Jag skulle alltså under två veckors tid släppa alla "måsten" gällande kost och träning. Och nu har jag i och för sig inte varit väldigt strikt gällande kosten i höst, men när det kommer till träningen ligger det där "måstet" och tynger ner axlarna. Jag hade egentligen inte upplevt det så, förrän jag själv satte orden på det. När jag uttryckte att jag mått dåligt om jag inte hunnit träna det jag ansåg att jag "borde", så insåg jag att min relation till träningen inte är så sund som den skulle kunna vara. Så min utmaning var faktiskt en utmaning. Jag var tvungen att ta ett steg tillbaka och känna efter.
Det första som kom till mig var frihetskänsla. Vad skulle jag hitta på nu, när jag "fick" göra precis som jag ville? Resultatet blev att jag tränade lite mindre, lite annorlunda och nästan helt utan att jag tvingade mig själv till det. Jag sprang en gång, styrketränade utan program några gånger och simmade en gång. Och det lustiga var att jag har haft mer träningsvärk nu än jag haft under hela hösten. Jag har som sagt inte tränat lika mycket, men när jag väl har tränat har jag varit mer sugen, haft mer energi och helt enkelt fått till bättre träningspass.
Och jag hade ju glömt hur fantastisk simningen är. I onsdags var jag och simtränade för första gången på drygt ett och ett halvt år (om man inte vill räkna mitt deltagande i en triathlon-stafett som ett träningstillfälle). Men alltså fantastiska simning, vad du gör gott för mig! Det roliga är att jag kan vara strikt på ett sätt som jag inte är i nåt annat träningssammanhang. Under uppvärmningen lägger jag upp ett pass i huvudet, och jag följer det. Till punkt och pricka. Och den där styrkan och smidigheten jag känner i vattnet när jag väl har blivit ordentligt uppvärmd! Jag känner mig verkligen som en fisk. Jag glider fram med lätthet samtidigt som jag använder all min kraft för att "gräva" mig fram genom vattnet. Det går egentligen inte att beskriva med ord som ger känslan rättvisa, men jag känner mig som ett med mig själv helt enkelt. Och jag hoppas att jag lyckas få in simningen mer regelbundet igen, för den gör mig så gott.
Hamnade visst på ett litet sidospår här, men om vi återgår till min utmaning. Gällande kosten var det inte så stor skillnad egentligen. Allt går så på rutin just nu. Jag äter på samma tider, och det är jobb och familj som påverkar och styr mycket där, så rutinerna går inte att rubba så mycket. Men nu när jag i alla fall försökte släppa taget lite mer än vanligt så kunde jag ibland finna mig i en oväntad situation. Man kunde kanske tro att jag åt mer än vanligt, och mer onyttigt än vanligt, och visst var fallet så ibland, men inte alltid. När jag verkligen kände efter så frågade jag mig själv, behöver jag verkligen detta? Vill jag äta detta? Är jag faktiskt sugen eller äter jag bara för att andra också äter? Och ibland kunde jag faktiskt känna att jag kunde välja bort något, för när jag frågade kroppen om den ville ha plättarna till efterrätt så ville den egentligen inte det. SÅ nyttigt att inte låta allt gå på vana hela tiden. Och sen, när du faktiskt lyssnat och verkligen vill äta något gott. Njut då för tusan. Och skippa skuldkänslorna.
Ja. En nyttig utmaning för mig minsann. Och vet ni, vikten var exakt samma efter dessa två veckor som den var innan. Så det var inte så farligt att släppa kontrollen. Även om det inte alltid var så lätt som jag fått det att låta här ovan. Efter förra helgen, med julfest och julgröt och dylikt så kände jag mig verkligen som en valross på måndag. Och då kom den där alldeles för välbekanta känslan krypande. "Nu måste jag träna för att jag är i så dålig form. " Jag kände mig så värdelös så jag ville tvinga mig att vara sträng med mig själv för att känna mig lite bättre. Så det blev träning på måndag, lite halvt under tvång av mitt dåliga samvete. Men jag tränade i alla fall fritt så det blev rätt så bra ändå.
Nu slappar jag i några dagar, men efter att vi kommer hem från Österbotten väntar motsatsen till vad jag skrivit om ovan. Jag ska under två veckor vara så strikt som möjligt. Raka motsatsen det vill säga. Hoh, jag bävar redan. Men mer om det en annan gång. Nu ska jag njuta av min söndagskväll som känns som vilken lördag som helst. Bastu och snörullning följt av goda ostar och portvin. Och snart Beck på tv. Jag njuter som få. Gör det du också.
 |
| Och bilden har egentligen inget med inlägget att göra, men det var den jag hade att bjuda på ikväll. Så här kan man göra om man vill gå i lugn och ro i en taxfree butik. I några minuter i alla fall. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar