Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för en liten människa

Vad jag älskar den här ungen alltså!
Fullt med grus runt munnen för man
måste såklart smaka på allt. 

Idag, 11,5 månader ung tog Jason sina första stapplande steg. Än så länge handlar det om ungefär fyra steg, men han har gjort det flera gånger redan idag. Lyckades dock inte få det förevigat ännu, när jag tar fram telefonen får han så bråttom fram så han väljer att krypa istället.

Troligtvis är detta orsaken till att han sovit dåligt den senaste veckan. Natten till lördag hade jag inte fått en blund ännu kl 2 och jag trodde jag skulle få spunk!Att jag gick och sova sent var förstås mitt eget fel, men att sonen stod och hoppade i sängen kl 01.30 och vägrade somna om var inte något jag uppskattade direkt.

Snart är det full fart på yrvädret. Yrvädret som alla andra för övrigt upplever som en väldigt lugn pojke. Bland annat konstaterades detta när vi var på barnkalas i lördags. Och visst, han är lugn när det är mycket liv omkring honom, men han tar minsann ut svängarna här hemma istället.

I övrigt har helgen förflutit på bra. Alltid skönt att ha mera tid med pappan i huset. Vi begav oss till Föglö på lördag kväll, och igår fick jag ÄNTLIGEN hela potatislandet färdigvänt. Sonen tog så där passligt en skön lur på 3,5 h (!) på eftermiddagen igår. Nästa helg sätter jag i dom första potatisarna. Resten får åka ner senare, när dom fått förgro lite till.

Helgen avslutades sen med ett sent armpass igår kväll. Endast jag och en till i gymmet. Lugnt och skönt. Känner att jag har ganska bra energi idag, fick faktiskt sova inatt, sonen vaknade bara en gång. Så jag hoppas jag orkar bra denna vecka, nu när storebror kommer och allt. Det är alltid lite tuffare då, med läxor, fler personer som "stökar" och fler tider som ska passar. Men det är kul också, för Jason älskar verkligen sin storebror. Och imorgon ska jag till frissan. Mycket välbehövligt!

Ville kolla baksidan igår, länge sen jag sett
hur den ser ut. Och mja, det tar sig,
sakta men säkert.