torsdag 22 september 2016

Två sjuklingar och jag

Hej hopp här har vi haft sjukstuga hela veckan hittills. Vilken tur att mommo kunde ha Jason i måndags för jag har ju ändå hunnit samla på mig tre frånvarodagar denna vecka. Jag tror faktiskt jag kommer att bli vald till årets arbetstagare i år. Nä skämt och sido, det är så här det är att vara småbarnsmamma i dagisstarttider med en sjukskriven sambo. Och huvudsaken är att sonen nu börjar vara sig själv igen. Öroninflammation blev diagnosen efter ett besök på hälsocentralen igår. Men idag har han varit feberfri och antibiotikan verkar ha bitit på, för han har varit sig själv igen. Så imorgon blir det dagis och jobb. Det har varit lite småjobbigt att vara den enda "normalt" funktionerande människan i detta hushåll (om man nu kan kalla undertecknad för normalt funktionerande) men nu börjar dom vara som folk igen och mysigt har vi ändå haft det med lite extra familjetid. Och idag slog sonen på stort och sov 3 timmar dagssömn, så jag hann med hela veckostädningen. Till och med lite så där extra noga. Välkommen helg och sinnes ro!

Någon som var lycklig över att få komma ut igen och leka av sig.
Det har varit lite paus med parken i sjukstugan.

Sinnes ro får jag också när jag nu kommit igång med ett nytt träningsprogram och faktiskt hittat tid för träningen. Jag konstaterade att det funkar rätt så bra att träna efter nattning, för sonen sover oftast väldigt lugnt och brukar inte vakna. Och sambon är ändå hemma om det skulle vara något. Och jag är hemma på 10 min om det blir riktigt kris. Så söndag och måndag blev det sen träning. Ikväll ställde fammo upp som barnvakt och igår fick Jason vara hos mommo en stund. Är så obeskrivligt tacksam för dessa två och att dom kan och vill ställa upp! Jag var alldeles pirrig av glädje när jag fick fara och träna "normal" tid igår kväll, så där lagom efter middagen. Det är bästa träningstiden för mig. Och ikväll fick jag till ett sånt grymt bra benpass. Jag riktigt kände hur muskelfibrerna brast under de 200 kg jag pressade upp i benpressen. Så j*vla skön känsla!

Det vänder nu. Sakta men säkert.

Så tacksam.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar