Lägesrapport- de magiska femmorna!

Nu har det gått dryga fem veckor sen jag skärpte till kosten och även träningen. Morgon- och kvällspromenader går jag nästan dagligen, och träningsprogrammet försöker jag följa så gått det bara går. Oftast går det bra men ibland måste jag korta ner passet lite pga tidbrist. Det är lite annat nu. Tidigare kunde jag ta den tid jag behövde, men nu är det inte alltid möjligt. Så man får göra så gott det går bara. I vilket fall som helst så kommer resultaten smygandes, även om det går upp och ner som allt annat i livet.

Eftersom jag alltid tränar ensam
har det blivit dåligt med formbilder
denna gång. Så det blev nån form av
selfie idag istället.

Resultaten hittills är jag rätt så nöjd med. Snart -5 kg på vågen, -5 cm i midjan och -3 % i fett. Innan resan (om 1,5 vecka) skulle jag vilja tappa ca 2 kg till. Eller helst 2,5 för då når jag en milstolpe på min resa tillbaka till "mig själv", alltså till den fysik jag trivs med. Nu kanske ni tänker att jag fokuserar lite väl mycket på siffror. Ja kanske det, men för mig fungerar det! Alla tjatar om att man helst ska slänga vågen och bara gå på spegelbild, känslan i kroppen, hur kläderna sitter osv osv. Och visst är dom faktorerna viktiga, men jag fungerar inte så. När jag ställer mig på vågen och kan se att siffrorna hela tiden klättrar neråt, då blir jag motiverad som f*n! Sen kommer det dagar då det står still eller till och med går upp, men det är okej. Dels vet jag att det kan bero på massa olika faktorer och ibland kan man inte göra något åt det. Men alltid tar jag mig en tankeställare och funderar på vad jag har gjort de senaste dagarna, har jag fuskat på nåt vis, ätit på andra tider, inte ätit tillräckligt, ätit för mycket, ätit fel, tränat för mycket/lite, inte gått mina promenader regelbundet osv osv? Oftast hittar jag svaret bland något av de ovannämnda, och jag kan se till att jag hamnar på rätt igen. Och det funkar för Mig!

Som jag tidigare nämnt hinner jag bara en bit på vägen nu fram till resan. Sen kommer jag fortsätta när vi kommer hem igen. Rom byggdes inte på en dag, och vägen till målet är ännu lång. Men jag ska dit, och till sommaren 2016 ska jag vara i mål. Det målet satte jag upp redan under graviditeten, och nu börjar jag äntligen tro att jag kommer att fixa det! Så stay tuned! Jag kommer, som ni redan märkt, inte att hinna/orka uppdatera lika ofta som tidigare då jag "deffat", men jag kommer att dela med mig av min resa.

Till slut måste jag ju bara nämna några ord om vår nu 9 månaders skrutt som har sån fart på att mamma och pappa har svår att hinna med. Drar sig upp överallt gör han, och biter i allt! Och allt får vi flytta undan för han når bara högre och högre upp i alla hyllor och skåp. Snart står han nog utan stöd tror jag, för han tränar på att stå i princip hela sin vakna tid. Ja ho ho, det är tur att han sover rätt så bra iaf, både dagtid och på natten (peppar, peppar). Ja, det är en härlig pojke vi fått!

Ibland tar vi en liten paus, intar
en sån där layd-back pose och
tittar vad som händer i dumburken...

...men oftast ser det ut så här. Det blir
snart hål i mammas nya bordduk!!

När allt faller på plats

Vintern kom ju äntligen. Men lite skeptiska är
vi ännu till pulkan.

Ni vet den där känslan av att ligga steget efter, att aldrig riktigt hinna med och att alltid känna att man har något som man borde få gjort. NU. Så har jag känt i flera månader. Det kan vara allt från disken som samlas på hög och klockan är 22 och jag vet att jag hatar att vakna upp till diskhögen men samtidigt behöver jag göra mig redo för sängen. Eller träningen som stressas igenom för jag inte vill vara borta så länge för jag vet att sonen är på sitt grinigaste humör och sambon ska dessutom hinna träna. Den där promenaden jag borde gå men dammsugaren ropar också på mig, tvätten som samlas på hög, maten som ska handlas, lagas...osv osv, listan kan göras lång. Jag tror att det flesta känner igen sig, i viss mån iallafall. Och jag känner hur pulsen stiger bara av att skriva ovanstående rader. Och då jobbar jag inte ens, men tiden vill ändå inte räcka till. Men så här om dagen upplevde jag nånting fantastiskt. Plötslig var jag I FAS. Jag hade hunnit med alla måsten och jag kunde ta mig an saker, pö om pö utan att känna en galen stress. Allt bara föll på plats. Och jag kunde andas ut för första gången på säkert ett halvt år.

Hemligheten? Vet inte, men jag anar att det har och göra med att sonen är i en bra period nu, sover ganska länge på dagarna, sover rätt så bra på natten och är ganska lättskött däremellan. Ger sig ut på egna äventyr i hemmet och upptäcker sin värld. Så länge han har sysselsättning (och jag lite ögon i nacken) är han nöjd. Det kommer säkert ändra igen men just nu är det ganska bra. Men största orsaken till att allt funkar just nu är nog ändå mina egna förändringar. 

Under hösten har jag jobbat mycket med att bygga upp min styrka igen efter graviditeten. Och det har gått bra och jag har blivit starkare och starkare. Ändå har det stört mig något enormt att det inte hänt mera med spegelbilden. Jag har försökt, i flera omgångar, att förbättra mina kostvanor, för det är ju där nyckel till förändring ligger. Men det har liksom bara inte funkat. Jag har säkert inte velat det tillräckligt mycket. Men innan julen började jag bana in nya TYDLIGARE och bättre vanor. Och efter nyåret blev det full fokus på målet. Det kan ha nånting och göra med att vi fick vår semesterresa bokad till slut och därmed steg motivationen, och att dessutom sambon är med på samma tåg gör stor skillnad.

Jag kommer inte att hinna nå mitt stora mål till resan, dit har jag långt ännu. Men jag kommer att hinna komma en bit på väg. Och ÄNTLIGEN känner jag att det börjar lossa. Det har bara gått två veckor sen jag började på riktigt och det har inte hänt jättemycket med ändå tillräckligt för jag ska hållas motiverad och se att det händer nu. Jag har en lång väg att gå men ingenting är omöjligt, och jag KAN detta. Något jag måste intala mig själv nu som då eftersom jag under mina misslyckade försök under hösten tappat tron på mig själv lite grann. Så det är verkligen inte läge att svika mig själv igen. Nu är det dags att hålla fokus på målet och inget annat.

Gym i Las Palmas 2013. Brännan och formen var det inget fel på här. I år blir det att åka till södra sidan, och träna benen och rumpan i alla trappor i Puerto Rico. Och  (ett förhoppningvis dugligt) gym har vi på hotellet.

Pottpojken.

För att knyta ihop säcken så kan jag alltså konstatera att i och med att jag sover rätt så bra, äter regelbundet och bra, inte äter socker eller annat skit och tränar bra så funkar också resten av livet. Det är bara så det måste vara. Gällande träningen så följer jag nu alltså Kris Gethins 12 veckors träningsprogram, ett liknade som jag har följt tidigare men det här är ett nyare. Jag saknar basövningarna lite grann men det känns bra att ha ett ordentligt program att följa, det blir inget "lallande". Och jag behövde verkligen variation, Får återkomma till basövningarna sen igen. 

Sist och slutligen ska jag nämna att vår älskade trollunge nu kryper, sitter bra, har börjat stiga upp, säger ma-ma och pa-pa och har varit och flugit till Österbotten och hälsa på moffa i veckan. Kort sammanfattning av vad vår 8-månaders klimp sysslar med just nu. Underbara unge som det är ett nöje att vara mamma till!

Getting stonger!!

Hur funkar det riktigt att vara mammaledig, ha en 10 veckors bebis och ta hand om sig själv, hushåll och allt där omkring. Hinner man alls njuta av sommaren? Svar ja. Jag trodde inte det var möjligt, men jag måste säga att det går över förväntan. Sen har vi faktiskt en rätt så lättskött bebis (peppar peppar) så jag kan verkligen inte klaga.

Jag har fått in träningen som en rutin nu och det känns så skönt. Tränar varje dag och jag har blivit starkare, wohoo! Märker att jag orkar bättre i övningarna, och jag klarar av att hålla knipet och bålstödet bättre. Och kondisen har också blivit bättre tack vare mina intervaller som jag kör några gånger i veckan. Än så länge har jag tränat mest med egen kroppsvikt, men fr.o.m nästa vecka blir det lite mera motstånd tror jag (väntar med spänning på mitt träningsschema...).

Plankan med benlyft.
Går bara bättre och bättre.

Ibland, rätt så ofta, brukar jag
stå i hunden.
Det känns bra, helt enkelt

Det enda som stör mig är att jag är så stor ännu, och att mycket av mina kläder inte passar. Men det är ju därför jag försöker göra något åt det (tålamod Victoria, tålamod!). Och jag tänker inte använda graviditeten som någon ursäkt, det var helt medvetet att jag valde att inte vara strikt med kosten under graviditeten, och jag visste hela tiden att jag skulle ha denna resa framför mig. Så det är bara att bita ihop och hålla fokus! Stay tuned!

Jag och sonen myser på Tammer training camp
förra helgen. 

Förlossning eller marathonlopp

Än har vi tid att förbereda oss för mötet på
utsidan. 

Ett mål. En prestation. Något att sträva mot. Många vet vad jag pratar om. Många har varit där. Känt den där känslan. När man bestämt sig för något, satt upp ett mål och jobbar hårt för att komma dit. Ett motionslopp, en tävling eller bara något man vill klara av.

Många säger att en förlossning kan jämföras med marathonlopp eller liknande. Nu har jag inte genomfört ett marathonlopp men jag har gjort en massa andra halvgalna saker som vasalopp, vätternrundan osv. Och som alltid när man står inför en utmaning som man vet att kommer att bli jättetuff så finns det en skräckblandad förtjusning där, "Varför i hela friden har jag gett mig in på det här?" är en tanke som inte bara en gång passerar genom huvudet. Och lite samma känner jag nu. Om knappt/drygt två månader står jag inför min största utmaning hittills. Och jag längtar och bävar på samma gång. Hur ska JAG klara av att föda tänker jag ibland och i samma sekund ser jag så framemot det och vet att jag kommer att klara det GALANT. Nej, det kan jag förstås inte veta, men för det mesta har jag en bra känsla inför förlossningen. Nervös men förväntansfull. Och om känslan efter ett uppnått mål och avklarad prestation är bra, så kommer det inte ens att gå och jämföra med den belöning som väntar när det är dags för lillskrutten att titta ut i världen. Är så glad över att få göra detta! Can't wait! :)

Glöm inte varför du en gång började...

Efter en dryg månads paus från bloggen är jag nu tillbaka. Orsaken till pausen är enkelt. Jag har helt enkelt inte hittat inspirationen. Och varför började jag skriva blogg? Jo för att inspirera. Så att skriva blogg när jag själv inte känt mig inspirerad skulle bara ha varit...fel. Men nu är jag tillbaka. Det krävdes en vecka av rutiner och vardag för att hitta det där suget igen.

Under sommaren har jag hållit igång och tränat i stort sett lika mycket som under resten av året, men kanske lite mindre målinriktat. När jag haft semester har jag tränat på stugan, löpning och cirkelträning. Under juli månad följde jag ett program, DTP av Kris Gethin. Samma som hade gjort transformation- programmet som jag följde i våras. DTP står för Dramatic Transformation Principle. Det är ett riktigt tufft och utmanande men ändå enkelt program för dig som är lite mer erfaren i gymmet och vill bryta ditt vanliga "8-15 reps i 3-4 set"- mönster. DTP chockar verkligen kroppen, på ett bra sätt, och får dig att krypa ur komfortzonen om du bara tillåter dig själv att göra det. Du hittar DTP programmet på http://www.bodybuilding.com/fun/kris-gethin-dtp-4-weeks-to-maximum-muscle.html.

På tal om att träna målinriktat eller inte så har jag flera gånger fått frågan under sommaren "jaha, vad tränar du inför nu då? Triathlon, marathon, tough viking??" Mitt svar till samtliga: Jag har satt de konditionsinriktade utmaningarna på hyllan ett tag. Jag kan inte träna inför en triathlontävling och samtidigt hålla fullt fokus på gymträningen. Nej, efter ett kanonlopp, två triathlontävlingar och en svensk klassiker så känner jag att den konditonsutmanande kvoten är fylld för ett tag framöver. Nu är det gymträning som gäller för hela slanten. Jag vill fortsätta bygga, forma och slipa för att en dag nå mitt mål som jag har satt upp. Att tävla inom någon gren i bodybuilding. Men det är bara det att vägen dit är betydligt längre än att delta i en löptävling eller likande. Iallfall för mig, för jag vill göra det grundligt. Och jag har ingen brådska.

I samband med vardagsrutinerna så tog jag även tag i
 matrutinerna och hade matlådefestival i söndags.
Några kilo kycklingfilé och några kilo
vilöksmarinerade rotsaker resulterade i lunch åt
mig och sambon för hela veckan.

Min första utmaning i höst är att hitta ett bra program att följa i gymmet. Jag vill rikta in mig på mycket basövningar med fria vikter och gärna undvika maskiner så långt som möjligt. Så om någon har något sådant upplägg att följa så tar jag gärna emot tips! Självklart ska fokus ligga på att bygga massa. Just nu tränar jag ganska fritt, jag gör det jag ska göra men utan ett strikt program. Det är ganska skönt det också men i längden behöver jag något att följa. Ett program som någon annan skapat.

Förutom min egen träning så har jag även tagit min instruktörsroll till en helt ny nivå i sommar. Jag har blivit Soma Mind instruktör! Soma Mind är motsatsen till Soma Move kan man säga. Vi jobbar mycket med andningen, bindvävssträckningar och mental närvaro. En underbart koncept som jag blev förälskad i från första stund. Och något som alla behöver. Om det är någon här på bloggen som vill komma och testa Soma Mind med mig (eller Soma Move) så ska ni boka in 13.9 för då har vi öppet hus på Träningsverket och jag kommer att köra dubbelklass MoveMind.

Ser verkligen framemot träningshösten, både som instruktör och gällande min egen träning. Och nu när värmeböljan är förbi blir det lite löpning som kompletterande träning till gymmet. Älskar att springa i frisk höstluft! Finns mycket olika åsikter om det där med att konditionsträna när man vill bygga muskler, men jag väljer att ha med lite cardio, för jag vet att både min kropp och knopp mår bra av det.

Ha en jättefin start på din träningshöst! Hoppas du är lika taggad som jag på fortsätta sträva mot ett mål, vad det än må vara!

GRANDE FINALE!

"Take pride in how far you've come, and have faith in how far you can go"

Så var det dags. De senaste 13 veckorna har jag följt kostschema, vägt mat, hållit strikta mattider och planerat och strukturerat upp min vardag ännu mer än vanligt. Jag har nött asfalt två gånger varje dag, jag har varje dag tittat på dagens tränings- och motivationsvideo, och jag har slaviskt följt mitt träningsprogram i gymmet.

I fredags var det dagen D. Min sista invägning och formcheck. Jag har varit lite besviken för att det inte hänt så mycket med vikten den senaste månaden. Ja inget alls har det hänt faktiskt. Men det har varit svårt att hålla koll eftersom jag pendlat så mycket upp och ner, och jag har hela tiden trott att det ska sjunka lite mer när det sjunkit, men sen har det gått lite upp igen och så där har det hållit på. 

Men sen gjorde jag min kroppsanalys mätning i fredags, och då sa min kollega på gymmet, "inte kan du ju vara besviken på dom här resultaten!", och det stämmer, jag kan inte vara besviken på mina resultat. Jag ska presentera dem först och förklara sen. (och nu tänker jag för första gången skriva ut min vikt, jag tänker inte skämmas för den längre)

Startform                                                         Efter 13 veckors deff

Vikt: 80.5 kg                                                     Vikt: 76 kg

Fettprocent: 24.9 %                                           Fettprocent: 21,1 %

Muskelmassa: 57,6 kg                                        Muskelmassa: 58,6 kg

Midjemått: 86 cm                                               Midjemått: 78 cm 

Rumpa: 105 cm                                                  Rumpa: 99 cm

Så. Jag trodde jag skulle gå ner upp mot 8-10 kg under denna deff. Fel. Kanske skulle jag gjort det om jag gjort saker och ting annorlunda. Men troligen skulle då också flera av dom kilona varit muskler. Att jag lyckas gå ner 4,5 kg i princip endast fett är något jag är väldigt nöjd över! OCH jag har till och med gått upp i muskelmassa! Och att det hänt så mycket med midjan/rumpan är jag också mycket glad över. Så sammanfattningsvis. Nej, jag är inte besviken, jag är stolt över mig själv. Men jag har också gjort en hel del missar på vägen som jag tar med mig i min erfarenhetsryggsäck.

Före och efter

Steg för steg

Vill påpeka att mina "posingskills" inte är så väl utvecklade ännu. Det är grymt svårt att spänna muskler, hitta rätt och samtidigt inte se ut som ett fån utan försöka se glad och avslappnad ut. Men öva öva så kommer det väl så småningom.

Sen då?

Ja självklart blir det en fortsättning efter detta. Jag har inte något datumspikat mål, men jag kommer att fortsätta bygga och forma min fantastiska kropp. Och då menar jag inte att just min kropp är något extra fantastisk utan att vår kropp överlag är fantastisk. Din som min! Men tillbaka till hur jag ska fortsätta. I helgen har det blivit lite välförtjänt njutning av mat och dryck, men imorgon är det vardag, fast jag är ledig. Då är det äta 5-6 ggr/dag som gäller, kontrollera portionsstorlekarna och i största allmänhet hålla koll på vad som åker i munnen. Det jag kommer att sätta till till mitt kostschema nu första veckan är gröt till frukost (nam!) och troligen en frukt på eftermiddagen. Och morgonpromenaderna fortsätter också.

Så med det sagt vill jag tacka er som följt mig under våren, hoppas det gett just dig en gnutta inspiration att nå Ditt mål, vad det än må vara! Och hoppas du vill fortsätta följa min resa mot mitt fysiska ideal.

Byggstenar

Allt här i livet handlar om att hitta bra byggstenar, och bygga en stadig grund som håller att stå på. Är byggstenarna ojämna och skrangliga så blir grunden ojämn, och när man sedan ska bygga vidare så blir det väldigt ostadigt och vingligt på toppen. Gäller förhållanden av alla de slag, ekonomi, arbetsliv, kunskap...ja listan kan göras lång. Men inte minst gäller detta att hitta bra byggstenar när man ska bygga en stark fysik, en fysik som håller i längden, inte bara för sommarens beachform.

Detta är något jag håller på och lär mig. För jag påstår inte att jag är där ännu, men jag strävar ditåt och lär mig mer hela tiden. Att hitta de byggstenar som passar mig, som tar mig till mitt mål. Jag har, som ni kanske vet, flera mål. Mitt huvudsakliga mål som genomsyrar allt jag gör är "en kropp för livet". Jag vill alltså ha en sådan fysik som möjliggör allt jag vill åstadkomma här i livet. Jag vill hålla mig frisk och stark livet ut. Sedan kan något oförutsett inträffa, det vet man aldrig. Men jag vill göra allt JAG kan för förebygga sjukdomar, förslitningar och skador. Denna tanke driver mig framåt och gör att jag i princip alltid är motiverad till träning.

Sedan har jag mer specifika och kortsiktiga mål. Jag har sagt att jag nångång ska tävla i någon gren inom bodybuilding, troligen bodyfitness, men för detta mål har jag ännu inget spikat datum. Mitt närmaste mål är att genomföra en deff, det vill säga, träna och äta så att min fettprocent minskar och muskelmassan bibehålls så långt som möjligt. Detta för att få fram mera muskelkonturer. Ett annat viktigt mål för mig under denna deff är att upptäcka mina starka och svaga sidor. Det vill säga, hurudant träningsupplägg fungerar för mig, vad ger resultat och vad är mindre bra. Dessutom upptäcker jag mina svagheter rent kroppsligt, och när deffen är slut vet jag vilka områden jag behöver fokusera på och jobba mera med. Allt detta för att få en jämn och stark fysik som håller i längden.

Det ni, mina vänner, är en resa utan slut. Men jag njuter av färden!

Glad tjej efter genomfört gympass

Byggarmat deluxe! Kyckling med lök, vitlök, färsk basilika, oregano och chili. Slurp!

Formcheck: 2 MÅNADER

Jahapp, då var det dags för formcheck igen. Som ni vet om ni läst mina tidigare inlägg så har den senaste månaden varit lite hipp som happ. Under 2 veckors tid hade jag väldigt svårt att prioritera kosthållning och träning p.g.a brådskande och omfattande renovering och flytt. Men de senaste 2 veckorna har jag hunnit träna och äta som jag ska igen. Och sist och slutligen har det gått ganska bra ändå den här månaden.

Viktmässigt har jag pendlat mycket som vanligt, och jag har varit ner och snuddat på -5 kg, men just nu ligger jag på ca -4,5 kg. Som tur är det inte bara vågen som styr, utan även spegelbilden, midjemåttet och kroppskompositionmätningar. Jag gjorde en sådan idag, och det visade följande har hänt under månaden som gått:

Vikt: -1,7 kg

Fettprocent: -1 %

Muskelmassa: - 0,5 kg

Midjemått: -2 cm

Jag är glad över att jag bibehållit så mycket muskelmassa ändå, och det som också är roligt är att jag nu ligger på samma fettprocent som ifjol när jag avslutade min diet, men nu har jag några kilo mera muskler. KUL! 

Men alla dagar är inte solsken och glädje. Just nu går viktnedgången väldigt trögt. Jag har hållit på med min ketosdiet i snart en vecka och den har hittills inte varit riktigt tillfredsställande. Första dagen gick jag ner 1 kg med sen gick jag upp det igen och efter det har det gått långsamt ner. Men det är bara att nöta på, jag tror nog att det kommer att "släppa" snart. Men just när viktnedgången går trögt är det skönt att med andra mätningar och bilder se att det går åt rätt håll. 

På tal om bilder, här kommer dom.

Jag valde att sätta dagens formcheck bilder i mitten så att man kan se både vad som hänt på 2 månader (till vänster) och vad som hänt på 1 månad (till höger). Nu är det så att jag nästan ser större ut på dagens bilder än dom som är för en månad sen, men det är för att jag har förstorat dom i mitten mera. Det är kul att se att muskulaturen har utvecklats på baksida axlar/övre ryggen. Och midjan/magen har slipats till lite grann fastän det inte kommer fram så tydligt när jag jämför bilderna så här. Små steg hela tiden. Det blir bara tydligare hela tiden, att forma och skulptera kroppen kräver hårt jobb och dedikation. Det är verkligen inget som kommer som ett brev på posten. 

Mot nästa mål!

Sen Vasaloppet har jag x antal gånger fått frågan "jaha, vad är nästa mål nu då?". Många har säkert trott att jag ska springa maraton eller nåt liknande. Men icke. Nu är det andra typer av utmaningar som väntar. I två års tid har jag nu haft styrketräningen lite på sidan om. Den har inte varit i huvudfokus. Och om den har varit det så har det bara varit för kortare perioder. Men NU. Nu ska jag satsa helhjärtat på min andra passion (konditionsträning är min ena passion om ni inte redan listat ut det). Och jag kommer att kicka igång med en deff. Jag vill alltså gå ner i vikt och forma kroppen. På riktigt den här gången. Jag har ju lyckats en gång tidigare, åtminstone med att komma en bra bit på väg. Men den här gången har jag lite mera tid på mig, nämligen 12 veckor. Imorgon är dag 1 och slutdatum är 1.6.

Jag kommer att följa ett 12 veckors program som finns att tillgå gratis på www.bodybuilding.com. Det är Kris Gethin som har skapat programmet, och för varje dag finns den en video med dagens träning, samt en massa nyttiga tips och råd längs vägen. Det finns även en dietplan att tillgå, men jag kommer troligen att följa samma tävlingsdiet som Conny följde för två år sen. Den följde jag ifjol när jag dietade också och jag vet att den fungerar. Dessutom liknar de båda dieterna varandra väldigt mycket, så det är inte så stor skillnad, men den som Conny följde är lite mer anpassad efter våra finska livsmedel.

Det jag kommer att syssla med de närmaste 12 veckorna är alltså, i korthet:

- Utöva morgon- och kvällscardio 30 min/gång
- Äta efter en strikt dietplan som ändå innehåller alla viktiga näringskällor; proteiner, kolhydrater och fett (och självklart vitaminer och mineraler)
- Styrketräna ca 5 gånger i veckan

Mitt mål är att gå ner så pass mycket att jag ser vad jag har under hullet. Vilka muskelgrupper som är bra utvecklade och vilka områden som jag behöver jobba mer med. För detta mål är ingalunda ett slutmål, utan ett delmål på vägen. Resan kommer att fortsätta sen med att bygga och jobba på att få en fin fysik, skulptera min kropp i den form jag vill ha den. En resa jag ser framemot! Som sagt så blir detta en helt annan typ av utmaning, och det ska bli intressant att utvecklas på andra områden än inom konditionsträning. För jag blir aldrig mätt, det finns massor jag vill testa på. Men jag erkänner, en delorsak till jag kör en diet just nu är för att det skulle vara kul att vara i riktigt bra form till beach 2014!

Nu kör vi! Go hard or go home!

Så här ser jag ut idag.
Härifrån har jag ca 10 kg till mitt mål, även om det är mycket
spegelbilden och fettprocenten som kommer att styra och inte
bara vågen. 

Så här så jag ut för ett drygt år sen (ca -7 kg jämfört med bilden till vänster).

Det drar ihop sig

Jepp, det närmar sig de 90 kilometrarna jag ska ta mig igenom. Och därmed har även inbillningssjukan börjat dyka upp. Dvs, nerverna spelar lite spratt med en och man tror att man har diverse symtom...halsont, frossa osv. Men jag har förstått att det hör till! Blev faktiskt lite nervös igår då jag var ut och sprang. Hade hunnit springa ca 1 km då regnet började droppa ner. Nå, det är bra för karaktären tänkte jag. Och de 6 första kilometararna gick som en dans, märkte knappt att jag sprang. Men sen när jag bytte riktning insåg jag varför det gått så lätt...för då var motvinden där med regnet som piskade iskallt mot ansiktet. Efter ca 7 km i motvind insåg jag att det är bäst att jag kastar in handduken om jag inte vill bli ordentligt nerkyld. Så min 20 km runda blev till 15 km. Men det viktigaste var att jag kände mig stark och i bra form, jag skulle med lätthet ha kunnat springa 20 km, och säkert lite till. Och DEN känslan är ganska fantastisk. Så nu vågar jag lita på att jag är i tillräckligt bra form för att ta mig igenom ett Vasalopp. Och psyket, ja det är inte heller något problem, har jag fixat allt hittills så fixar jag det här också. Att komma igenom är mitt enda mål och det finns inget alternativ.

Idag blev det en kortis i skidspåret, för vi har ett 600 m spår här på ön nu igen. Men det var inte i bra skick, smutsigt och skräpigt och jag ville inte skida nå långt eftersom jag inte vill repa skidorna. Så det blev ett pass mest för psyket, för att få in lite skidkänsla i kroppen. Om spåret är ok blir det ett likadant sista pass på torsdag. Har jag tur har det t.o.m kommit lite snö tills det. På torsdag ska jag också anta den stora utmaningen att valla mina skidor själv. Med lite nybörjartur blir det bra. Mitt i all vasaloppsstress ska jag hinna packa inför semestern också, men det gör jag ju så gärna, även om det blir en mycket intensiv vecka detta.

Jag tror inte jag med ord kan beskriva den frihetskänsla jag kommer att känna när vasaloppet är gjort och jag äntligen har rott en svensk klassiker i hamn. Jag älskar utmaningar men det har varit ett tufft och intensivt år, och stressen har ibland varit större än förväntan inför kommande lopp. Speciellt nu inför öppet spår. Men jag kan iallfall säga att jag kommer att njuta av semestern som aldrig förr. En mycket tuff höst och vinter har jag bakom mig och jag känner mig verkligen förtjänt att några sköna dagar i solen. På tumis med sambon, inte illa!

Fröken var i ganska bra form på fjolårets
resa, även om hållningen är lite sisådär
på bilden. I år ca + 5 kg, men inte gråter jag
för det. Tar formen till beach 2014 istället.

Till sist måste jag nämna några ord om min diet som jag påbörjade här i början av januari. Jag sa från början att jag inte skulle vara så sträng denna gång, eftersom jag också hade ett vasalopp att träna inför, så då behöver jag äta kolhydrater i samband med träning. I det stora hela har dieten gått okej, men jag kommer inte att nå mitt första mål. Jag kommer att stanna på ca -4 kg. Målet var -6 kg. Orsakerna/ursäkterna är flera, men summa summarum har jag helt enkelt inte varit tillräckligt strikt. Det är inte mer med det. T.ex. under min skidhelg i Värmland gick jag upp ca 3 kg, dvs allt jag hade gått ner fram tills dess. Sen gick jag ju snabbt ner det igen, men såna saker har jag gjort att jag inte kommer nå mitt mål på den tid jag hade utsatt. Men en bit påväg har jag iallafall kommit, och resten får jag ta i vår då jag ska ta mig till delmål nr. 2.

Men en sak i taget. På söndag ska jag klara av första delmålet för 2014, sen njuta i Las Palmas och så tar vi det därifrån sen. 

En fantastisk bild av ett (för mig) magiskt ställe. Fotot taget av duktiga Conny.

Motgångar och framgångar

En tid sen sist. Vad har hänt då? Tja, inte mycket, men så som det ofta är här i livet så har de senaste veckorna bestått av både motgångar och framgångar. Framgångar träningsmässigt, motgångar vädermässigt. Skidade ca 65 km under skidhelgen i Värmland för en dryg vecka sen. Ett saldo jag nu i efterhand är väldigt nöjd med, speciellt med tanke på att det för tillfället inte ens finns något skidspår kvar här hemma. Vår längsta tur i snörika långberget blev 43 km....och det var sjukt jobbigt! Då vet man att man har lika mycket till när det gäller på riktigt om två veckor. Men jag litar på att mitt jävlaranamma och adrenalinet tar mig i mål. 

Utan skidspår tillhanda blir det att nu hålla sig i form på annat sätt fram till dagen D. I fredags var jag på en kort 6 km skidtur men jag insåg ganska snabbt att jag inte skulle skida så mycket mer om jag vill behålla mina skidor i gott skick. Slaskigt och smutsigt var spåret. Så i lördags blev det en 10 km löprunda istället för skidning. Och oj vad skönt det var! Har kommit fram till att jag verkligen tycker om att springa, det är den konditionsträningsgren som faller mig mest i smaken, vilket jag är ganska förvånad över! Med en bakgrund som simmare och med en kroppsbyggnad som borde passa bättre för just simning eller cykling så skulle jag ha trott att jag skulle fastna för någon av de grenarna nu under året. Men nej då, det är löpningen som ger den största tillfredsställelsen. Så jag kommer att försöka hålla löpningen vid liv i någon form även när jag sadlar om och mitt huvudfokus igen sätts på styrketräningen. Bara för att jag mår bra av det.

I söndags blev det intervaller på löpbandet och gren specifik styrkecirkel (med gren specifik syftar jag på skidningen). Träningsverket har nu äntligen blivit nyckelgym vilket innebär att vi i lugn och ro kunde vara på föglö på söndag och sen ändå hinna träna på kvällen, skönt! Lyx med nyckelgym!

Så här såg det ut på gymmet i söndags:

Triceps pushdown med rep (Behövs för stakningen)

Framsida axlar + bröst i cablecross
(Efter några 10-tals km skidning är det framsida axlar man blir trött i, stavarna som är lätta som fjädrar blir till slut extremt tunga)

Ryggresning (Ländryggen blir jag trött i nästan genast)

Crunch i hissmaskin (Raka magmuskler använder man mycket i stakningen)

Bendrag med fötter på boll (Samma som ovan)

Denna cirkel körde jag tre varv. När man lägger till en halvtimmes löpintervaller innan så var jag ganska nöjd med min söndagsträning. Idag blev det ett högintensivt kettbellpass och imorgon väntar mina egna pass. Full rulle bara, det gillar jag.

Skidhelg på inkommande

I helgen bär det av till Branäs, en skidort i Värmland i Sverige. Min syster har stuga där, och eftersom det blir lite segt att snurra runt på 1,5 kilometers spåret så blir det nu "träningläger" som heter duga.

I helgen kommer jag alltså:

Skida skida skida skida....och skida lite till (En halv-Vasa tänkte vi ta oss igenom, plus några pass till )

Äta lite mer än vad mitt ordinarie matschema säger...och har tänkt göra av med några tusen kalorier extra också

Umgås med min syster

Sakna dom där hemma

Bada bastu

Troligen få skavsår, blåsor, träningsvärk i hela kroppen....och bli allmänt slut som människa

Ska bli kul!

Så, nu vet ni vad jag ska pyssla med de närmaste dagarna. Ha en fin helg ni med!

Matdagbok i bilder

Ja, som jag lovat er så ska jag i bilder presentera hur en vanlig matdag ser ut för mig. Men först lite bakgrund. Just nu ligger jag på ett intag på ca 1600 kcal under träningsfria dagar, ca 200 kcal under min basala ämnesomsättning (alltså vad kroppen gör av med i vila). När jag tränar, speciellt när jag tränar tufft, t.ex. skidar, så lägger jag till lite energi under passet i form av sportdryck (ca 100 kcal) och nån form av snabb energi efteråt. Ett exempel på efter-träning mat är riskakor med sylt och banan. Ja, jag vet, det låter inte alls som dietmat, men som sagt, direkt efter träning ska det vara snabba kolhydrater. Sen, lite senare fyller jag på proteinlagret. Så när jag lägger till de kalorier jag äter i samband med träning landar jag på ca 1900 kcal. Och för att ge er något att relatera till så gör jag av med 600-1200 kcal under ett kortare eller medellångt skidpass (7-15 km). Ni kan ju tänka er vad det blir när jag snart kommer upp i 20-30 km pass. Som ni kanske förstår av det ovan så äter jag inte efter en keto-diet (= noll kolhydrater), men min bas består av en lågkolhydrat diet och i samband med träning lägger jag till kolhydrater. Har egentligen inte testat detta innan, så vi ska se hur det går, men än så länge känns det bra.

Nå nog om det. Let's focus on the food!

Frukost:

Proteinpannkaka

(ägg, äggvita, proteinpulver, serverat med bär)

Lunch:

Kyckling med grönsaker

Mellanmål:

Kvarg på en bädd av blåbär 

 Middag:

Nötkött med grönsaker

Kvällsmål:

FAST Proteinpudding (choklad i detta fall)

I detta fall har jag lyxat till det lite lördagskvällen till ära med naturellt jordnötssmör och hallon. Detta bl.a. för att jag fått i mig lite för lite energi under dagen. Oftast äter jag puddingen till mellanmål och kvargen till kvällsmål, men idag blev det tvärtom.

Så ni ser. Att vara på diet är inte särskilt svårt, och framförallt så är det gott! Och det här är ju bara min variant. Det handlar egentligen bara om kontroll, att veta vad man ska äta, hur mycket och när. Jag äter alltid med 3 timmars mellanrum. Lite struktur och planering på det och du har redskapen. Den enda som kan stå i din väg är Du. Och den enda som kan låta dig lyckas är Du.

Formcheck utan bildbevis

Jupp, tänkte bara meddela att dieten går bra och enligt plan. Har på 3 veckor gått ner 2,9 kg och och har nu 3 kg och 3 veckor kvar till mitt mål. Så allt går som det ska. Förutom att jag nu har nånting konstigt i magen, men vad det än är för bobba så verkar det stanna vid lite illamående och trötthet, så jag hoppas vara på gång snart igen. Idag har jag ändå avvikit från mitt matschema och ätit det kroppen velat ha, vilket verkar vara kolhydrater i olika former. Rågbröd, yoghurt, riskakor, blåbärssoppa, surmjölk you name it!

Planen var att jag skulle ha skidat idag, men det blev soffan istället. Slocknade som en klubbad säl i den på eftermiddagen. Kanske jag kan skida redan imorgon, annars blir det i helgen. Gäller att våga lyssna på kroppen och inte gå på som en ångvält. Borde minsann ha lärt mig det efter mitt utdragna virus här över julhelgen.

Tillbaka till min diet, jag ska snart publicera en matdagbok i bilder åt er så får ni se, att vara på diet är faktiskt ganska gott!

Ha det gött kära vänner och kom ihåg handhygienen så att ni förhoppningsvis slipper magbobborna!

Igår var jag och Conny på "dejt" (om man kan kalla det för dejt efter snart 6 år!)
Vardagslyx kan man också kalla det. 

Inget kan stoppa mig nu!

Dagens skidtur. Är relativt nöjd med
tempot fast det inte går så snabbt. Med
lite tekniktips hoppas jag på upp tempot
lite, men än viktigare, få lite bättre flyt
i åkningen.

Så känns det verkligen nu! Jag har tränat i över en vecka och det känns så otroligt bra. Är så extremt glad över att vara frisk. Känner mig fri och ostoppbar! Har under veckan känt att jag verkligen kan börja bygga upp konditionen och styrkan igen. Och snön och solen har också gjort sitt för humöret. Igår blev det äntligen premiärtur på skidorna. Det känns bra att vara igång. Och jag tänker inte ens stressa upp mig över att jag inte har så många veckor på mig inför öppet spår. Jag kommer bara att träna så mycket jag hinner och sen kan jag inte göra mera. Det går inte att få tillbaka den tid som varit, det är bara att acceptera läget och utgå från det. Är hur som nöjd med veckans träningssaldo.

Måndag: Tabata Kettlebell + SOMA övning
Tisdag: Min RML + min SOMA release
Onsdag: Aktiv vila (promenad ca 9 km)
Torsdag: Staklöpning 2,5 km + Tabata Kettlebell
Fredag: Vila
Lördag: Premiärtur i spåret = 4 km skidning
Söndag: 10 km skidning

Dessutom har jag börjat promenera till jobbet den här veckan. Så jag går ca 4,5 km på morgonen, och i onsdags gick jag hem också.

Dieten går helt okej. Det går neråt i sakta mak. Lite för långsamt har det gått den här veckan, känns det som. Men när jag tänker efter går det i ganska bra takt. Saldot nu efter 2 och en halv vecka är -2,2 kg.

Idag hade jag mitt cheatmeal, alltså fuskmåltid. Inte fuskdag, men en måltid i veckan har jag i veckan då jag får avvika från mitt matschema. Det passade bra idag då min kära mamma fyllde 65 år och vi bjöd henne på middag. Då serverades det nötkött från föglö, ungsrostade rotsaker och potatis, toppat med kryddsmör. Till efterrätt blev det fruktsallad med grädde. Det satt bra, nu är taggad att köra strikt igen. I normala fall ser min middag ut som nedan. Det är gott det också, faktiskt!

Vardagsrutiner, kost och resultat

En dryg vecka har gått av det nya året. Hur har det gått med dina planer och mål? Har du satt upp målen, skisserat planen och kommit igång, eller har du haft en lugn start på 2014?

Det kan vara utmanande att hitta rutinerna efter julens ledigheter och matorgier. Det är lite lustigt egentligen, för man går i flera veckor och längtar efter en ledighet (åtminstone jag), men i efterhand är det ofta så att man inser att man mådde bäst när man var mitt upp i vardagsrutinerna. Och så är det, människan är ett vanedjur, och de flesta av oss mår bäst att regelbundna vanor och tider. Äta på samma tider, äta ungefär samma sak, gå och lägga sig samma tid varje kväll, stiga upp samma tid varje morgon, träna ungefär samma tid varje dag. Visst låter det lite tråkigt, men om vi är riktigt ärliga mot oss själva så tror jag ni håller med om att vi mår vi bäst när vi följer ungefär samma rutiner varje dag.

På tal om att äta ungefär samma sak varje dag så läste jag ett intressant inlägg här om dagen. Det var långt men läsvärt om hur man deffar. Ni hittar det här: http://traningslara.se/hur-man-deffar/. Där tar skribenten bl.a upp vikten av enformig mat. Det finns faktiskt fler än en orsak till varför man äter samma sak varje dag när man deffar. Det handlar om "sensory specific satiety" vilket betyder att vi blir mätta på en viss smak eller stimuli. Så desto färre smaker desto fortare blir du mätt. Du kan ju själv tänka dig hur mycket du äter om du går på stående bord jämfört med om du har din vanliga portion vardagsmat framför dig. Nu säger jag inte att ni alla ska äta samma sak dag ut och dag in, men som en av mina förebilder brukar skriva på facebook:

"If you don't eat according to your goals, don't expect to reach them!"

Haha, ja om det vore så enkelt

När vi nu ändå är inne på ämnet så kan jag berätta att jag är på diet nu. Under hösten har jag laddat och (förhoppningsvis) byggt muskler. Nu ska jag neråt igen. Vi har planer på att resa iväg igen v. 8 så till det vill jag komma i bättre form. Men jag kommer inte att köra riktigt lika sträng diet som jag gjorde i jan-feb ifjol eftersom jag nu har ett vasalopp att träna inför också. För att kunna köra tuffa uthållighetspass måste man ha ordentligt med energi, åtminstone just innan och efter träningspasset. Troligtvis kommer jag förbränna en och annan kalori i spåret också.

Men nu har jag inte kommit igång med min träning ännu. P.g.a av min höga temp har jag nu haft total vila i över en vecka, ingen träning alls. Och innan det var det ju inte heller bra, då trodde jag att jag var frisk, och tränade från och till men blev värre igen. Men nu håller tempen på att stabilisera sig och dom har dessutom lovat snö till helgen, så jag börjar se ett ljus i tunneln!! Gläjdehopp för det!

Jag är ändå glad att jag bestämde mig för att gå på diet fr.o.m 2.1. Det har riktigt bra hittills, -1,8 kg på en vecka. Lite väl mycket kanske men det går ju alltid snabbt i början. Och då har jag inte rört på mig alls! Ytterligare ett bevis för att det är i köket man får magrutor, inte i gymmet. Mitt mål är att gå ner ca 1 kg i veckan fram till resan, alltså ca 5 veckor till. Tack vare dieten har jag känt att jag ändå jobbat med mig själv och åt rätt håll, fast jag inte kunnat träna. Annars skulle jag troligen blivit helt knäpp, nu är det bara lite värre än vanligt! ;)

Ha det fint vänner!

Back to basics. Vardag och rutin på intågande.

Vardagen är snart här, och det är egentligen ganska skönt. Men julen och ledigheten i samband med den har varit välbehövlig. Sovit långa nätter, tagit det lugnt och knappt tränat. Det sistnämnda har inte varit frivilligt. En lättare men ack så irriterande variant av förkylning har hållit mig i sitt bittra grepp i snart två veckor nu. Inte har jag varit sängliggande men min temp vägrar sjunka. Har febern varit borta en dag eller två och jag vågat träna så har tempen stigit igen nästa dag. Jag har bara varit illa tvungen att acceptera läget. Nu anser jag ändå att min kropp har fått vila ordentligt, den kan helt enkelt inte kräva mer vila! Har vilat från träningen i ett sträck i dagarna 3 nu och samlat energi. Imorgon håller jag SOMA och efter det kör jag igång. Och så får kroppen helt enkelt acceptera det. Nyt riittää! (nu räcker det)

Ser ju onekligen härligt ut. Med snö.

Håller som bäst på planerar, funderar och skisserar min plan för våren 2014. Fokus, målmedvetenhet och resultat är ledorden för att komma dit jag vill. Min plan kommer att bestå av två olika delar. Första delen är ca 2 månader lång och leder till Vasaloppet (öppet spår). Sen kommer del två som sträcker sig fram till sommaren, alltså ca 3 månader. I del 1 kommer det främst att handla om att konditionsmässigt komma i sådan form att jag klarar av att ta mig fram 90 km på skidor, utan att ramla ihop på vägen. Mitt mål är endast att ta mig igenom, och förhoppningsvis utan att det är en riktig mardröm. Så nu kommer det att vara mycket konditionsträning i olika former; löpning, crosstraining, stakning och (om jag får tag i ett par) rullskidning. Sen kommer jag komplettera detta med funktionell styrketräning i gymmet, troligtvis en gång i veckan. Då ligger fokus på axlar, armar, bröst, rygg och mage. Och om det finns en gud eller någon som styr så ser han till att det kommer lite snö snart!!!

Del två kommer jag berätta mera om senare, men jag kan avslöja så pass mycket att det kommer att bli min tuffaste utmaning hittills....

Gott nytt år på er kära bloggläsare! Och kom ihåg. Nyårslöften är inget att satsa på, satsa på att att skissera upp en plan med delmål och huvudmål istället, som håller hela året ut. Och varför inte längre än så! Lycka till och ha det gött!

Ett nytt kapitel!

Dag 1. Come on weights, bring me the muscles!

Äntligen har jag kommit igång! Min efterlängtade styrketräningsperiod började IDAG. Lite förhinder med jobb, sjukdom och resa förra veckan försenade min start med en vecka, men nu tammetusan!

Min egen träning har verkligen blivit åsidosatt på sistone, och känner mig därför inte alls i form. Är inte jätteroligt att granska sig själv i spegeln på gymet. Visst ser jag bitig ut i vissa övningar, men oj vad det finns mycket hull ovanpå musklerna just nu. Men idag är som sagt dag 1. Vänta bara tills dag 50, dag 100 och dag 200 osv... Då ska ni få se! Kommer efterhand att presentera mål, delmål, träningsupplägg och kost"tänk" + schema. Nu ska den här bruden bygga muskler! (och därmed var redan mitt huvudsakliga mål presenterat, även om det inte är tillräckligt konkret som så)

Hoppas du vill följa min resa till mitt ideal!

Stabil och endorfinhög, från start till mål

Då var det dags igen för "lilla" kroppen att visa vad den går för. Vet inte var denna vilja av stål kommit ifrån. Börjar bli beroende av kickarna det ger. Utmaning. Smakar på ordet. Att testa gränser, att göra något man inte gjort innan. Våga försöka. Våga vinna över sig själv och krossa ett mål och se framemot nästa. En resa utan slut.

Vad driver mig? Det är nog bland annat fascinationen över kroppens fysiska prestationsförmåga. Och när man kombinerar den med den mentala styrkan försvinner gränserna. Du har kraft att ta dig hur långt som helst. Om du vill.

Pirrig och nervös, på väg till start.

3.06. Räknade ut tiden samtidigt som jag spurtade över mållinjen. En fantastisk känsla. Jag hade krossat mitt mål. Igen en gång. Det kanske inte är konstigt för andra, men för mig är det ännu helt ofattbart att jag är så pass vältränad som jag är. För det vågar jag säga att jag är nu, vältränad. Anser att det är berättigat när man kan ta sig igen 30 km terräng, backe efter backe, utan att kraften sinar märkbart. Varje uppförsbacke var en ny utmaning, och jag tog sats och sprang upp. Och jag njöt. Oj, vad jag njöt. Kände kraften i benen, kände hjärtat slå starkt och stadigt och pulsen var under kontroll. Aldrig kom väggen emot, aldrig kände jag att jag behövde sakta ner eller stanna. Att springa förbi alla som gick i uppförsbackarna gav en rejäl kick. Stabil och endorfinhög från start till mål.

Kilometer för kilometer tog jag mig igenom. Ett steg i taget, precis som i resten av livet. Ena foten framför den andra. Precis som i löpsteget, ena foten på jorden, för stabiliteten, styrkan och nuet. Andra foten i luften för drömmar, mål och allt som ligger framför.

Jag har blivit bättre!

Ja, så kändes det verkligen idag under veckans långlänk. Mellan varven kändes som att jag hade någon som tryckte på bakifrån "snabbare, snabbare, kom igen!" hörde jag i huvudet.

Idag sprang jag min tredje och sista långlänk, och på lördag gäller det på riktigt. Då är det backar och terräng....i 30 kilometer! Värre än ett maratonlopp säger vissa. Vad har jag gett mig in på!!!?

Men utvecklats har jag under dessa veckor. Den första långlänken på 20 km som jag sprang för två veckor sen kändes verkligen seeeg, och tråkig...och jobbig. Förra veckan sprang jag 18 km på föglö och det gick helt okej, men det var ändå jobbigt. Mest pga skoskav. Idag ville jag springa lite längre, så att inte hoppet till 30 km skulle bli sååå långt. Så nästan 22 km blev saldot idag. Och vilken känsla! Visst var det jobbigt, men ändå, på slutet hände något häftigt. Dom sista kilometrarna fick jag plötslig ny energi, och kunde trycka på lite till! Och varje gång det blev tungt idag (det går ju i vågor), upprepade jag för mig själv- det är bara mjölksyra, spring igenom, det är bara mjölksyra- snart är det förbi! Och visst är tankens kraft häftig, och oerhört viktig. Det är ju det det handlar om när det kommer upp till sådana här sträckor, att klara av det mentalt!

Så jag kommer att fixa det, det vet jag. Och målet? Ja målet är förstås att ta sig igenom i första hand (har en tendens att snubbla titt som tätt när jag springer i skogen). Men jag vill komma under 3 h 15 min, och det ska INTE vara omöjligt!

Önska mig lycka till, nedräkningen har börjat!

Puss på er alla läsare och trevlig lördagkväll!

          Dagens resultat                                                                                 Förra veckans resultat