fredag 18 november 2016

Hur ofta tränar Du?

Sen jag började simträna när jag var 11 år har träning varit en naturlig del av mitt liv. Den bara finns där. Ska finnas där. Bör finnas där. Måste (?) finnas där. Som jag sa till min terapeut idag,"träning är en del av min identitet". Jag vet inte vem jag är om jag inte tränar. Det här hänger ju ihop med den bild jag har av mig själv, och vad jag brinner för här i livet. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan träning. Under ett år av mitt vuxna liv har jag inte tränat, eller den träning som blev av då var så lite så den var nästan obefintlig. Det var när jag hade gått ut gymnasiet och gick till massör i Vörå. Och när gymnastikläraren där sa att jag måste skärpa mig om jag ska bli godkänd fick jag panik. Detta var så långt bort mig själv som jag bara kunde komma.

Det tog ett tag för mig att hitta tillbaka till mig själv. Eller det jag ansåg att var jag. Och nu är träningen så viktig och naturlig att den aldrig skulle kunna falla bort. Inte helt iallafall. Även om motivationen till allt annat vad gäller kost och strikta vanor går och gömmer sig i en mörk vrå, så finns träningen där. Lika självklar som att jag går till jobbet.

Däremot har det blivit mindre träning nu i höst än jag skulle vilja. Jag tränar oftast tre, ibland fyra, gånger i veckan. Mitt mål är att träna fyra- fem gånger i veckan. Då känns det bra, då känner jag mig nöjd. Men de senaste veckorna har det inte känts rimligt att hinna med. Men det är helt okej, det är så omständigheterna är just nu.

Nu har jag dock fått en utmaning. Jag ska under två veckors tid släppa all kontoll vad gäller träning och kost. Helt tvärtom mot vad mina utmaningar brukar bestå av. När det gäller träningen ska jag endast träna om jag verkligen känner att jag vill. Inga måsten här inte. Kommer minst sagt bli intressant!

Nu är jag så sjukt nyfiken på, hur ofta tränar DU? Om du tränar. Om inte, varför? Vad är ditt mål, och hur ser din livssituation ut. Har du barn, familj, är du singel osv? Vad tycker du att är lämlig träningsmängd? Och lyckas du nå ditt träningsmål? Om inte, stör det dig? Jag är inte alls ute efter att döma, men jag är så intresserad av hur andra ser på det här med träning. Kanske ställa mina egna värderingar på spets!

Nu. Kommentera! Tack!

Lite bildbevis från en träningsnörd.

En gammal bild (cirkus 2013). Älskar minen, haha!


En preggo-träningsbild. Detta var på bf-dagen 1.1.2015. Tränade ända till dagen innan igångsättning.


 Och senaste träningsbilden jag hittade i min telefon. Från mitt personrekord i benpress härom veckan. 250 kg för att vara exakt.


4 kommentarer:

  1. Ett intressant ämne som nog är viktigt att reflektera över för alla människor, oavsett var på skalan "träningsfreak till soffpotatis" man befinner själv. Efter 10år som instruktör var det inom instruktörsrollen jag hade min identitet (som du skriver att du har det i träningen). Det har varit en lång resa att hitta mig själv utanför den rollen, men ack så skönt då jag väl gjort det!! Idag är träningen äntligen en hobby för mig, hobby med ett litet måste för att hålla ryggreuman i schack, men ändå bara rolig! Så hur tränar jag idag då? Två gånger crossfit per vecka (veckans höjdpunkt!), sen blir det oftast 2-3ggr till per vecka som det blir crossfit inspirerad träning hemma/på gymmet/på arbetsresan. Idag absolut inget dåligt humör om träningen inte blir av, men visst prioriterar jag den och planerar vardagen utifrån att försöka få in den :) Hejja dig som vågar reflektera, försöka tänka nytt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Denise! Så kul att du har hittat glädjen i träningen på ett nytt sätt. Heja dig också! :) Ja, jag mig lite smått nervös inför min utmaning. För ofta "tvingar" jag mig själv att träna, fast jag inte jättesugen just då. Det är ju sällan man ångrar ett träningspass tänker jag. Och detta måste kan ju vara både sunt och osunt. Sunt att man har ett driv till att ta hand om sig själv och kroppen, men osunt om det blir till en negativ spiral och man känner att man mår dåligt om man inte hinner med det man "borde". Så visst, det är alltid bra att ta ett steg bakåt och fundera över varför man gör som man gör. :)

      Radera
  2. Du kom upp på mitt fb-flöde och efter att ha läst kommentarerna där så kunde jag inte låta bli att komma hit o kommentera, :). Hör nämligen till dem som inte tränar. Det beror främst på att jag aldrig fått något ut av det på ett känslomässigt plan. Eller nej, nu ljuger jag. En gång i högstadiet spelade vi korgboll o jag hade en freakin' flow (är över 30 nu). En gång när jag var lite över 20 var jag på afrodanstimme o kände hur allt plötsligt funkade o flöt och jag bara skrattade rakt ut av glädje medan kroppen rörde sig som av sig själv.

    De är de enda gångerna i mitt liv jag känt att det varit fuckin great att röra på sig. Annars har det alltid varit jobbigt o ett tvång. Någon gång har jag försökt, för jag vet ju hur hälsosamt det är, o då har jag kunnat känna mig nöjd efter ett pass, men inte pga att det fysiskt känns skönt utan för att jag kom igenom pärsen.
    Ifjol försökte jag under tre månader träna med en pt, för att försöka hitta en rytm o en glädje, men den kom aldrig.
    Har inget emot att röra på mig om det handlar om en biprodukt, t.ex. cykla för fullt från A till B, eller hugga ved, men att röra på mig bara för att röra på mig känns huvudlöst och meningslöst.

    Är inte en fysisk människa, trivs bäst med en bok i handen, med kroppen i viloläge o så "osynlig" som möjligt, för vill hellre fokusera på det som händer inne i hjärnan. Men. Faktum är att man blir äldre o kroppen behöver röra på sig för att må bra. Så är tvungen att tvinga mig själv till det, och det är projekt nr 1 just nu, att ens gå en meningslös promenad några gånger i veckan. Kan bara hoppas att det nån dag mittiallt skulle kännas bra och roligt... Är ofta avundsjuk på alla er som känner att träningen ger er nåt, kunde må bättre o vara smärtare om jag var likadan.

    Bara som en kontrast till alla träningspositiva kommentarer du fått, :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för din kommentar! Det var precis detta jag ville, att få fler perspektiv. :) Ja, jag kan ju inte säga vad det är som gör att vissa känner att träningen ger något och andra känner att det inte ger något. Om jag riktigt tänker tillbaka så tror jag inte att jag heller gillade att träna från början, men jag gillade tanken på mig själv som en "tränande människa". Eftersom jag alltid haft mer eller mindre problem med nån sorts övervikt så kände jag att så länge jag åtminstone försökte göra något åt det genom träning så kunde inte "folk" anklaga mig för att vara både fet och lat (säkert bara min egna hjärnspöken). Men hur som, nånstans längs vägen lärde jag mig gilla träningen.
      Och det jag vill säga till dig. Om du verkligen vill hitta nån träningsform...det finns ju en miljon alternativ idag känns det som. Vilket säkert kan kännas jobbigt i sig. Men våga testa på nya saker. På riktigt, en dag kanske du faktiskt hittar det du tycker är så sjukt roligt! Och tills dess, promenader är inte alls meningslösa. Sätt musik eller en ljudbok i öronen så blir det genast roligare. ;) Tack igen för din input!

      Radera