Lägesrapport- de magiska femmorna!

Nu har det gått dryga fem veckor sen jag skärpte till kosten och även träningen. Morgon- och kvällspromenader går jag nästan dagligen, och träningsprogrammet försöker jag följa så gått det bara går. Oftast går det bra men ibland måste jag korta ner passet lite pga tidbrist. Det är lite annat nu. Tidigare kunde jag ta den tid jag behövde, men nu är det inte alltid möjligt. Så man får göra så gott det går bara. I vilket fall som helst så kommer resultaten smygandes, även om det går upp och ner som allt annat i livet.

Eftersom jag alltid tränar ensam
har det blivit dåligt med formbilder
denna gång. Så det blev nån form av
selfie idag istället.

Resultaten hittills är jag rätt så nöjd med. Snart -5 kg på vågen, -5 cm i midjan och -3 % i fett. Innan resan (om 1,5 vecka) skulle jag vilja tappa ca 2 kg till. Eller helst 2,5 för då når jag en milstolpe på min resa tillbaka till "mig själv", alltså till den fysik jag trivs med. Nu kanske ni tänker att jag fokuserar lite väl mycket på siffror. Ja kanske det, men för mig fungerar det! Alla tjatar om att man helst ska slänga vågen och bara gå på spegelbild, känslan i kroppen, hur kläderna sitter osv osv. Och visst är dom faktorerna viktiga, men jag fungerar inte så. När jag ställer mig på vågen och kan se att siffrorna hela tiden klättrar neråt, då blir jag motiverad som f*n! Sen kommer det dagar då det står still eller till och med går upp, men det är okej. Dels vet jag att det kan bero på massa olika faktorer och ibland kan man inte göra något åt det. Men alltid tar jag mig en tankeställare och funderar på vad jag har gjort de senaste dagarna, har jag fuskat på nåt vis, ätit på andra tider, inte ätit tillräckligt, ätit för mycket, ätit fel, tränat för mycket/lite, inte gått mina promenader regelbundet osv osv? Oftast hittar jag svaret bland något av de ovannämnda, och jag kan se till att jag hamnar på rätt igen. Och det funkar för Mig!

Som jag tidigare nämnt hinner jag bara en bit på vägen nu fram till resan. Sen kommer jag fortsätta när vi kommer hem igen. Rom byggdes inte på en dag, och vägen till målet är ännu lång. Men jag ska dit, och till sommaren 2016 ska jag vara i mål. Det målet satte jag upp redan under graviditeten, och nu börjar jag äntligen tro att jag kommer att fixa det! Så stay tuned! Jag kommer, som ni redan märkt, inte att hinna/orka uppdatera lika ofta som tidigare då jag "deffat", men jag kommer att dela med mig av min resa.

Till slut måste jag ju bara nämna några ord om vår nu 9 månaders skrutt som har sån fart på att mamma och pappa har svår att hinna med. Drar sig upp överallt gör han, och biter i allt! Och allt får vi flytta undan för han når bara högre och högre upp i alla hyllor och skåp. Snart står han nog utan stöd tror jag, för han tränar på att stå i princip hela sin vakna tid. Ja ho ho, det är tur att han sover rätt så bra iaf, både dagtid och på natten (peppar, peppar). Ja, det är en härlig pojke vi fått!

Ibland tar vi en liten paus, intar
en sån där layd-back pose och
tittar vad som händer i dumburken...

...men oftast ser det ut så här. Det blir
snart hål i mammas nya bordduk!!

När allt faller på plats

Vintern kom ju äntligen. Men lite skeptiska är
vi ännu till pulkan.

Ni vet den där känslan av att ligga steget efter, att aldrig riktigt hinna med och att alltid känna att man har något som man borde få gjort. NU. Så har jag känt i flera månader. Det kan vara allt från disken som samlas på hög och klockan är 22 och jag vet att jag hatar att vakna upp till diskhögen men samtidigt behöver jag göra mig redo för sängen. Eller träningen som stressas igenom för jag inte vill vara borta så länge för jag vet att sonen är på sitt grinigaste humör och sambon ska dessutom hinna träna. Den där promenaden jag borde gå men dammsugaren ropar också på mig, tvätten som samlas på hög, maten som ska handlas, lagas...osv osv, listan kan göras lång. Jag tror att det flesta känner igen sig, i viss mån iallafall. Och jag känner hur pulsen stiger bara av att skriva ovanstående rader. Och då jobbar jag inte ens, men tiden vill ändå inte räcka till. Men så här om dagen upplevde jag nånting fantastiskt. Plötslig var jag I FAS. Jag hade hunnit med alla måsten och jag kunde ta mig an saker, pö om pö utan att känna en galen stress. Allt bara föll på plats. Och jag kunde andas ut för första gången på säkert ett halvt år.

Hemligheten? Vet inte, men jag anar att det har och göra med att sonen är i en bra period nu, sover ganska länge på dagarna, sover rätt så bra på natten och är ganska lättskött däremellan. Ger sig ut på egna äventyr i hemmet och upptäcker sin värld. Så länge han har sysselsättning (och jag lite ögon i nacken) är han nöjd. Det kommer säkert ändra igen men just nu är det ganska bra. Men största orsaken till att allt funkar just nu är nog ändå mina egna förändringar. 

Under hösten har jag jobbat mycket med att bygga upp min styrka igen efter graviditeten. Och det har gått bra och jag har blivit starkare och starkare. Ändå har det stört mig något enormt att det inte hänt mera med spegelbilden. Jag har försökt, i flera omgångar, att förbättra mina kostvanor, för det är ju där nyckel till förändring ligger. Men det har liksom bara inte funkat. Jag har säkert inte velat det tillräckligt mycket. Men innan julen började jag bana in nya TYDLIGARE och bättre vanor. Och efter nyåret blev det full fokus på målet. Det kan ha nånting och göra med att vi fick vår semesterresa bokad till slut och därmed steg motivationen, och att dessutom sambon är med på samma tåg gör stor skillnad.

Jag kommer inte att hinna nå mitt stora mål till resan, dit har jag långt ännu. Men jag kommer att hinna komma en bit på väg. Och ÄNTLIGEN känner jag att det börjar lossa. Det har bara gått två veckor sen jag började på riktigt och det har inte hänt jättemycket med ändå tillräckligt för jag ska hållas motiverad och se att det händer nu. Jag har en lång väg att gå men ingenting är omöjligt, och jag KAN detta. Något jag måste intala mig själv nu som då eftersom jag under mina misslyckade försök under hösten tappat tron på mig själv lite grann. Så det är verkligen inte läge att svika mig själv igen. Nu är det dags att hålla fokus på målet och inget annat.

Gym i Las Palmas 2013. Brännan och formen var det inget fel på här. I år blir det att åka till södra sidan, och träna benen och rumpan i alla trappor i Puerto Rico. Och  (ett förhoppningvis dugligt) gym har vi på hotellet.

Pottpojken.

För att knyta ihop säcken så kan jag alltså konstatera att i och med att jag sover rätt så bra, äter regelbundet och bra, inte äter socker eller annat skit och tränar bra så funkar också resten av livet. Det är bara så det måste vara. Gällande träningen så följer jag nu alltså Kris Gethins 12 veckors träningsprogram, ett liknade som jag har följt tidigare men det här är ett nyare. Jag saknar basövningarna lite grann men det känns bra att ha ett ordentligt program att följa, det blir inget "lallande". Och jag behövde verkligen variation, Får återkomma till basövningarna sen igen. 

Sist och slutligen ska jag nämna att vår älskade trollunge nu kryper, sitter bra, har börjat stiga upp, säger ma-ma och pa-pa och har varit och flugit till Österbotten och hälsa på moffa i veckan. Kort sammanfattning av vad vår 8-månaders klimp sysslar med just nu. Underbara unge som det är ett nöje att vara mamma till!

Min 21 dagars utmaning

Nä nu! Nu får det vara slut på det här. Jag har försökt hålla mig till att äta socker på helgerna. Det har gått så där. Ibland har jag ätit på vardagarna också. Mitt sötsug har varit värre än vanligt sen Jason kom (jag skyller på amningen även om jag vet att det är en dålig ursäkt). Men även om jag försökt hålla mig till att äta onyttigt på helgerna så har jag nu kommit fram till att det inte heller är någon bra idé. För det har blivit frosseri utan dess like. Ok, kanske inte så extremt. Men det har blivit alldeles för mycket av det "goda". Och jag mår inte bra av det. Det är så onödigt!

Så, inspirerad av några i min omgivning kommer jag nu att "detoxa" mig lite. Det har varit aktuellt med sockerfri september, några började i oktober och jag började igår. För jag tycker ju om att göra lite som jag vill. Och jag har för mig att det krävs 21 dagar för att få till en förändring, alltså att bryta eller skapa en vana. Så mitt mål är att vara utan socker i 21 dagar. Men jag kommer att ta det en vecka i taget. Så nu fokuserar jag på att vara sockerfri fram till söndag.

Sen är det ju lite knepigt det där med sockerfri? Socker finns ju i så mycket och alla kolhydrater är ju egentligen socker. Men jag kommer inte att vara extrem under dessa veckor. Mitt fokus kommer att ligga på att skippa det värsta. Alltså inget godis, inga kakor eller bullar, ingen glass och ingen läsk. Sen kommer jag även att försöka undvika tillsatt socker som t.ex. i yoghurt. Däremot kommer jag att äta kolhydrater i form av frukt, rotsaker, havregryn och knäckebröd. Som exempel. Jag kommer inte heller att begränsa mig så pass mycket att jag inte skulle äta ris eller potatis, men det är inget jag äter varje dag. Som sagt, fokus kommer att ligga på att skippa det som är värst. Jag kommer även att skippa t.ex. honung som jag gärna använt för att söta lite när jag äter naturell yoghurt eller kvarg med bär. Om jag absolut känner att jag behöver lite sötma för att balansera upp något väldigt surt så kommer jag använda lite sötning i form av hermesetas. Men jag ska så gott det går försöka vänja mig av med den söta smaken.

Hittade denna, kan vara bra att använda som
 hjälp när suget kommer smygande.

Belöningen då? Ja självklart behöver jag ha någon morot. Om jag klarar 21 dagar utan "skräp" så kommer jag att belöna mig själv med ett mycket efterlängtat frissabesök.

Sugen på att hänga på min utmaning? Det finns säkert något du längtar efter att göra/köpa men kanske inte "ids". Jag tycker t.ex. att det är löjligt dyrt att gå till frissan. Men jag tänker att man sparar ganska mycket pengar på att inte köpa godis osv, speciellt om man fortsätter efter dessa 21 dagar. Så inget att fundera på med andra ord. Och du, det går lika bra att börja idag fast det är tisdag mitt i månaden, det behöver inte alltid vara den 1:a eller en måndag. ;) Tryck på like-knappen nedan om du är sugen på att anta utmaningen.

Lycka till!

Bilder från mina diet-resultat 2013 och 2014. Nu ska jag inte dieta så bilderna är på så vis
inte relevanta. Men ändå lite för de bevisar att jag kan om jag vill! Och orsaken till att jag vill ha med dom är för att jag under dieterna hade väldigt lite sötsug. Så som sagt, jag vill peppa mig själv att det går att vara utan socker och med lite ytterligare justeringar kan man komma ganska långt. Nu är jag långt från detta med tillbaks hit ska jag igen, i sinom tid. En sak i taget.

Fyra månader- mamma, motivation och bebis

Fyra månader. Så länge har nu vår lilla guldklimp funnits hos oss. En sommar och lite till. Vi vaknar och plötsligt är det kväll igen. Ett liv som småbarnsmamma rusar förbi.

Vad har hänt då? Ett helt tredjedels år har passerat och Jason har bråttom med allt. Vid 4 månaders ålder har han:

• vänt sig från mage till rygg
• "skaffat" sig två tänder (väldigt tidigt)
• fördubblat sin födelsevikt (väger nu 7,9 kg och är 65 cm lång)
• berättat hela sin livshistoria genom skratt, "prat" och skrik
• börjat visa lite blyghet inför vissa människor men oftast får man ett leende
• börjat visa tendenser att ta sig framåt samt plaskar som tusan i badet (blir bra att börja på babysim imorgon)

 

Annars då. Ja,sommaren är slut och jag saknar redan att känna mig så där sommarbrun och fräsch. Nu gäller det att försöka hitta rutiner som gör att man känner sig fräsch ändå. Dvs. träna regelbundet, gå dagliga promenader samt äta bra och mångsidigt. På tal om träning så går det riktigt bra. Ibland har jag svårt att få till den, men då blir det hemmaträning i nån form. Helst tränar jag på gymmet, men det kräver att Jason sover, och hans sovande går inte alltid att lita på. Men idag lyckades det, och dessutom började jag med mitt nya upplägg idag, så det kändes verkligen kul att träna. Jag är så glad och tacksam för att jag börjar återfå styrkan. Det vet jag att jag skrev för två månader sen också, men om jag ser tillbaka och jämför nu och då så har det nog hänt en hel del. Kan inte exakt sätta fingret på vad som hänt, men jag känner mig helt enkelt säkrare i övningarna och jag vågar lita på min egen kropp. Nu är det "bara" några lager fett som ska skalas av. Jag ser ju och känner att mina muskler finns kvar där under. 

Redo att ta mig an rodden. 50 kg idag
och jag kände att det finns mer att ge.

På tal om att skala av fett. Jag tror jag aldrig har haft så svårt att hitta motivation till att skärpa till kosten. Varje dag börjar bra, sen fallerar det nånstans halvvägs. Varje kväll försöker jag analysera vad som gick fel. Suget kommer ofta efter middagen, den tid då jag i mitt "tidigare liv" var på gymmet. Nu tränar jag ofta på dagen och är hemma på kvällen. Orsakerna till mitt sug är garanterat många, jag kan räkna upp flera faktorer som spelar in. Men det spelar egentligen ingen roll. För jag vet ju att det bara handlar om en enda faktor. Att verkligen bestämma sig. Det är inte svårare än så. Och jag vet ju att jag kan, jag har gjort det flera gånger förut. Och det stör mig så för jag vill inte vara där jag är nu. Jag vill inspirera och visa att det går att övervinna sina demoner. Men samtidigt vill jag erkänna att jag inte är någon super människa. Även om jag brinner för hälsa och träning så erkänner jag att jag inte är där jag vill vara nu. Jag lever inte som jag vill och som jag förespråkar. Inte fullt ut. Men jag tänker inte ge upp. Jag tänker inte finna mig i att jag är där jag är. Jag kommer fortsätta kämpa. Kämpa för att hitta tillbaka till den kropp jag trivs i. Jag kommer fortsätta analysera mina fallgropar och fortsätta kämpa för att hitta och hålla motivationen vid liv. Det är det enda sättet. Att fortsätta sträva mot en bättre version av mig själv. För jag vet när jag mår riktigt bra, då ska alla pusselbitar sitta. Nu när överblickar mitt liv är jag lyckligare än någonsin. På alla plan utom ett. Och det är dom där extra kilona som stör. Och det är mitt mål, mitt liv, och vad jag vill som styr. Och jag vet vart jag vill. Jag vet också hur jag ska komma dit. Jag måste bara våga. Våga vara lite obekväm med mig själv. Steg ett är att erkänna sina fel. Det har jag gjort. Steg två är att övervinna hjärnspökena. För att vinna måste man våga. Alltså,  våga vinna. Stay tuned.

Tack för den här gången hälsar jag och denna gladfis!

Getting stonger!!

Hur funkar det riktigt att vara mammaledig, ha en 10 veckors bebis och ta hand om sig själv, hushåll och allt där omkring. Hinner man alls njuta av sommaren? Svar ja. Jag trodde inte det var möjligt, men jag måste säga att det går över förväntan. Sen har vi faktiskt en rätt så lättskött bebis (peppar peppar) så jag kan verkligen inte klaga.

Jag har fått in träningen som en rutin nu och det känns så skönt. Tränar varje dag och jag har blivit starkare, wohoo! Märker att jag orkar bättre i övningarna, och jag klarar av att hålla knipet och bålstödet bättre. Och kondisen har också blivit bättre tack vare mina intervaller som jag kör några gånger i veckan. Än så länge har jag tränat mest med egen kroppsvikt, men fr.o.m nästa vecka blir det lite mera motstånd tror jag (väntar med spänning på mitt träningsschema...).

Plankan med benlyft.
Går bara bättre och bättre.

Ibland, rätt så ofta, brukar jag
stå i hunden.
Det känns bra, helt enkelt

Det enda som stör mig är att jag är så stor ännu, och att mycket av mina kläder inte passar. Men det är ju därför jag försöker göra något åt det (tålamod Victoria, tålamod!). Och jag tänker inte använda graviditeten som någon ursäkt, det var helt medvetet att jag valde att inte vara strikt med kosten under graviditeten, och jag visste hela tiden att jag skulle ha denna resa framför mig. Så det är bara att bita ihop och hålla fokus! Stay tuned!

Jag och sonen myser på Tammer training camp
förra helgen. 

Sjukstuga, bebissparkar och träningsmotivation

I 3-4 dagar nu har jag knappt gjort något annat än legat på soffan. Efter ett år utan minsta lilla bobba däckade jag totalt nu. Så kan det gå. Det har inte gått någon nöd på mig. Jag har haft kvalitetstid med min maginneboende. Vecka 28 och det lilla livet där inne tumlar runt som en brottare med adrenalinkick. Skönt att verkligen ha tid att känna efter vad som händer där inne, för nu är det livat dygnet runt. Ibland mera, ibland mindre, men ändå full fart. Och normalt hinner jag bara notera det i farten på jobbet eller dylikt, men det är mysigt att hinna känna och numera också se på magen vad som pågår där inne. Bebissparkar och sjukstuga, det är vad mina senaste dagar bestått av.

Däremot tror jag att h*n därinne är lite lätt konfunderad. Jag vet inte när jag sist skulle ha varit så här mycket stilla. Normalt går det ju i ett. På jobbet är jag i farten, hemma är jag i farten...och så träning på det. I helgen har jag inte ens orkat ut på en liten promenad. Det är konstigt, ingen träning på över en vecka. Och ändå är jag hungrig som en varg. Fast jag är stilla. Tror det är någon därinne som har en tillväxtperiod just nu.

Imorgon är sjukstugan över, har jag bestämt. Det har börjat krypa i kroppen nu. Och det ska bli extremt skönt att återvända till träningen snart. Men ändå, för första gången utan panik över att jag varit borta en vecka. I vanliga fall känner jag en extrem ångest över att inte kunna träna när jag är sjuk, men nu...nu är jag mer förlåtande. Eftersom jag inte har något annat mål än att hålla igång, så är prestationskraven på mig själv mindre. Jag tränar för att må bra, men jag har inget mål som "stressar" mig. Det är säkert nyttigt för mig, att vara gravid. Får mig att se saker och ting annorlunda. För det sakens skull kommer jag aldrig att släppa träningen, den ligger mig alldeles för nära hjärtat. Men att släppa kraven på sig själv lite, det tror jag bara är nyttigt.

Det är annars än fin linje det där. Att vara motiverad alternativt känna sig pressad. Morot eller piska? Tror inte att nån helt och hållet kan motivera sig själv genom enbart "positiva" faktorer, dvs. morötter. Tror man försöker lura sig själv om man säger att man alltid är motiverad till träning. Att man alltid längtar efter att svettas och ska se det som något positivt. Visst är det bra om man kan känna sig positivt driven. Men för alla som stävar mot någon slags förändring eller annars bara nöter på, så kommer det att komma dagar det smakar skit. Och det är då man väljer, väljer utgående från vad man har för mål. Betyder det tillräckligt mycket så drar man sig dit ändå. Väljer att genomföra träningspasset trots att motivationen tryter. Väljer att ta till piskan.Och det är ju sällan, för att inte säga aldrig, som man ångrar ett genomfört träningspass. Men jag får känslan av att man ofta ser ner på detta. Att använda piskan. Allt ska vara så positivt och roligt och befriande och härligt. Och man ska släppa alla måsten och bara känna att man vill! Fine, lyckas du med detta wow, bra jobbat. Men jag erkänner, jag behöver piskan ibland. Och så länge jag mår bra efter mitt träningspass så spelar det egentligen ingen roll vad som drivit mig dit.

Det jag försöker säga. Träning mår vi bra av. Old news. Stillasittande, inte bra. Funkar endast i korta perioder. Men hur du väljer att genomföra din träning, med vilken attityd och vilken sinnesstämning, det kan variera. Skäms inte för att du ställer högre krav på dig själv ibland. Att du målinriktat och medvetet är på väg någonstans, och att du kanske behöver piskans hjälp för att ta dig i mål. Alla kanske inte förstår dig, men vad spelar det för roll egentligen, det är ju ditt liv. Sen om det kommer en period då du känner att du kan släppa kraven på dig själv. Gör det. Det är också nyttigt. Lyssna på din magkänsla. Vad är lathet och vad är sunt förnuft? Har du kommit så långt att du fått in träningen som rutin, då behöver du inte vara orolig, den finns där och det kommer troligen alltid att finnas där. Därför är jag inte orolig. Snart är jag tillbaka på gymmet igen, och tills dess, hej soffan!

Stugliv- inget hinder för träning!

Semestern är i full gång och väldigt snart är den förbi. Trots att vädret är kallt och blåsigt så njuter vi och har det bra ändå. Och tur att vi har 2 veckor semester kvar i augusti, förhoppningsvis får vi njuta av lite mer värme och sol då!

Det som ändå är bra med lite svalare väder är att det är skönt att träna utomhus. Normalt tycker jag att det är jobbigt att springa på sommaren men i år har det varit riktigt skönt. Jag har knappt sprungit under hela våren när jag kört min deff, jag tror jag sprang 3 ggr på 3 månader. Men nu under semestern tycker jag det är skönt att springa. Det finns en runda här vid stugan som är drygt 4 km, och det tycker jag är ganska lämpligt. Jag vill inte springa jättelånga rundor för det går inte ihop med mitt mål- att bygga muskelmassa. Men det är lagom längd för att träna lite flås, kicka igång förbränningen och få en bra blodgenomströmning i musklerna. Dessutom brukar jag lägga på backintervaller på slutet. Och backintervaller är tammetusan smått magiska. Man märker resultat direkt! Det är  nog tack vare dom som jag förbättrat min hastighet på denna runda med 1 km/h på bara en vecka. Igår fick jag med sambon på backintervallerna också. Det var kul, det har nog aldrig hänt förr! :)

Idag blev det cirkelträning ute. Det är riktigt roligt. Vi har som sagt viktstång och lite vikter här så det är ganska lätt att hitta på övningar man kan göra. Det är bara att anpassa reps-antalet eftersom vi inte har hur mycket vikter som helst. Så det brukar bli lite mer högrepetitionsträning än vanligt.

Det som jag tycker är svårast med att träna så här på stugan är att man inte ska ta sig någonstans. När vi åker till gymmet så är man mentalt inställt på att träna, huvudet vet det och kroppen vet det. På gymmet är det träning som gäller. Men här på stugan ska man plötsligt från att ha suttit i soffan eller legat och solat hoppa upp och börja träna. Kroppen och knoppen fattar Nada! Men det där tror jag är en övnings- och vanesak. Och jag har några knep. Dels brukar jag försöka bestämma redan på morgonen vilken tid jag ska träna, så att jag hinner vänja mig vid tanken. Och så brukar jag säga det åt resten av familjen, bara så det är sagt- då måste man göra det också! ;) Och sen brukar jag ibland ta en kopp espresso innan för att höja energinivån.

Bland annat dessa övningar ingick i min cirkel idag.

Detta var allt för denna gång! Njut av din semesterträning, oberoende om du gör den inne eller ute!

Byggstenar

Allt här i livet handlar om att hitta bra byggstenar, och bygga en stadig grund som håller att stå på. Är byggstenarna ojämna och skrangliga så blir grunden ojämn, och när man sedan ska bygga vidare så blir det väldigt ostadigt och vingligt på toppen. Gäller förhållanden av alla de slag, ekonomi, arbetsliv, kunskap...ja listan kan göras lång. Men inte minst gäller detta att hitta bra byggstenar när man ska bygga en stark fysik, en fysik som håller i längden, inte bara för sommarens beachform.

Detta är något jag håller på och lär mig. För jag påstår inte att jag är där ännu, men jag strävar ditåt och lär mig mer hela tiden. Att hitta de byggstenar som passar mig, som tar mig till mitt mål. Jag har, som ni kanske vet, flera mål. Mitt huvudsakliga mål som genomsyrar allt jag gör är "en kropp för livet". Jag vill alltså ha en sådan fysik som möjliggör allt jag vill åstadkomma här i livet. Jag vill hålla mig frisk och stark livet ut. Sedan kan något oförutsett inträffa, det vet man aldrig. Men jag vill göra allt JAG kan för förebygga sjukdomar, förslitningar och skador. Denna tanke driver mig framåt och gör att jag i princip alltid är motiverad till träning.

Sedan har jag mer specifika och kortsiktiga mål. Jag har sagt att jag nångång ska tävla i någon gren inom bodybuilding, troligen bodyfitness, men för detta mål har jag ännu inget spikat datum. Mitt närmaste mål är att genomföra en deff, det vill säga, träna och äta så att min fettprocent minskar och muskelmassan bibehålls så långt som möjligt. Detta för att få fram mera muskelkonturer. Ett annat viktigt mål för mig under denna deff är att upptäcka mina starka och svaga sidor. Det vill säga, hurudant träningsupplägg fungerar för mig, vad ger resultat och vad är mindre bra. Dessutom upptäcker jag mina svagheter rent kroppsligt, och när deffen är slut vet jag vilka områden jag behöver fokusera på och jobba mera med. Allt detta för att få en jämn och stark fysik som håller i längden.

Det ni, mina vänner, är en resa utan slut. Men jag njuter av färden!

Glad tjej efter genomfört gympass

Byggarmat deluxe! Kyckling med lök, vitlök, färsk basilika, oregano och chili. Slurp!

Dags för lite uppdatering

Oj vad många kvällar jag har tänkt att jag ska skriva ett blogginlägg, men när tiden är så knapp att jag inte ens hinner träna...då är det illa! Och då kanske ni förstår att jag inte prioriterat bloggandet. Men en liten uppdatering ska ni få nu.

De senaste två veckorna har varit MYCKET intensiva, och varenda ledig stund har gått åt till renovering och flytt. Under de mest intensiva dagarna har jag helt prioriterat bort träning och kostupplägg. Så jag har hamnat lite ur balans. Men det betyder INTE att jag har gett upp. Det positiva är att tack vare allt tungt kroppsarbete i samband med flytten har jag fortsättningsvis gått ner i vikt, och här i veckan nådde jag ett delmål: - 5 kg! 

Men det är intressant att se vad som händer med kroppen när den inte får den träning den är van med. Allt slit och släp de senaste veckorna har gjort att både jag och sambon gått omkring som två krymplingar och klagat på ont både här och där. Skulle vi ha tränat som vi brukar under denna period är jag säker på att vi skulle haft mindre ont. Så än en gång är det bevisat, kroppen behöver träning! Och jag blir mer och mer övertygad om att jag kommer att träna livet ut, även när jag är 85, om jag får leva så länge.

Men tillbaks till dieten och träningen. Det kommer att vara några dagar till som är så här galet intensiva, men fr.o.m 1.5 kommer jag att göra en del justeringar. Då kommer jag lägga om min diet och köra en ketos variant den sista månaden. Alltså inga kolhydrater. Igen en gång baserar jag mitt kostupplägg på Connys tävlingsdiet. Om det behövs, och jag känner att jag inte är nöjd efter en månad, så kan det hända att jag förlänger dieten med en vecka. Detta p.g.a av "pausen" jag haft nu. Men det beror helt på hur det går här i maj.

Så, det var dagens uppdatering från vår nya soffa i vår nyrenoverade lägenhet. (Behöver jag säga att jag trivs). Imorgon är det väckning i arla morgonstund för promenad i vårfina Mariehamn.

Gör om. Gör rätt.

Jag känner att jag varit lite dålig på att skriva på sistone. Det beror på flera saker.
Dels har jag umgåtts lite mer med mina vänner här på ön de senaste dagarna.
Och dels har jag haft lite dåligt med gnista den här veckan.

Jag var så taggad på måndag. Kände att det skulle bli skönt att komma in i träningsrutinerna igen. Och tränat har jag gjort. Varje dag. Men min svaga punkt den här veckan har varit kosten. Jag har saknat det där lilla extra, det som gör att jag verkligen VILL håll kosten till punkt och pricka. Och det i sin tur har resulterat i att siffrorna på vågen stått stilla den här veckan. Och det har lett till att motivationen sjunkit ytterligare, fast det borde vara tvärtom. Det är inte stora "missar" jag gjort, men alla små detaljer räknas. Det vet jag ju.

Jag vet ju vad jag måste göra och jag vet att jag fixar det. Nu är i och för sig inte mitt viktmål något akut, det är i augusti då jag tävlar i triathlon och i september när jag ska springa lidingöloppet som jag behöver väga mindre, men jag vill ju ändå gå ner till en vikt jag känner mig bekväm med. Och dit har jag några kilon. Och dessutom är det ju lättare om man går ner lite hela tiden fram till målvikten än om man ska gå ner mera på en kort tid.

Gör om gör rätt. Helt enkelt. Se till att de små detaljerna faller på plats. Det börjar inifrån, resultaten syns så småningom utanpå.

Idag har jag tränat så att det står härliga till. Hoppade in och drog ett RML pass idag, följt av Soma. Jag har riktigt tung benträning i mitt RML pass just nu, så det kändes rejält sen på soman. Tungt som sjutton. Dessutom har jag cyklat till och från jobbet idag, ingenting större sak i sig. Men om man lägger till att jag har lite luft i bakdäcken, växlarna inte fungerade så att jag fick cykla i tvåan hela tiden OCH att jag hade motvind så kan ni kanske förstå att det blev ganska tungt. Cykelturen hem gick på 25 min, normalt tar den 15 min.Till på all träning och motig cykling har jag städat huset ikväll.

Mycket energi kan man  frambringa om man bara vill. Nu är jag redo för Helg. Ja, för mig är det helg nu. Och har mycket roligt att se framemot. Imorgon är det full agenda med bl.a. en hemrehabprojektets avslutningslunch med kollegorna på Nautical följt av häng med bästaste Jannica. Och på lördag väntar Träningsverkets medlemsfest på Indigo. Så jag tror det blir en riktigt bra helg!

"Kom igen flickor nu kör vi!"

Mör mörare...och så jag. Så känns det.
Idag var det simning som gällde. Och nu är hela min kropp så slut att det är tungt att sitta och skriva. Men va det är skööönt. 3300 meter tankade jag på simkontot idag. Det var första träningen med mastersgänget efter juluppehållet, och jiises det var ingen lek! Gjorde väl av med närmare 1000 kcal under passet, och aldrig har pannbiffar och broccoli smakat så gott som efter det.

I höstas började jag simma igen efter 8 års uppehåll. I samband med triathlon träningen/tävlingen kom jag i kontakt med några som simmar i en mastersgrupp. Inom simningen får man vara med i masters redan vid 25 års ålder, så det passade ju perfekt. Som tur har jag upprätthållit simningen i viss mån sen jag slutade, så det var inte så stort steg att återuppta den. Men visst är det en enorm skillnad att köra sina egna pass och träna med andra efter pass som andra gjort. Men vilket härligt gäng det är! Mot slutet var det nära att vi gav upp och struntade i det sista varvet, men då sa en av tjejerna "nä kom igen, nu kör vi!". Och mot slutet av sista serien när mjölksyran pumpade som värst "Kom igen nu flickor, sista kvar, nu kör vi! Tänk er att det är sista 100 metrarna på ett triahtlon lopp, ingen ger upp nu!" Härligt med sånt pepp.

Nej, det är inte jag på bilden. Tyvärr. Det är duktiga Hanna-Maria Seppälä. Tycker simmare har så otroligt vackra kroppar.

Mitt mål- Min plan

De flesta av oss vet säkert att för att få resultat så behöver vi först ett mål. Ett realistiskt och konkret mål. Målet kan vara en siffra på vågen, en bild i huvudet av hur man vill se ut eller en förebild man vill eftersträva att likna. Eller så kan målet vara prestationsinriktat. Och detta tror jag är det bästa målet, för det blir så konkret. För mig är målet en kombination av dessa. Jag har delmål mål på vägen och så har jag ett huvudmål. För mig är huvudmålet att tävla i triathlon igen. Och med bättre resultat än sist. För att komma dit behöver jag bland annat förbättra min löphastighet. Och för att kunna göra det behöver jag gå ner i vikt. För som det är nu är jag för tung för att komma upp i den hastighet jag vill. Så ett av mina delmål på vägen är då bl.a. att gå ner i vikt. Ett annat delmål handlar mera om det estetiska. Jag vill ha en trimmad och vältränad kropp med synliga muskler. Jag vill vara en förebild för andra och visa att det går att komma dit man vill bara man ger sig f*n på det. Än är jag inte där. Men jag är på väg. Mitt tredje delmål är att komma i bikiniform till vår semesterresa v. 8. Det betyder 7 veckor hårt arbete och sträng diet. För mig är det bra att ha ett konkret mål inom en snar framtid för då får jag lite extra jävlaranamma (ursäkta det fula språket). -10 kg är målet. Och då har jag bra förutsättningar när jag under våren ska börja träna inför mitt triathlonlopp. 

För att nå målet behöver man även en konkret och bra plan. Min plan ser ut så här:

Måndag: simning
Tisdag: vila (drar RML på gymet)

Onsdag: gymträning (axlar, triceps)

Torsdag: simning

Fredag: gymträning (bröst, biceps)

Lördag: gymträning (rygg)

Söndag: gymträning (ben)

Utöver detta har jag morgoncardio 30 min minst 4 ggr i veckan och kvällscardio 30 min också minst 4 ggr i veckan. Dessutom kommer jag att sätta in lite intervaller efter styrkepassen för att kicka igång fettförbränningen ytterligare.

Men träningen är inte allt, trots att den är viktig. Kosten är minst lika viktigt. Min diet består av mycket protein och grönsaker, och minimalt med kolhydrater (och självklart inga sötsaker eller någon alkohol).

Jag vet att det är en ganska tuff period jag har framför mig, men den måste vara tuff för att det ska ge resultat. Och misstolka mig rätt. Jag tycker inte illa om min kropp på något vis. Tvärtom, den är det bästa jag har. Den är mitt viktigaste redskap. Jag vill bara, som sagt, bli den bästa jag kan bli. 

Avslutningsvis: dagens formcheck (svårt att ta icke-suddiga bilder när man har pump ;))