tisdag 15 november 2016

Om den där evighetslånga hösten

Jag som nyligen undrade om hösten aldrig tar slut blev inte varken förvånad eller besviken när regnet återvände till ön och snön förvandlades till ett sorligt slask. I helgen åkte vi pulka och byggde snölyktor, idag var vi i parken i kanske en kvart och var dygnsura från topp till tå. Jag och Jason hade med oss en av mina vänner, den enda av mina guldkorn som bor här på ön, och hon sa så klokt att "man måste väl genomlida detta för att uppskatta värmen och ljuset sen". Ja, visst är det så. Men det enda positiva med november i min mening är att den snart är förbi och det dröjer ett helt år tills vi är här igen.



Så där lagom ironiskt när vi nu är inne på ämnet lång höst, är att höstblåsorna återvänt till detta hus. I söndagskväll fick Jason 39 graders feber. Nu är febern nästintill borta men istället har blåsorna dykt upp. Stackarn får knappt i sig mat. Först hade han ingen matlust på grund av febern och nu har han blåsor i munnen så det gör ont att äta fast aptiten återvänt. Så ja, jag har varit hemma hittills i veckan, blir säkert hemma ännu imorgon men sen får vi se hur vi löser det. För troligen måste Jason vara hemma hela veckan. Två månader klarade han sig utan förkylning eller dylikt. Det är ju ganska bra jobbat ändå! (lite småironisk där ja, men vet ju samtidigt att det är så här med de små liven)

Men allt är inte dåligt. Vi har fått ha lugn och skön familjetid i veckan och Jason blir piggare hela tiden. Just nu verkar det mest vara blåsorna som stör honom lite, annars är han sig själv. Och jag fick träna på dagen idag, när Jason sov. För Conny är ju också hemma så jag kunde lämna huset (kortare stunder går bra, men jag tycker inte Conny ska utmana ryggen med att vara hemma hela och flera dagar med Jason). Vilken lyx alltså att träna på dagen, jag hade helt annan energi och kroppen var så med på noterna. Och nu har jag tid att göra annat på kvällen. Och så fin-kaffe-besök av hon min fina vän på eftermiddagen. Och dessutom har Jason varit betydligt mindre gnällig nu trots att han varit sjuk.

Så allt är inte skit. Trots att det är november.


2 kommentarer:

  1. Ånej, stackars Jason! Jag har inbillat mig att man i regel bara får höstblåsor en gång och sen inte får det fler gånger, men det stämmer alltså inte :/ Elma ska äntligen få gå till dagis imorgon efter att ha haft nässelutslag över hela kroppen (ingen mer kiwi åt henne) och sen på det feber :( Krya på er där hemma!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men suck alltså. Jo trodde först också att man får det bara en gång, men sen hörde jag från flera håll att de kan komma igen. Och dom sägs vara lindrigare andra gången men inte här. Mindre utslag ja visst, men han besväras mera dem nu. Om det var utslagen eller nåt annat men förra natten skrek/grät han hela natten. Fick han att somna ordentligt vid 5 på morgonen. Då sov han nån timme. Herregud jag har inte varit med om nåt liknande! Men på HC hittade det inget annat fel än blåsorna/utslagen. Håller att tummar och tår att han sover inatt!!! Tack!

      Radera