Så här en graviditet senare

Hade ju för ovanlighetens skull
fotograf med ikväll.

Efter en fin helg på stugan blev det en gymkväll för mig och sambon. Mommo, som vi inte sett på ett tag då hon jobbat så mycket, kom över och tog Jason till parken och då begav vi oss iväg till gymmet för att gnugga lite armar. Denna gång tränade vi inte tillsammans, utan var för sig, men det är ändå kul att kunna vara där tillsammans som omväxling. Jag körde mitt nästsista pass på mitt 12 veckors träningsprogram, vilket innebär att jag snart måst hitta ett nytt program att följa. Än så länge vet jag inte alls vad jag ska hitta på. Tips någon?? Det enda jag vet är jag vill sätta in lite löpning nu också. Det är ju så underbart med ljusa vårkvällar och bar asfalt. Dessutom har jag önskat mig ett par löpskor tills jag fyller år om några veckor.

Fortsättningsvis kommer ändå mitt fokus att ligga på styrketräning kombinerat med promenader. Jag försöker gå minst 10 000 steg per dag. För jag har märkt att det är det, plus kontrollerad kost och styrketräning, som ger mig de resultat jag vill ha. Om jag bara skulle klara av att hålla det alla dagar. Hmm...Men det var inte det jag skulle skriva. Utan att löpningen kommer att finnas med mest som en må-bra grej. Jag tycker det är skönt att springa. Så jag gör det minst lika mycket för det mentala som för konditionen.

Men nu kom jag in på ett litet sidospår. Det jag egentligen tänkte berätta om var mitt lilla lekande efter gympasset ikväll. Det känns liksom lite inne att stå på händer och sånt just nu. Och inte kan ju jag vara sämre förstås. Men det är sällan jag tar mig tid att leka. Ikväll testade jag dock och jag kunde känna att det faktiskt finns hopp för mig! Tidigare när jag testat har jag inte alls kunnat hitta stödet utan vägg men ikväll kunde jag faktiskt stå några sekunder och jag kände stabiliteten på ett sätt jag inte gjort tidigare. Jag kommer ihåg när jag utbildade mig till Soma instruktör 2013, då lekte jag också lite med handstående. Men även om jag i övrigt var i riktigt bra form då så lyckades jag inte alls med handstående. Jag vet inte om det handlar om att jag nu vågar eller om jag faktiskt har bättre stabilitet och kontroll över kroppen nu jämfört med då- så här en graviditet senare!?? Det är ju i så fall smått fantastiskt!!

Handstående 2013. Men som sagt, här lyckades
jag inte alls hitta stabilitet utan vägg.

Nu gäller det bara att fortsätta öva. Tyvärr har vi väldigt trångt här hemma och dåligt med lekyta. Men det går ju att börja vara ute på gräset nu. Föreställer mig att jag ska kunna gå på händer på gräset sommar, får se hur det går. Jag måste ju åtminstone försöka! Utan att våga kan man inte vinna! :)

Jag tvingade sambon att filma när jag testade handstående, men förstås (!) så lyckades det inte lika bra här som just innan. Gången innan lyckades jag faktiskt stå betydligt längre, men fick väl prestationsångest här. Märk dock min glada nuna i slutet, så här glad blir man av att leka lite.