Vidgar mina vyer i den åländska bygden

Jag kämpar på med min cykling. Det går si så där. Oftast tycker jag det är skönt att komma iväg, rulla igång benen och känna att jag får upp farten. Idag gick det riktigt bra...halva vägen. När jag vände om och skulle cykla hemåt fick jag veta varför det gått så bra åt andra hållet. Jaha- motvind igen. What else is new! Denna ö måste tammetusan vara en av de blåsigaste ställena i världen. Helt garanterat. Och jag trampar och trampar och ändå får jag inte upp farten. Jag har försökt variera kadensen, alltså trampfrekvens per minut. Och jag känner att det inte är konditionen det är fel på, jag har bra ork. Men hur jag än gör landar jag som ni ser här brevid på en ganska låg medelhastighet. Surt. Visst, det är inte hastigheten som är det viktigaste i vätternrundan men jag tänker inte sitta och nöta på sadeln i mer än 13 timmar- max! Och då har jag räknat in pauser. Det betyder att jag behöver ha en medelhastighet på 25 km/h. Det ska INTE vara omöjligt. Har lyckats tidigare. Men då har jag säkert haft medvind...helt garanterat.