Lite för mycket att blogga om

Har varit dålig på att uppdatera mig på bloggen de senaste dagarna. Och nu har jag massa jag vill skriva om. Inga stora saker egentligen, för så spännande är inte mitt liv. Men dom där små sakerna som betyder så mycket. Som gör ett liv.

De senaste dagarna har jag bland annat genomlidit en stressig och jobbig dag som slutade med en mardrömsnattning då min frustration inte visste några gränser. Och vem tror ni jag vällde ut allt över när sonen äntligen hittat ro. Jo förstås han som betyder mest, han jag delar livet med. Hårda ord och negativa tankespiraler hos mig som fortsatte långt in på natten. Nästa dag ett förlåt och en öppen diskussion om vad vi kan göra bättre för att inte hamna där igen. Varför är man alltid så hård mot dom som är närmast? Ingen är ju perfekt. Tror det är så viktigt att komma ihåg att prata. Alltså faktiskt prata och lyssna vad den andra har att säga. Se fällorna innan man ramlar i dem. Lättare sagt än gjort. Men ack så nödvändigt.

En liten filur som äter gräs medan mamma räfsar. 

Helgen gick dock i kärlekens och familjemysets tecken. Stugliv och hårt arbete för denna hobbyodlare. Kämpar på med mitt potatisland. Oj så mycket arbete det krävs bara för att förbereda årets skörd. Vända och rensa och vända och rensa. Hur mycket nya rötter kan det egentligen komma på ett år? Men oj så gott den smakar, den första potatisen från det egna landet. Definitivt värt allt slit. Jag borde ha grönare fingrar ändå tycker jag, men hittills är det nästan bara potatisen och löken jag lyckats med. Min mamma är en riktigt blom nörd, och min pappa är minst sagt en hobby-lantbrukare. Jag brukar skämta om att jag nästan är född i jordgubbslandet. Nå, kanske inte född, för mig veterligen har vi ännu inte haft jordgubbar i Finland i april. Men åtminstone uppvuxen i jordgubbslandet då vi hade stora odlingar när jag var liten. Hela vår sommar gick åt till det. Så jag har väl det i blodet, det här med att odla saker. Mina systrar är likadana. Har man en plätt mark nånstans så ska det minsann odlas ätbara grödor!

Sen har sonen lärt sig lite nya småsaker. Som att vinka med handen, mot sig själv, typ "kom hit". Och att sätta ringar på en pinne. Om det var dessa små framsteg eller nånting annat som var orsaken vet jag inte, men natten till lördag hade han en riktig skrikattack. Likt den han hade efter dagen han lärt sig stå. Nå må vara vad det är, men jag är tacksam för att dessa skrikattacker inte kommer nå ofta.

Idag har vi haft en riktigt skön måndag. Mamma (+barn) träning, mommo-besök och utevistelse. Och så var vi till min morbror för att fotografera en soffa och då träffade vi min första katt, gamla tanten Minni på 17 år som lever pensionärsliv där. Bor på samma gata som mig men har inte sett henne då hon inte går ut mera. Men trots att hon är gammal och skygg kom hon genast och hälsade på Jason. Eller det var Jason som förstås skulle hälsa på henne och hon mötte honom gärna. Så roligt att se! Som att knyta ihop något från ett gammalt och ett nytt liv.

Jason och Minni

Imorgon väntar mamma-barn träff med mina gym kollegor. Ska bli kul. Och på onsdag ska jag fira födelsedag. Eller fira och fira. 29 år är ingen ålder att skryta med, men det brukar oftast vara en bra dag ändå!

Så, nu är ni uppdaterade. Puh!