Musikalisk gåva?

Jag skulle kunna berätta för er om min dag idag, om många saker som gick fel och kändes fel och om frustrationen som växte inom mig för varje minut som gick. Men just idag känner jag att det inte ger något att skriva av sig. Vissa dagar vill man bara packa ihop i en låda och skicka iväg till ett land långt bort. Så gör jag denna gång. Bestämmer mig för att det ska bli en bättre dag imorgon.

Jag vill skriva om något roligare istället. Vår son, 1 år och 4 månader, håller på att lära sig knäppa med fingrarna. Eller försöker så gott han kan. Sen blir han lite sur för att det kommer ljud från mammas och pappas fingrar men inte från hans, och så klappar vi händer istället en stund. Men han återkommer till det där fingerknäppandet, flera gånger per dag. Han vill verkligen. Är han tidig? Ingen aning, men det känns så. Vet inte ens var han snappat upp det. Men i vilket fall som helst så märks det mer och mer för varje dag som går att den här lilla killen verkligen älskar allt som har med musik att göra.

Jason och farfar på Degerby Jazz and Blues i somras. 

Jag vet att det hör till att barn tycker om musik och rytmer och takter, men jag får ändå känslan av att det är lite utöver det vanliga i Jasons fall. Ända sedan har var riktigt liten har han varit fascinerad av att vi trummat med fingar och händer och klappat takten. Själv började han trumma på saker, dessutom oftast i takt, någongång i våras. När pappa spelar gitarr och sjunger så dansar han och klappar händerna, eller så ska han vara med och spela. På pianot hos farfar går han lös som värsta Tchaikovsky. Även på dagis säger dom att det märks att han verkligen älskar musik. Det var en trubadur på besök där och han satt som ett ljus, alldeles salig.

Kom igen katten, det svänger ju! Även detta på Degerby Jazz and Blues.

Allt det ovanstående är väldigt vanligt hos barn, jag vet det som sagt. Men jag hoppas verkligen att Jason har fått ärva det som jag själv alltid önskat mig men tyvärr inte begåvades med. Jag har alltid känt att jag har musiken inom mig, men det vill helt enkelt inte komma ut (så att det låter bra). Men från sin pappas sida har Jason musiker att brås på flera generationer tillbaka. Och även Jasons morfar är musikalisk. Så jag kan bara önska och hoppas att han fått en musikalisk gåva, för jag vill så gärna att han ska få möjligheten att uttrycka sig genom musik. Det är något av det finaste som finns. Och mycket kan man öva sig till, men det måste finnas någon sorts grund där. Och intresse. Men det är sen en helt annan historia. Det får vi ta som det kommer.

Så här brukar det alltså se ut här hemma.