Ensam är stark...never!

Äntligen! Idag fick jag sällskap och draghjälp på cykelturen. Tre kvinnor starka trampade vi ihop nästan 50 km. Och vilken skillnad det var mot att cykla ensam. Det var både tyngre och lättare. Det var lättare p.g.a draghjälpen, men tyngre eftersom jag tog ut mig mera. Men aldrig har det känts så lätt att cykla 50 km. En helt okej snitthastighet kom vi upp i också. Har kommit upp i samma ensam också, men då har jag haft medvind i princip hela vägen. Skillnaden idag var att vi hade motvind halva vägen men landade ändå på denna medelhastighet. Enda problemet, som kommer att bli ett problem under vättern också, är min förbannade rygg. Den var helt slut idag. Men jag hoppas att små mikropauser under loppet hjälper mig. En liten bensträckare efter varje 50 km eller dyl så ska jag nog fixa det.

Nu är jag trött och mör, och sängen känns verkligen inbjudande. Go'natt!