Semesterträning

Ja, jag har semester och det är alldeles underbart. Utan att överdriva. Föglö, sommar, kärlek, lite småpyssel här och där. Bara göra det som faller en in för stunden. Älskar livet just nu. Men även om det är semester och träningmängden är betydligt mindre betyder det inte helt och hållet vila. Tränar ungefär varann dag. Paus från cyklingen har jag nu under dessa två veckor när vi är här ute. Men istället springer och simmar jag. Ingen enorma prestationer men tillräckligt för att hålla igång. Och för att kroppen och psyket ska må bra. Här om dan blev det en kort löptur i ganska bra tempo och idag en simtur på uppskattningsvis 800 m i öppet vatten.
Imorgon tänkte jag börja midsommarafton med en liten löptur igen.

Mitt kostschema är också lite på paus nu, men det betyder inte att jag vräker i mig onyttigheter. Håller ändå maten vettig. Rökt aborre blir det till midsommarmiddag. Nam! Vi fick 14 st på nätet igår! Och inte en enda mört. Ja, här är det gudagott att vara!

 Just nu. Just här.

Morgondopp och kaffe.

De magiska 300

Så där då. Snart 3 dygn sen jag kom i mål. 3 och en halv månad sen jag bestämde mig, x antal timmar inomhuscykling, diverse timmar i gymet med fokus på helkroppsträning och styrka som gynnade mig på cykeln, knappa 800 km asfalt under mig och röda raketen, ett evigt pusslande för att få in träningen, för att inte tala om x antal euro som detta spektakel ändå kostar. Avslutningsvis, en vecka av mental förberedelse och ett försök att ge kroppen rätt och tillräcklig näring, skicka bort alla familjemedlemmar för att få en lång sista nattsömn på 11 h, resa + äta, för att slutligen sätta sig på cykeln för att trampa i dryga 12 h runt Sveriges största insjö. Mitt i natten då jag normalt skulle ha gått och lagt mig. Nu undrar ni förstås, var det värt det?
Alla gånger!

När jag satt i bilen på väg till Motala reflekterade jag för mig över hur glad jag ändå är för att jag tar mig an såna här utmaningar. Saker som andra anser helt galna. Att våga,
, försöka, testa, utmana, vilja, kunna. Jag kan. Jag kunde. 
Det är ju ändå det det handlar om. Att göra nåmting annat, att försöka och inse vilken kapacitet man besitter. Vad  vår fantastiska kropp klarar av.

Loppet gick förvånansvärt bra. Tycker jag borde ha känt av nån trötthet längs vägen. Trött i benen ja, men inte trött av sömnbrist.  Och min rygg som jag trodde sku göra det svårt för mig att genomföra loppet kände jag knappt av. Klart att den blev lite trött men inte i närheten av så farligt som jag trodde det sku vara. Värst va benen, liknande känsla har jag aldrig upplevt. Men det otroliga var att det gick ändå
 Fast benen var helt slut. De gick av sig själv. Och fast jag var helt slut orkade jag hålla tempo och pressa mig även de sista 100. Och då har jag  cyklat max 70 km i sträck tidigare. Men jag hade tur och hittade dragsällskap de sista 100, och det var nog bland annat tack vare henne det gick så bra. Vi hjälpte varandra i mål.

Samnanfattningsvis är jag fascinerad. Av vad kroppen  klarar av. Och psyket framför allt. Tänk positiva tankar, skrev sambon åt mig innan. Och det gjorde jag, och det hjälpte. Men den person som har påstått att vätternrundan är ett platt lopp utan backar hade jag lust att vrida nacken av på slutet. Framförallt de sista 50 då det kom backe efter backe efter backe. I motvind! Då kände man att man levde. Eller snarare just och just levde. Men som tur är jag stark i uppförsbackarna. Något jag upptäckte under de magiska 300.

Nu är det gjort och det är skönt att det är över. Känner mig otroligt nöjd och stolt.
Många undrar säkert varför man gör något sånt här.
För att jag kan! 

Innan start.

I mål. På 12.40. Vad du ser pigg ut sa hon som gav mig medaljen. Nåja, kanske det. :)

Vättern och Marina. Helt otroligt att vi kom oss hela vägen runt. 

B

Sista dygnet

Mindre än ett dygn till start. Nervöst- ja. Men mest vill jag bara komma igång och få det överstökat nu. Gravid i 5 månaden känner jag mig efter alla kolhydrater. Pasta med rataouille och plättar till efterrätt stod på menyn ikväll. Och jag var inte ens hungrig! Men som min kloka sambo sa: - Att äta inför en tävling måste du se som ett delmoment i själva tävlingen, det är bara att göra det, tugga och svälj!
Och visst, energi kommer det att behövas. Om inte annat så för att hållas vaken på cykeln. Hörde faktiskt om en som höll på att somna när han cykla vättern på natten. Nå, tror nog att adrenalinet ska hålla igång mig. Hoppas jag iallafall!

Röda raketen är iallafall i toppskick. Hade den på service igår och när vi var ut och cykla en sista sväng igår kunde jag konstatera att det var som en ny cykel! Härligt. Och vädret ser ut att bli okej. Inget regn har dom lovat- SOM TUR! Men blåsigt på natten, så jag hoppas verkligen att det inte är motvind. När fredagnattens prestation är över kommer jag aldrig mer att bry mig om hur hårt det blåser eller från vilket väderstreck!

Nu finns det inte så mycket mera att göra. Dags att få den sista skönhetssömnen. För sen blir det inte mera sömn på över 24 timmar. Och målet? Ja, målet är just det, att komma i mål. MEN, klarar jag det under 13 timmar är jag riktigt nöjd.

Over and out.

(fast enligt min mening kan man stryka det första)

Mental förberedelse

En vecka har gått igen. Tjopp sa det bara och så var den förbi. Veckan som gick var minst sagt intensiv. Mycket på jobbet, pass på gymet alla dagar och ett  pusslande hemma för att både jag och sambon skulle få ihop vår träning. Därtill lite fix och spänning inför den stundande möhippan. Det faktum att jag och alla mina 6 närmaste vänner skulle samlas igen efter dryga 3 år gjorde mig nästan sömnlös av förväntan. Att det dessutom var en överraskning för den blivande bruden i fråga gjorde det inte direkt mindre spännande.

Men summa summarum var det en väldigt slitsam vecka, trots att den avslutades med en grymt rolig helg.  Och det som blev mest lidande var, tyvärr, cyklingen. Och jag kommer inte att komma upp i 1000 km utan kommer att landa på ca 800 km. Men det är okej. Hade ett långt samtal med min syster igår och jag tror vi båda känner ungefär samma ångest inför fredagsnattens lopp. Men jag har en plan, ett tankesätt, som kommer att hjälpa mig i mål. Jag har aldrig gjort ett liknande långlopp tidigare så jag vet inte hur kropp och psyke kommer att reagera. Men jag vet att jag är stark, mentalt, och jag vet att det kommer att gå. På ett eller annat sätt. Jag ser det som ett äventyr, och bit för bit, etapp för etapp ska jag ta mig igenom. 50 km i gången. Det är så jag delar upp loppet i mitt huvud. Det är så jag visualiserar. Efter varje 50 km har jag nått ett delmål. Och jag är glad att jag inte är ensam, att jag gör det tillsammans med Marina. Då kan vi pusha och hjälpa varandra. Vi har båda ett jävlaranamma som kommer att behövas.

Men idag är det vila. Med endast 4 timmars nattsömn tänker jag inte ens försöka mig på någon träningsprestation. Istället blev det att åka ut till föglö och umgås med de mina. Har blivit alldeles för lite av den varan på sistone. Behöver tanka lite kärlek så jag orkar den här veckan till slut. Sen tänker bara njuta och vara på föglö i två veckor för då har jag semester.

Första veckan

1. viikko – Tervetuloa

Så står det när jag loggar in på triathlonhaaste.fi. Och för er som inte kan finska betyder det. Första veckan- Välkommen.

Nu blir det tufft minsann. Men ack så skönt att få ett träningsprogram att följa. Och ännu skönare att få ett kostprogram. Helt basic kostschema, inga konstigheter men.... det.står.vad.jag.ska.äta. Punkt. Piste. Jag behöver inte fundera. Står det inte på schemat så ska jag inte äta det. Så är det bara. Det är det som är så bra med att ha nånting att följa.

Så nu har jag stått och kockat och gjort matlåda till imorgon. Kyckling, fullkornsris och wokgrönsaker. Så enkelt, så lätt, så RÄTT. Mycket grönsaker/bär och en del frukt finns det på schemat. Det gillar jag skarpt. Jag är beroende att de tre ovanstående. Jag märker direkt om jag fuskat och fått i mig för lite grönt. Jag mår nästan psykiskt illa. Knäppt! Men så är det. 

Taggad till tänderna. Igen en gång. Nu kör vi. Siktar på att slanka till mig lite så här när bikinisäsongen redan är i full gång. :)

Vilket flyt!

Vilken helg det varit! Sol, värme sommar. Och lite regn däremellan. Igår när jag cyklade ut till föglö fick jag kämpa i regn och motvind. Jag var blötare än en dränkt katt när jag kom fram. Men idag fick jag lön för mödan. Vilken underbar cykeltur hem. Värme, sol, fart och flyt! Det gick så bra att jag tog en ca 10 km omväg. Och det var kilometrar jag behöver, för det är inte länge kvar. Endast 2 veckor! Och jag ligger just nu på ca 700 km (utan att räkna efter exakt). Blir tajt att få ihop till 1000 men ska försöka så gott jag hinner och kan.

Tyvärr dog min telefon så jag fick inte med hela sträckan i sports tracker. Det fattas ca 10 km.

Så där annars tänkte jag avsluta med att sammanfatta veckans träning:

Måndag: Soma
Tisdag: Styrka + Mitt RML pass
Onsdag: Cykling ca 22 km + Mitt Soma pass
Torsdag: Cykling ca 40 km
Fredag: Gerilla intervaller + RML pass+ lite överkropp på gymet
Lördag: Cykling ca 27 km
Söndag: Cykling: ca 38 km

Den här veckan är jag NÖJD! Tack för idag, slut för idag.

Om körsbär och kroppstyper

Hej Hopp. Har varit lite dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Så jag kan ju börja med att sammanfatta förra veckans träning.

Måndag: Styrka

Tisdag: RML + somaövning

Onsdag: Cykling ca 40 km

Torsdag: RML + Soma

Fredag: Cykling ca 35 km

Lördag: Soma

Söndag: Vila

Jag är inte riktigt nöjd med förra veckans träning. Mina pass på gymet tog ganska mycket tid och fokus så jag kände att jag inte riktigt hann/orkade med min egen träning. Så framförallt cyklingen blev lidande, och det kilometerantalet jag fick ihop anser jag inte godkänt. Men, det är bara att försöka ta igen det denna vecka. Det har i och för sig inte börjat så bra ur det hänseendet eftersom jag igår hade somapass och idag körde styrka innan jag hade mitt RML pass. Nå, imorgon blir det cykling. Oberoende väder och vind!

Sen har jag funderat på att börja sätta in lite morgonträning också. Eftersom jag har svårt att få in mina löppass (börjar få lite panik!), så skulle det vara skönt att få in åtminstone en 5 km runda några mornar i veckan.


Och sist men inte minst jag har idag ramlat över en sida www.halsosidorna.se då jag letade efter näringsvärdet på körsbär (!). Ja, jag erkänner, jag åt en hel ask körsbär idag, och det var sjukt gott!


Nå hur som, på denna sida hittade jag information om Ayurveda, en form av filosofi/kostmetod/diet. Jag diskuterade denna "filosofi" med min kompis Maria i vintras, så det var inte helt nytt för mig. Så här stod det på sidan:

"Ayurveda är ett långvarigt välprövat system för hälsa, där man utgår från en helhetsbild utav människan. Varje människa består av en individuell blandning av 3 kroppstyper (doshor), som ska ses som de grundenergier vi bär med oss. Dessa innehåller våra egenskaper som i sin tur kopplas till olika hälsoråd som Ayurveda föreslår för att uppnå balans i kroppen. Vid obalans i kroppen så ska man försöka motverka den/de kroppstyper (doshor) som vi består mest av genom att inta kost med motsatta egenskaper. De 3 kroppstyperna är: 

Vata (har egenskaperna kall, torr, rörlig och lätt):

Vata-typer har egenskaper som gör dem kreativa och snabbtänkta. De mår bäst av regelbundenhet, fasta rutiner (kan gälla måltider och sänggående). Vid obalans kan stress, trötthet och koncentrationssvårigheter infinna sig.

Pitta (har egenskaperna het och lätt):

Pitta-typer gillar att ha många projekt gång samtidigt, är orädda och starka. Bör unna sig mer regelbunden avkoppling samt undvika för mycket värme. Vid obalans kan ilska och irritation infinna sig. Har stor aptit.

Kapha (har egenskaperna tung, stabil, kall och oljig):

Kapah-typer är lugna, toleranta och trygga. De bör utmana sig till mer omväxling och stimulans. De har en tendens till övervikt. Vid obalans kan de bli tillbakadragna och depressiva."

På sidan kan man alltså göra ett test och få reda på vilken kroppstyp som man har som mest dominant. Vidare finns det beskrivet vilka livsmedel man ska äta och vilka man ska undvika. Jag är en Pitta kroppstyp. Eller jag har en blandning av alla 3 (det har alla), men Pitta är mest dominant. 

Man får ju ta allt detta med en nypa salt, men jag tror ändå att det ligger nånting i denna teori/filosofi. För vi vet att det finns olika kroppstyper, vi behöver bara se på kroppen för att inse det. Och jag tror på idén att beroende på vilken kroppstyp man har så mår man bra av att äta olika livsmedel. Och vi behöver ju bara gå tillbaka till en klassisk diet för att kunna konstatera - allt fungerar inte för alla. Och varför? Jo för att vi är olika. Vi är individer, med olika kroppsbyggnad, ämnesomsättning, fettförbränning, vätskemängd osv osv. Och visst finns det vissa metoder/dieter som i princip alltid fungerar, MEN, de fungerar inte lika bra för alla. Vissa klarar inte alls av en ketosdiet, medan det för andra är det mest optimala.

Intressant tycker jag. Och inte vet jag om jag strikt kommer att äta endast de livsmedel som rekommenderas för pitta kroppstyper, men jag kommer definitivt att ta denna filosofi med mig och fundera lite mera på den.

Om du vill testa vilken kroppstyp du är, hittar du testet här: http://www.halsosidorna.se/AyurvedaTest.htm