största del uppe i österbotten. I helgen var vi ute på föglö och njöt för fulla muggar av sommaren, solen och havet. Och på måndag var jag och gjorde ett träningstriathlonlopp med triathlongänget. Distanserna var det samma som i sprinttriathlonet, förutom simningen som var 1 km istället för 750 m som det är sen "på riktigt". Det gick ganska bra, eller inte jättebra, men helt okej. Simningen gick riktigt bra, cyklingen så där, och löpningen inte så bra. Eller egentligen gick löpningen helt okej, den kändes bra, jag kom in i ett skönt flyt efter de första sega 100 metrarna. Men problemet var bara att flytet inte gick i tillräckligt snabbt tempo. Så där har jag att jobba på ännu.

Måndag natt och tisdagen gick åt att resa, 15 h 30 min från punkt a till b. Frust och stön! Jag skulle ha hunnit till Thailand på den tiden. Nå, fram kom jag ju till slut. Igår sprang jag ut till villan, 14 km, och det gick riktigt bra. Sen blev det bastubad och en avslappnad tillvaro medan åskan dundrade på. MEN, imorse vaknade jag med halsont....aaarghh!! Jag har verkligen inte tid med något sånt nu (jag vet, alla säger så), med endast dryga tre veckor kvar till triathlon. Och dessutom en av mina bästa vänners bröllop på lördag. Jag ligger redan efter med träningen, som jag ändå inte kan utföra som jag borde då jag varken har simutrustning eller cykel här uppe. Så jag hade tänkte satsa på löpningen den här veckan, vilket jag till viss del har gjort, men jag borde springa intervaller x2 ännu innan veckan är slut. Och det kommer inte att bli av. För imoron åker jag till Vasa och där är det sedan fullt upp med bröllopet hela helgen. Söndagen går åt till hemresa. Men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag måste hoppa över min planerade träning ikväll, och imorgonbitti, om inte halsen känns bättre då. För jag vågar inte springa med halsont, jag har gjort det misstaget en gång förut och jag gör det inte igen.

Så nu sitter jag här framför datorn med en krypande känsla i kroppen. Har energi som jag borde fått utlopp för som skapar en rastlös känsla i hela mig. För jag är ju inte sjuk annars, det är bara halsen som bråkar. Nå i helgen får jag annat och tänka på. Då samlas vi för andra gången den här sommaren, alla mina stjärnor. Och några till. :) Kommer att bli så fint. Om bara sambon kunde varit med skulle allt ha varit perfekt. Men man kan tydligen inte få allt. Saknar honom.

Nu måste jag gå och göra något åt min rastlöshet, så jag får nån ro i kroppen till natten sen. Puss och kram på er!

Bråda semesterdagar

Utesim på Föglö.

Min sköna semester börjar sorgligt nog lida mot sitt slut. Men härliga dagar har det varit, riktigt prima. Denna vecka har jag mestadels varit i stan eftersom sambon börjat jobba och jag har haft mina pass på gymet igen.
Denna vecka har jag också skärpt mig igen gällande kosten. Börjar jobba nu på att komma ner några kilo inför triathlon och lidingöloppet (1 kg har försvunnit redan). Men innan dess har jag vansbrosimningen som går av stapeln nu i helgen. Har simmat några gånger i öppet vatten så jag känner mig inte helt grön, men jag har inte heller satt ner nå mycket energi på detta lopp utan tar det mest på talang. Tror och hoppas ändå på att jag kommer att förbättra min tid från 2010. Då simmande jag på 57,25 och hade inte tränat alls innan. Nu har jag ändå tränat simning hela vintern och simmat lite mera i öppet vatten så jag hoppas på att komma under 55 min.

Idag hade jag planerat att simma med triathlongänget med känner mig inte alls i skick. Har en bråkig visdomstand som gör att jag har ont i kinden, halsen och örat. Tror tyvärr det är någon inflamamtion på gång. Ska boka tid till tandläkaren i det snaraste, den ska bort. Hoppas bara vansbrosimningen går bra ändå. Så det blir ingen simning idag. Vet inte om det beror på tanden eller nåt annat men känner mig dessutom helt kallsvettig och mör. Så blir att vila mig i form till söndag, om jag inte känner mig bättre imorgon. Då blir det nog nån form av träning. Idag kommer min kompis Ida hit, så ikväll blir det troligen efterlängtat pidrospel med gamla Hesa-pidro gänget. Kul!

Svettig men nöjd och glad efter mitt Somapass. Skönt att vara tillbaka. Min kropp har saknat Soman.

Semesterträning

Ja, jag har semester och det är alldeles underbart. Utan att överdriva. Föglö, sommar, kärlek, lite småpyssel här och där. Bara göra det som faller en in för stunden. Älskar livet just nu. Men även om det är semester och träningmängden är betydligt mindre betyder det inte helt och hållet vila. Tränar ungefär varann dag. Paus från cyklingen har jag nu under dessa två veckor när vi är här ute. Men istället springer och simmar jag. Ingen enorma prestationer men tillräckligt för att hålla igång. Och för att kroppen och psyket ska må bra. Här om dan blev det en kort löptur i ganska bra tempo och idag en simtur på uppskattningsvis 800 m i öppet vatten.
Imorgon tänkte jag börja midsommarafton med en liten löptur igen.

Mitt kostschema är också lite på paus nu, men det betyder inte att jag vräker i mig onyttigheter. Håller ändå maten vettig. Rökt aborre blir det till midsommarmiddag. Nam! Vi fick 14 st på nätet igår! Och inte en enda mört. Ja, här är det gudagott att vara!

 Just nu. Just här.

Morgondopp och kaffe.

Dagarna i solen

Vilken underbar vecka det varit. Sol sol och mera sol. Love it!

Hade innan resan bestämt mig för att äta precis vad jag ville, och träna i den mån jag känner för. Inga måsten. Det behöver man unna sig ibland. Visst har jag svullnat till under resan men det var det värt. Och mest är det ju vätska som följer med kolhydraterna. Har inte ställt mig på vågen ännu, det får bli morgondagens spänningsmoment. Har räknat med att det jag gått upp ska försvinna igen när jag drar igång med min nya plan. Den är inte helt spikad ännu så jag återkommer till den i ett senare skede.

Utegymet vid ena ändan av las canteras strandpromenaden.

Trots att jag inte hade några träningsmåsten under resan blev det ändå nån form av träning nästan varje dag. Inga jättetuffa pass men tillräckligt för att ge kroppen det den behöver. En morgonlänk längs strandpromenaden kombinerat med lite övningar i utegymet. Eller ett pass på gymet och lite intervaller på löpbandet på det.



     Ett stycke köttig rygg i utegymet.