Helt hysteriskt och ro i sinnet

Denna helg har verkligen gett rum för alla möjliga känslouttryck. På fredag eftermidddag fick vi hem vår kära Conny. Jason var mycket skeptisk hela dagen och kvällen sen. Pappa fick inte röra honom i bilen. Det var som att han måste testa om pappa faktiskt var tillbaka nu eller om han tänkte sticka igen. Men en lugn fredagkväll blev det här på torggatan.

Lördagförmiddag var också rätt så lugn. Jag, Jason och Signe gick en lång morgonpromenad i det fina höstvädret och passade på att handla lite frukost. Jag fixade dunderfrukost med ägg och bacon, men blev sedan lite orolig när inte sambon orkade stiga upp för att äta. Nå, det är inte så konstigt att han var slut. Och lite senare kom han upp ändå. Vi hade en skön förmiddag och när det var dags för sovtid för sonen tog det inte länge innan han sov sött.

Ska han gå i pappas och farfars fotspår...

Jag tänkte ta en liten paus när sonen sov innan jag började reda i det dagliga kaoset. Men innan jag ens hunnit börja så hörde jag hur sonen vaknade. Jag gick runt kvartetet för att försöka få honom att somna om. Han blev lugn men ville inte sova mera. Så jag tog in han. Och han blev helt hysterisk. I en timme försökte jag med allt. Han var bara så grinig och ledsen. Till slut fick jag han att somna om i vagnen, men endast i 45 minuter. Sen var det samma rambambula igen. Inte ens att han stora idol storebror kom på besök hjälpte. Och ingen feber hade han, men något var väldigt fel. Till slut sa Conny att jag skulle ge honom en supp, för han verkade ju ha ont någonstans. Sagt och gjort och så en flaska mjölk i sängen. Och medan han låg där kom mommo hit och plöstligt var sonen sig själv igen. Glad och pratsam.

Sen for vi på skördemarknad, jag och Jason och mommo. Och det var roligt. Roligast var att sitta på traktorn tyckte Jason.

När vi skulle åka från Haddnäs gård blev sonen grinig igen. Han slumrade till i bilen på väg hem, och hemma sen var han väldigt famning och började skaka. Hann bli lite orolig där ett tag men sen fick vi svaret. Han hade nästan 39 graders feber. Så det var nog det som spökat hela dagen.

....eller i moffas?

Idag har vi bara tagit det lugnt och sonen har sovit en del. Hög feber har han fortfarande, så han får vara med mommo imorgon isället för på dagis. Suck, tyckte vi just hade börjat repa oss från senaste omgången flunssor, och så kommer nästa. Men allt ska gås igenom, det är tydligt det.

Och jag har varit helt slut i helgen. Gårdagens hysteriska skrikkalas tog verkligen på. Känns knappt som att jag hunnit återhämta mig och nu är det redan en ny arbetsvecka som väntar. Träna har jag inte heller hunnit med, förrän ikväll. Sonen somnade redan 19.30 och jag begav mig med gott samvete iväg till gymmet. Mycket välbehövligt, och nu har jag äntligen ro i sinnet.

Bara för att jag var så pepp över att vara på gymmet!

Slutet gott allting gott.