Men nu kom jag på sidospår. Let the årsresumé begin!
I januari var jag beslutsamheten själv. Jag hade ett mål och det gick ganska bra. Jag kände mig stark och laddad och allt flöt på som det skulle. Jag och Jason flög upp till Österbotten, annars tror jag inte det hände så mycket speciellt.
I februari var vi på vår efterlängtade semester till Gran Canaria. Härligt var det som alltid! Men när vi kom hem hade vi sjukstuga ett bra tag, inte lika kul.
Påsken inföll i mars i år. Påsken är min favorithögtid. Lediga dagar utan "måsten" och traditioner. Som vanligt var vi ute på Föglö på påsk och hade det skönt. Jason var fascinerad av brasan. Mars är förresten en lurig månad, man vet aldrig vad den bjuder på. I år blev den en vårmånad.
April är en av mina favoritmånader. Då känner man på riktigt hur allt vaknar till liv igen, och jag bara njuter (sen allt jag fyller år i april kan ju också vara en bidragade orsak). På tal om födelsedag så har jag inte den blekaste aning om hur jag firade min 29e födelsedag, och inte pga av alkohol. Men den var antagligen inte så märkvärdig. Jag började i alla fall på allvar öva på att stå på händer denna månad. Och övar, det gör jag ännu. Som jag och min kollega brukar säga, "tänk vad tråkigt sen när vi en dag kan det!"
Jag tror att maj är min nya favoritmånad (sorry april!). Jasons födelsedag, morsdag, ljusa kvällar (kommer ihåg hur fascinerad jag var nu senast i maj när det var ljust kl. 22 på kvällen, fantastiskt!) och varma dagar. I år var det ju riktig högsommarvärme i maj, och herregud vad vi njöt! Jag grävde i potatislandet i bara shorts och tränings-bh. Jag doppade mig i havet efter min löptur och solade naken på terassen, i MAJ! På bilden från Jasons födelsedag (8 maj) är det säkert 20 grader varmt och kommer ihåg att det blev riktigt svettigt i solen. I slutet av maj var vi till Nagu och hälsade på Jasons kusiner, och även då blev det mycket bad och sol. Härlig månad, verkligen! Dessutom blir det nästan alltid så att jag är i bäst form i maj, så det är ju lite extra roligt.
I juni hade vi semester och var på Föglö nästan hela tiden. Jag skulle ha hur många fina bilder som helst att visa från denna månad, men jag tycker denna summerar vårt liv så bra. Klockan är kanske 23. Kaspian fiskar, Conny fotar och jag sitter och njuter av livet (och dricker kanske en likör 43?). Och så svanarna i det plittplatta vattnet. Livet är bra härligt när det är så här. Annat kan man inte säga.
Liksom från juni så skulle jag ha hur många bilder som helst från juli månad. Och visst är det en fantastisk tid på året det också. Men juni är mer oförstörd, därför gillar jag nästan juni bättre. I juli ska liksom allt hända och då ska man njutanjutanjuta för snart är det slut. Puh! Skulle Conny kunna ha semester i juli skulle det ju vara fantastiskt, men så är tyvärr inte fallet. Så istället försökte vi njuta av juli så mycket som möjligt genom långa helger på föglö, och även genom att åka ut de onsdagar han var ledig. Däremellan blev det mycket strandhäng med lilleman. Och så var syster min och därmed även Jasons kusiner här rätt så mycket i flera omgångar under sommaren, så det var jätteroligt att hänga med dem. Och en släktträff fick vi till också. Så visst var du fin även du juli, även om du bidrar till lite väl mycket stress över att sommaren snart är slut. (Ni börjar kanske förstå varför jag gillar april, maj och juni så mycket? Då har man allt framför sig ännu)
I augusti hände det mycket. Vi hade en vecka semester igen, donade och målade för fulla muggar på Föglö. Min favoritbild från denna månad är ändå denna. Jag älskar solrosor, och jag blev så rörd då Jason hade varit med farfar och plockat denna åt mig medan jag och Conny badade bastu. Nästa år måste jag bara så solrosfrön! När augusti led mot sitt slut började jag jobba igen och Jason började dagis. Omtumlande på flera sätt. Nu var det slut på tiden som hemma mamma.
September var kanske den västa månaden i år. Normalt brukar jag tycka rätt så bra om september, är ofta fint då, men i år överskuggades allt av Connys ryggoperation. Men innan han åkte iväg till Åbo var vi på boxingsgala och såg Robert Helenius vinna på hemmaplan. Och under veckan Conny var i Åbo hade vi kusinbesök igen på ön. Denna gång i form av min bror från Skellefteå med sin yngsta dotter och resten av sin nya familj. Och Jason fick äntligen träffa sin jämnåriga kusin. Men resten av september handlade mest om att överleva vardagen.
I oktober var vi för första gången ut till Föglö efter Connys operation. Alltid lika härligt att hälsa på dessa ståtliga varelser. Så jag kan väl så här i efterhand konstatera att vi kommit till något slags normalläge här i denna månad. Även om allt förstås var väldigt skört ännu, och vardagen var tung. Väldigt tung. Och så blev vår älskade Hildur (katten) överkörd.
I november kom första och hittills enda snön denna vinter. Vi njöt så länge det varade, vilket inte var länge men ändå! I övrigt är det knappast någon hemlighet vid det här laget att jag verkligen hatar november månad. Men jag tycker ändå att den flöt förbi rätt så smärtfritt i år. När man är inställd på att det är grått och mörkt och en pina så har man inte heller så mycket förväntningar. Lite så.
Tycker december har varit evighetslång i år! Vi har hunnit med så mycket. Julfest, lillajul- firande i form av julgröt och pepparkaksbak, Österbotten-resa och så själva julen förstås. Och en massa annat vardagligt däremellan. Jag började dra klass igen i december, så nu är vi ett steg till påväg till någon slags normal vardag. Och så har vi haft sjukstuga utan dess like här i mellandagarna. Överlag har vi haft så mycket sjukstuga denna höst att det räcker för att täcka upp hela 2017. Ja, jag hoppas verkligen på ett bättre år nästa år (vilket börjar om ca en halvtimme i skrivande stund). Våren och sommaren 2016 var helt okej, till med riktigt bra stundvis. Men hösten 2016 skulle kunna gå och se sig där bak. Så ett jämnare, starkare och friskare 2017 önskar jag vår familj. Och det samma till er!
Gott nytt år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar