tisdag 5 april 2016

Nu står vi och snart går vi!

Nöjd kille! Ursäkta bildkvalitén, ni vet, med
bebisar är det alltid action!
Jepp, igår, 4 dagar före 11 månaders dagen, vågade Jason äntligen släppa taget och stå utan stöd. Vi har faktiskt väntat på det en tid, för han började dra sig upp och stå nästan genast han lärt sig krypa, ungefär vid 8 månaders ålder. I början var det mycket blåmärken och bulor men en längre tid har han stått stadigt. Med lite stöd. Men nu släppte det. Och det är så roligt att se hans nöjda min när han förstår att han står alldeles själv!

Igår tog han även för första gången tag i gåvagnen självmant och gick med den. Tidigare har jag gett den åt honom och så har han gått med lite vakande händer runt sig. Men nu skötte han det helt på egen hand. Så vi får se när han släpper taget helt. Man ser nog på honom att han sku vilja börja gå när han står men men, framtiden får utvisa när det blir. Många har gissat att han kommer att gå innan 1 år, för han är så stadig och stark. Men jag tvivlar. Han verkar ändå vara typen som vill vara säker på sin sak innan han ger sig iväg.

Om man inte har barn är det säkert totalt ointressant att läsa dylikt svammel. Men sanningen är att det är så himla intressant att följa barnens utveckling. Att se deras kämparglöd och vilja att lära sig. De övar och övar och ger aldrig upp. Och jag blir så inspirerad. Så jag fortsätter öva på att stå på händer! Varför sluta öva bara för att man är vuxen liksom? Alltid kan man bli bättre på något.

I fredags var Jason med på storebrors fredags-
mys jumppa. Det var kul, tyckte han. Förutom
när en 1,5 årig tjej försökte pussa han, då blev
han arg!
På tal om utveckling så har den minsann sina baksidor också. I natt sov vi inte bra. Värsta skrikattacken mitt i natten vid 12 tiden. Och i vecka nu har han även dagtid varit väldigt grinig. Visst nöjd stundvis, men vi har minsann fått tålamodet testat. Ibland tror jag jag kommer att blir tokig. Tur att han sover ibland. Så nu vet vi det, tänder och utveckling, ingen bra kombination. Men det hör ju till! Bara att suga i sig energi när han är nöjd.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar